Music sounds better with you

Har inte skrivet här på nästan ett halvår, men kom på att jag i ett litet lätt vin-rus igår lovade en vän att uppdatera den här bloggen igen, and all I have in this world is my balls and my word and I don't break them for no one, så bara att köra. Kul att någon uppskattar det man skriver, och jag har faktiskt saknat att skriva lite. Märker också att jag mer och mer tycker om att leka med ord och formuleringar. Har ju inte slutat skriva helt och hållet dock, skriver ju även på Music Blogg, som jag tycker är fantastiskt kul, då det förenar två saker som jag tycker väldigt mycket om - text och musik. Just musik och text är så fantastiskt att det kan förmedla sådant som ibland man inte själv kan få fram. Antingen genom en melodi som får en att känna på ett visst sätt, allt mellan glad och ledsen, energisk eller lugn. Finner även gång på gång hur en låttext eller bara en rad kan säga så mycket om hur jag känner när de egna orden och formuleringarna tar slut. Nästan lite skrämmande ibland, som om någon kan läsa ens tankar. Det händer väldigt ofta att en låt eller textrad poppar upp i mitt huvud i en situation som gör mig påminnd om den, och jag börjar då sjunga eller vissla lite på låten i fråga. Tyvärr är jag inte så praktiskt av mig när det gäller det musikaliska. Finmotoriken är körd redan från starten som prematur. Det som har legat närmast till hands och känns överkomligt att lära sig att spela är bas tycker jag. Dock har det aldrig blivit av att jag tagit tag i det och satt igång. Men nu när jag faktiskt tagit upp spanskan efter massa år så kanske det här blir snart av också. Känns som att jag i alla fall skulle kunna skriva rätt bra låttexter om jag försökte, då jag har väldigt mycket som vill komma ut på något sätt, och dessutom gillar att få till bra rytm och rim i saker jag skriver. Min lilla rockstjärnedröm har legat och närt länge utan att riktigt blomma ut ens lite, men vem har inte en liten dröm om att få vara lite rock star. Blev också i veckan medtagen till en körövning av en kompis, som sedan försökte locka med mig att börja i kören med henne. Det ska nog ändå mycket till om jag lämnar säkerheten i badrummet med duschslangen som mick och börjar sjunga på riktigt, men kul tanke. Extra farligt dessutom nu att ta tag i rock-ambitionerna just i år, då jag är i den farliga åldern 27 år. Vore ironiskt om man skulle kola på kuppen när jag inte gjort ett piss de tidigare 26 åren. För att avsluta hela det här tankedravlet så ska jag citera en för nuläget väldigt passande textrad (som faktiskt är hela låttexten), både i mitt liv i stort just nu och för hur musik kan säga så mycket om det mesta. Raden är från bob hunds låt "Dur och moll omvartannat", och som vanligt är Thomas Öbergs texter finurliga, fina och på pricken. It's good to be back. Over and out.

Just som man tror allt har ordnat sig vill man vara gladare
En enkel melodi omvartannat moll och dur
Kan mer än ord få fram någonting mellan skam och tur

Doh!-nation

Tidigare i veckan gjorde jag den mest underliga donationen jag gjort i mitt liv. Var nere på min lokala ICA-butik, Folkes, tillsammans med en kompis. Handlade några små varor som gick på 45.50 kr, så ger kassörskan en hundralapp och säger också att jag har 5.50 kr i mynt så jag kan få jämn växel tillbaka. Börjar lägga i mynt i myntlådan i kassan...tror jag i alla fall att jag gör tills jag upptäcker vad jag gör egentligen och ropar till:

"Åh neeej!"
"Vadå?", undrar hon, "Ska du inte lägga i några mynt nu eller?"
"Jo, men jag råkade lägga dem av misstag till Röda Korset och Haiti istället."
(Röda Korsets bössa var precis bredvid myntkassan i metall)
Får en konstig, lite frågande blick från kassörskan tillbaka, och inser att det nog lät rätt så underligt och känner att jag måste säga något.
"Men jo...alltså...det är såklart inte ett dåligt ändamål att ge pengar till..."

Kön var ganska lång bakom så var nog flera som undrade varför jag reagerade så starkt på över att ha skänkt några kronor till katastrof-bistånd, och min kompis David skrattade rejält sedan. Ska såklart sägas att jag inte var bedrövad över att ha gett pengar till Röda Korset, utan mitt tillrop var mer ett av förvåning. Brukar ofta skänka min växel till olika organisationer, men det här var första gången jag gjort det av misstag.

Några andra som vill att man ska skänka pengar till människorna som drabbats av jordbävningen i Haiti är The Pogues sångare Shane MacGowan tillsammans med ett gäng av sina kompisar. Låten de spelat in är en cover av "I Put A Spell On You", och polarna han dragit ihop är bland annat Nick Cave, Johnny Depp, The Clashs Mick Jones, Sex Pistols Glen Matlock, Chrissie Hynde och Primal Screams Bobby Gillespie. Ingen dålig skara coola artister. Känns mer äkta än ett gäng Idol-artister och auto-tunade anabola-rappare som spelar in välgörenhetslåt som redan användes för 25 år sedan. Rått och oputsat. Coolast är nog den ylande Bobby Gillespie och en gitarrspelande Johnny Depp med stickad mössa nerdragen över långt stripigt hår, skäggig med en cigg i mungipan och en rutig flanellskjorta som om det fortfarande var 1994. Kolla in nedan:

Shopping spree, pub pleasure and concert craze

Den här helgen som just passerat har varit rätt händelserik, utan att jag egentligen planerade så mycket inför den så blev den helt enkelt bara full av små och stora mer eller mindre spontana händelser, precis så som jag gillar det!

På grund av ganska så mycket studier och annat som hänt har jag inte tagit mig tid på ett ganska bra tag att gå och kolla i affärer. Det rejäla snövädret och kylan som varit har ju inte heller direkt gjort att jag varit så sugen på att gå ner till stan när jag haft lite tid över. Just nu har jag dock relativt lite lugnare med plugget och passande nog så var det en stor utförsäljning på märkeskläder på V-Dala Nation torsdag, fredag och lördag. Så efter att ha lämnat in en kortare artikelrecension så gick jag och Daniel ner dit på eftermiddagen och mötte upp Emmy för att kolla in vad som fanns. När jag varit på tidigare liknande utförsäljningar eller gått och letat i olika affärer på stan med de flesta av mina (kill)kompisar så har de tröttnat ganska fort, så tänkte därför att det skulle vara bättre att ha en tjej med som gillar att shoppa och för att få bra råd. Som trott så tröttnade Daniel fort, medan jag blev överröst med massor av skjortor, t-shirtar och tröjor som hon tyckte att jag skulle prova. Det mesta var riktigt snyggt, men jag kunde inte ta allt utan valde ut en stilig vit och lätt rutig skjorta som passar både till vardag och fest, en ljusfärgad cardigan och en t-shirt som jag tyckte var cool med snygga färger. Dessutom så hittade jag även det som jag lite mest var ute efter, skor. Köpte ett par svarta mc-boots och ett par lite högre svarta sneakers. Hade inte tänkt att köpa så mycket så eftersom de bara tog emot kontanter så fick jag försöka pruta en hundring och lyckades lätt.

Nöjd men trötta och hungriga allihop så mötte vi sedan upp med Daniela och hamnade på Orvars för att äta något gott. Blev en mycket trevlig och händelserik kväll med både plötsliga skratt och läskiga allergichocker. Glömde bort tiden lite och att jag skulle förbereda mig inför mitt seminarie morgonen efter men trodde det var lugnt tills jag kom hem straxt innan 22 och insåg att jag var tvungen att läsa ytterliggare en artikel och en kurskamrats recension. Så blev några timmars läsande innan jag till slut fick sova, men det var det värt och gick rätt bra med allt ändå.

Sätter på mig nya tröjan. Påsarna med
kläder i är faktiskt inte tjejernas utan mina med.

Daniel firar Sveriges OS-framgångar

I fredags så hade jag då först seminarie som varade i 3 timmar utan uppehåll som handle om artiklar om geomorfologi. Japp, var precis så roligt som det låter. Så efter det så gick jag hem och tog en liten lur för att vakna till senare. Hakade på David och Johan till Chris för att sedan gå ut ett gäng till Smålands Nation och där se Maskinen uppträda. Blev ett jävla drag både på scen och nere bland publiken med låtar som "Dansar Med Vapen" och "Segertåget" med deras sköna rytmiska beats och refränger på portugisiska, så var svårt att stå till och vilket väldigt få gjorde. Höll till och med på att lätt urarta när Chris efter missförstånd fick en ilsken tjej efter sig som först ville dansa loss med oss två men inte bjussa lite på sin bärsa, men löste sig till slut. Efter konserten drog jag mig dock hemåt för att få relativt lagom med sömn.

Kom upp vid nio-tiden nästa morgon och följde då med Christian till V-Dalas för att kolla in utförsäljningen igen, och kom där ifrån med ännu en t-shirt. Gick sen och tog en riktigt god baguette med pesto och mozarella på GH Nations lördagsfika. Sedan när vi var på väg till O'Leary's för att se på fotboll mellan Chelsea och Man City stannade vi till på en second-hand-butik där Chrille hittade en snygg jeansskjorta som var för liten för honom men som passade mig, så blev ytterliggare ett bra och billigt inköp. Matchen var händelserik och underhållande, och även om jag satsat en liten summa på Chelsea så var jag precis som bröderna Gallagher mer glad åt en vinst för Manchester. Gick där efter hem och lagade lite mat och tog det lugnt.

Mina nya skjortor och skor

Stämde sedan träff med en uttråkad Emmy på V-Dalas pub för en lite softare kväll med någon öl och tilltugg. Dock så blev jag lite sen eftersom jag var tvungen att se på den otroligt spännande bronsmatchen i herrarnas curling mellan Sverige och Schweiz, som i sista stenen blev till en snörplig förlust för svenskarna. Blev trots allt sen en mycket trevlig kväll med sköna konversationer och träffade även ett gäng andra gamla kursare från förr. Lyckades även dra in en väldigt snygg och uppmärksammad vurpa på golvet dessutom. Kvällen avslutades med en skön nattpromenad hem genom stan diggandes med soft hip-hop i lurarna från Little Brother.

Tid och rum

Två saker det är just nu mycket i mitt liv av och som jag tycker om är musik och geografi. Det är inte särskilt ofta de två intressena möts men det sker ibland, och i det här fallet uppstår ljuv musik. Den praktiska delen, musiken, kommer ifrån The Verve och en låt från deras otroligt fantastiska album "Urban Hymns". Jag gillade singlarna som släpptes när albumet kom ut för över tio år sedan, men blev aldrig att jag köpte hela skivan. Sedan så hittade jag den i Frälsningsarméns butik i Durham någon gång under förra året för bara 1£ så då var det inget att snacka om. Sedan dess har skivan spelats många, många timmar i mina högtalare eller iPod och jag har svårt att tröttna på den. Älskar att lyssna på dess hymner när jag till exempel tar en lång promenad genom det urbana landskapet.
Låten som då får in geografin i det hela är en av de bästa och vackraste låtarna på skivan och heter då passande "Space and Time". Tid och rum är nog bland de absolut viktigaste komponenterna inom geografiska studier och är lite vad hela ämnet handlar om. I texten förekommer även andra kulturgeografiskt (och då helt enkelt allmänt vetenskapliga) filosofiska begrepp så som existens och vad som är sant och falskt. Tror inte sångaren Richard Ashcroft hade geografi i tanken när han skrev texten dock, bara jag som är lite insnöad (nästan också bokstavligt just nu), utan betydligt viktigare och vackrare saker i livet. Så lyssna och njut!

There ain't no space and time
To keep our love alive
We have existense and it's all we share
There ain't no real truth
There ain't no real lies
Keep on pushin' 'cause I know it's there

Soffliggare

Jag har alltid varit ett stort fan av att slumra på soffan. Finns nästan inget bättre än att krypa ihop i fosterställning och sen frivilligt eller ofrivilligt låta ögonlocken falla och somna. Den enda jag som vet som tar mig i det spelet är min syster, men hon är ju äldre och lite mer rutinerad, lite av en förebild i det här sammanhanget. Dock så satsar jag mer på kvantitet och har lite yr vaknat upp i alla möjliga soffor hos folk.

I torsdags så var jag bjuden på middag hos en kompis och före detta kursare tillsammans med ett gäng andra jag läst ihop med. Va riktigt trevligt och bjöds på diverse delikatesser och dracks vin. Sedan efter maten gick vi vidare några stycken ut på V-Dala Nation och tog någon öl. Där efter gick jag och två till hem till en av dem och skulle kolla på OS. Kokades upp varsin stor kopp te och sen intogs sängen av dem och soffan av mig. Minns inte så mycket sen efter det, eller vad det var för tävling vi kollade på, utan vaknade senare upp helt plötsligt av att TV:n var avstängd, det var släckt och att de låg och sov. Nära som jag hade hem så pallrade jag mig de drygt fem minutrarna tillbaka till mitt rum och min lite mer bekvämare säng.

Igår blev det då lite av en repris. Tog en lugnare och tidigare kväll hos en kompis. Såg mest Sveriges match i ishockey mot Vitryssland som höll nästan på att bli ännu ett debacle men som gick vägen till slut. Mycket roligare var det då att se Anna Haag visa rejäl kämpa-anda och ta silver i längdskidåkningens dubbeljakt! Se hur hon ligger fyra, på väg att halka efter täten men biter sig kvar och till slut till och med går om! Lyssna bara på mannen som ropar 1:49 in i klippet över upplösningen av loppet, helt rätt!
Efter det så halkade jag själv ner i en lite slappare position i soffan och nickade till och blev först väckt och tänkte kila hem den även den här mycket korta sträckan till min boning, men somnade igen och vaknade av att jag fått ett täcka slängt över mig. Ihopkrupen som en igelkott kände jag hur ryggen värkte, kollade upp och såg att det lät fanns en meter över i den breda sängen, så struntade i att gå hem mitt i natten igen och la mig bara brevid och somnade om.

När vi båda sen vaknade lite sådär 'bromantic' så drog han iväg ett sms till tjejen han träffar om att han trots allt fått sängsällskap inatt igen och att jag hälsade. Fick ganska snabbt ett litet roligt svar tillbaka och sa sen då till mig:

"Men va är det här för nåt...ett par bröst...?"
Sträcker mobilen till mig men jag är tveksam till om det är något jag bör se.
"Nej, alltså det är bara en 'smiley' eller nåt, jag förstår inte riktigt."
Var på jag då kollar och sen svarar skrattande:
"Det är inga bröst! Det är menat att se ut som ett hjärta haha!!"

Det är inte alltid så lätt att vara man och dessutom inte riktigt hänga med i det "nya" sms-språket. Själv så är jag väl lagom uppdaterad, men däremot så känns min rygg fortfarande till höra en 76-årig gubbe, så tror att jag verkligen ska se till att sova i säng och inte soffa inatt.
Tar och avslutar med att lägga till videon till den mycket sköna låten "Sofa Song" med The Kooks. Dedikerad till mig själv och alla andra soffnjutare där ute!

The Kooks: Sofa Song

Irregular Films | MySpace Video

48 Hrs

Idag vid lunch så lämnade jag in min hemtenta som jag haft 48 timmar på mig att skriva. Gick åt de mesta av timmarna att läsa och skriva, så full rulle. Dock inte lika hektiskt som för Eddie Murphy och Nick Nolte i den klassiska 80-talsfilmen "48 timmar". När uppsatsen var inlämnad så gick jag hem och försökte sova ikapp de timmarna sömn jag missat. Jag är dock fortfarande rätt så både mentalt och fysiskt ur jängorna. Alltför mycket kaffe och choklad har förstört mitt inre. Både känns och låter som om jag har en liten kissekatt i min mage som jammar och drar i mina tarmar. Hoppas jag orkar se bröderna Sedin och gänget tvåla dit tyskarna i hockey inatt, men just nu rätt tveksamt.

He lost control

I torsdags gick filmen "Control" på tv. Filmen handlar om bandet Joy Division och framför allt deras sångare Ian Curtis, som hängde sig 1980 bara 23 år gammal. Filmen är regisserad av den kända fotografen och musikvideo-regissören Anton Corbijn och är därför väldigt snyggt filmad helt i svartvitt. Sam Riley är helt fenomenal i huvudrollen som Curtis och agerar på ett mycket bra sätt om hans epelepsi-problem, depression och otrohet, som till slut blev för mycket och ledde till hans död. Hemskt att se hur en människa i princip blir till försökskanin och fullproppad med diverse läkemedel av en sjukvård som inte visste hur de skulle hantera problemet.

Eftersom filmen handlar till stor del om ett band så är den ju såklart full av bra musik. Intressant och enastående nog så spelas all musik i filmen när bandet uppträder live av skådespelarna själva, och Riley är otroligt lik när det kommer till sången och det ryckiga rörelsemönstret. Även om det inte är den muntraste filmen med ett gott slut så är den fortfarande väldigt bra gjort och klart sevärd. Jag gillar dessutom de härligt typiska engelska småstadsmiljöerna som skulle kunna vara från vilken, speciellt nordlig, stad som helst, och den sköna Manchester-dialekten som talas i filmen.