48 Hrs

Idag vid lunch så lämnade jag in min hemtenta som jag haft 48 timmar på mig att skriva. Gick åt de mesta av timmarna att läsa och skriva, så full rulle. Dock inte lika hektiskt som för Eddie Murphy och Nick Nolte i den klassiska 80-talsfilmen "48 timmar". När uppsatsen var inlämnad så gick jag hem och försökte sova ikapp de timmarna sömn jag missat. Jag är dock fortfarande rätt så både mentalt och fysiskt ur jängorna. Alltför mycket kaffe och choklad har förstört mitt inre. Både känns och låter som om jag har en liten kissekatt i min mage som jammar och drar i mina tarmar. Hoppas jag orkar se bröderna Sedin och gänget tvåla dit tyskarna i hockey inatt, men just nu rätt tveksamt.

He lost control

I torsdags gick filmen "Control" på tv. Filmen handlar om bandet Joy Division och framför allt deras sångare Ian Curtis, som hängde sig 1980 bara 23 år gammal. Filmen är regisserad av den kända fotografen och musikvideo-regissören Anton Corbijn och är därför väldigt snyggt filmad helt i svartvitt. Sam Riley är helt fenomenal i huvudrollen som Curtis och agerar på ett mycket bra sätt om hans epelepsi-problem, depression och otrohet, som till slut blev för mycket och ledde till hans död. Hemskt att se hur en människa i princip blir till försökskanin och fullproppad med diverse läkemedel av en sjukvård som inte visste hur de skulle hantera problemet.

Eftersom filmen handlar till stor del om ett band så är den ju såklart full av bra musik. Intressant och enastående nog så spelas all musik i filmen när bandet uppträder live av skådespelarna själva, och Riley är otroligt lik när det kommer till sången och det ryckiga rörelsemönstret. Även om det inte är den muntraste filmen med ett gott slut så är den fortfarande väldigt bra gjort och klart sevärd. Jag gillar dessutom de härligt typiska engelska småstadsmiljöerna som skulle kunna vara från vilken, speciellt nordlig, stad som helst, och den sköna Manchester-dialekten som talas i filmen.

Poster child

Igår kunde jag gå och hämta ut det paket med affischer som jag beställt från Discshop. 99 kr för 5 st var ju som hittat, så bara att slå till! Blev mest musikrelaterade affischer som jag hittade bland dem jag kunde välja mellan för det bra priset. En av dem var dock framsidan från boken "På drift" (org. tit. "On the Road") tecknad i skön 50-talsstil, vilket är en bok som poppat upp i diverse olika andra sammanhang, böcker och filmer sedan jag läste den. Jag satte upp den i köket då vi alla i korridoren sagt att det sett lite färglöst och trist ut där, så det gladde alla dom andra. Sedan satte jag upp en affisch med The Smashing Pumpkins, som var från den tiden då jag tyckte de var som bäst och släppte den här singeln, på utsidan av min rumsdörr för att göra den lite snyggare. En tredje hamnade inne i mitt rum, passande nog ovanför sängen då det är en promo-affisch för skivan "bob hund sover aldrig". Motivet är en tydlig referens till Iggy & The Stooges klassiska omslag till skivan "Raw Power", vilket är passande även det då bob hunds sångare Thomas Öberg helt klart är Sveriges svar på Iggy Pop. Köpte sedan även en med den mycket bra artisten Ben Harper med motivet från skivan "The Will To Live", som jag ännu inte satt upp, och en annan som föreställer ett mycket ungt U2, som ännu inte levererats då det inte fanns i lager för tillfället. Så nu är det i alla fall lite snyggare i korridoren och på mitt rum med mer på väggarna.

Tandläkarskräck

Rapparen Lil Wayne har fått ett sista uppskov på sin dom han har hängande över sig för vapeninnehav 2007. Han ser ut att få spendera ett år bakom lås och bom i fängelset på Rikers Island och skulle ha påbörjat vistelsen idag men kan nu alltså pusta ut lite ytterliggare nästan en månad innan han måste besöka domstol igen. Skälet? Han har fått en spricka i en av gaddarna och måste fixa det innan han avtjänar sitt straff.
Nog för att de flesta människor nog inte direkt njuter av att gå till tandläkaren, men i det här fallet så lär det inte framför allt vara en skräck för patienten utan mer för den arma läkaren som ska ge sig på och fixa ihop den där tanden. Det lär ju va lättare att ta sig igenom väggarna in till Fort Knox än att komma åt in i Weezys diamantbeklädda tandrad, och när det väl är gjort så tror jag inte det direkt kommer vara en vacker syn med tanke på hans rökvanor. Så önskar därför Wayne men speciellt tandläkaren en lyckad operation!

Patrik Sjöberg - vilken mästare!

Såg på tv-programmet "Mästarnas mästare" igår. Brukar inte följa tävlingsprogram så mycket längre, men det här tycker jag faktiskt är riktigt bra och roligt att se på. Man glömmer lätt bort vilka stora stjärnor vi i lilla Sverige faktiskt genom åren. Kul också att få se hur de är lite utanför tävlingsbanorna. Största stjärnan när det kommer till att snacka och vara en skön typ är lätt Patrik Sjöberg och han står till mer än hälften av humorn i serien just nu. Så det är tur att han är en jävel på att plocka svärd droppandes från taket så han håller sig kvar i tävlingen. All respekt till Tomas Gustafsson som åkte ur igår, vilken enorm idrottsman, men han verkar rätt tråkig alltså.

Några kommentarer som citat-maskinen Sjöberg slängde ur sig var bland annat "Holms matlagningskunskaper låg väl på 2.40, och mina låg på 2.42" när han lagade mat med Stefan Holm, och även när han kom tillbaka efter duellen mot Gustafsson och säger "det är ju ingen match...jag ska nog försöka göra det sittande nästa gång". Patrik Sjöberg - We salute you! Lägger därför också upp ett klipp från det klassiska tv-programmet "Varan-TV".

Fist in the air for Kweli!

I lördags hade jag besök av Johan över natten för att gå på konsert på UKK här i Uppsala. Artisten var ingen mer än Brooklyns egna Talib Kweli! Han har varit en av mina absoluta favoriter ända sedan han för mer än tio år sedan gjorde sig känd tillsammans med en annan favorit, Mos Def, genom samarbetet Black Star. Skivan "Train of Thought" som han gjorde sedan tillsammans med Hi-Tek under namnet Reflection Eternal är bland de bästa jag vet. Så det var väldigt stort att få se honom i Sverige och i Uppsala.

Han satte igång direkt när han gick på scenen med öppningsspåret från tidigare nämnda skiva, "Move Something" och fortsatte sedan direkt med ytterliggare två låtar därifrån. Under hela konserten blandade han sedan friskt från alla de skivor han spelat in och vi fick höra låtar från "Black Star", "Quality", "The Beautiful Struggle", samarbetet med Madlib - "Liberation", senaste solo-skivan "Eardrum" och även till och med låtar från kommande Reflection Eternal-skivan "Revolutions Per Minute". Förutom första singeln så var det en som jag hört förut, "Just Begun" med Mos Def, Jay Electronica och J. Cole, och en annan ny ihop med Bun B som hade ett pampigt medeltida trumpet-beat. Låter väldigt lovande inför skivan! Han körde en väldigt klassisk hiphop-konsert med bara en DJ bakom sig men fick det ändå inte att bli tråkigt med engagerat mellansnack, acapella-freestyles och bjöd upp två unga killar som fick visa sina b-boy skills på scen. I det stora hela en riktigt bra konsert även om det fattades lite för att den skulle bli det där extra.

Fullt med film

Sedan årsskiftet har jag haft den relativt nya svenska filmtjänsten Voddler där man streamar film gratis genom ett program. Märks väl att programmet är under uppbyggnad då det finns flera små saker som jag inte riktigt tycker funkar särskilt bra, sedan är inte utbudet än nå vidare fantastiskt heller. Tror dock det kan utvecklas till att bli något riktigt bra, för kvalitéen på filmerna är mycket bra och gillar att reklamen som tjänsten finansieras av kommer innan filmen börjar, som på bio, och inte bryter av filmen, som på tv. Förhoppningsvis kommer det sålla sig till redan internationellt mycket kända svenska program som Spotify och Skype.

Eftersom utbudet fortfarande bara är sådär och jag har sett ett flertal av de filmer som finns har jag ännu inte använt det så mycket. De filmer jag har sett hittills är "Match Point", "Death at a Funeral", "Rocket Science" och "Stoned". "Match Point" var mycket bra! Liknade lite en av Woody Allens senaste filmer, "Vicky Cristina Barcelona" (som också finns på Voddler), på det sättet att det handlar om relationer och otrohet, och innehåller väldigt bra skådespelande av bland annat Scarlett Johansson. "Death at a Funeral" var en kul och lite charmig typisk brittisk komedi, men som jag inte tycker riktigt levererade hela vägen och blev inte många riktiga rejäla skratt, dock fortfarande klart godkänd. "Rocket Science" var då mer rolig och charmig och hamnar i facket ungdomsfilm som även funkar för lite äldre, lite som "Juno" även fast den inte når till upp till samma nivå. "Stoned", om Rolling Stones gitarrist Brian Jones sista tid i livet, var ganska så mycket en besvikelse. Gillar oftast musikfilmer, men den här va mest ofokuserad, flummig och rätt ointressant tyvärr. Kul dock med Tuva Novotny i rollen som Jones svenska flickvän.

Inte långt efter att jag skaffat Voddler så fick jag ett presentkort av min bror på två månaders fri hyrfilm via LOVEFiLM. Riktigt bra tjänst där man klickar i vilka filmer man vill se och sen får hem dem i brevlådan. Dessutom har de ett riktigt bra utbud att välja ifrån. Hittills har jag sett två filmer, "Lonesome Jim" och "Expired". Hade ganska höga förväntningar på den första då Steve Buscemi har regisserat filmen och huvudrollerna görs av Casey Affleck och Liv Tyler, och jag gillar alla tre. Brukar gilla lite vardagsdrama, men den här filmen var lite för seg för det mesta utan någon riktig poäng, så levde inte alls upp till vad jag hade hoppats. Fortfarande godkänd, men inte mer. Den andra filmen jag såg, "Expired", är också mycket av ett relationsdrama i relativt lågt tempo, men dock snäppet bättre än "Lonesome Jim". Mycket då på grund av Jason Patricks roll där han spelar ett riktigt självgott och socialt handikappat rövhål. Lite udda film, men ändå rätt så skön och både rolig och tragisk emellanåt.

Kommer väldigt sannolikt bli mer film nu och hoppas hitta några blivande favoriter. Har just nu fyra stycken inbjudningar till Voddler kvar, så hör av er med en kommentar om ni vill ha så är det mycket möjligt att få en.