It's time I got back to the good life

Äntligen är det fredag och helg! En helg jag har verkligen sett fram emot, en helg då jag ska kunna njuta, ha kul och riktigt känna att det faktiskt är helg, något jag inte gjort på ett tag då alla dagar mer eller mindre liknat varandra. Har inte varit ute på riktigt på säkert tre veckor nu (en oändlighet i studentsammanhang)! Så ikväll så ska alla böcker, teorier, konflikter, analyser och övriga problem läggas helt åt sidan och jag ska bara släppa loss! Har bara opponering på uppsatsen kvar senare i eftermiddag, sen så är det bara att börja ladda. Det bästa sättet för mig att ladda upp för att komma iform och humör för en bra kväll ute är genom att göra mig iordning medan jag högt pumpar massa bra musik. En låt som är riktigt perfekt för sånt här, som även passar just nu rätt så mycket in på mig, och som jag brukar spela rätt ofta då är en låt av Weezer, den gamla sköna "The Good Life". Så bara att dra upp volymen, veva med luftgitarren i duschen och skråla med, för att sen skaka loss hela natten!

Shaking booty, making sweet love all the night
It's time I got back to the good life
It's time I got back, it's time I got back
And I don't even know how I got off the track
I wanna go back, yeah!

Weezer - "The Good Life"

Glourious Tarantino

Igår kväll så gjorde jag äntligen något annat än att bara plugga eller vara hemma. Gick på bio och såg "Inglourious Basterds". Är ett stort fan av Quentin Tarantino och sett alla hans tidigare filmer, så vet inte varför det tagit mig så lång tid att se hans senaste men bättre sent än aldrig och kul att det också blev på bio.
Filmen är stilistiskt i sann Tarantino-anda på många sätt. Först och främst är han kungen när det kommer till hämnd-historier, speciellt med revanschlystna och coola karaktärer, så även här. Mélanie Laurent är riktigt skön som den judiska Shoshanna, Eli Roth som Sgt Danny "The Bear Jew" Donowitz, och Brad Pitt som Lt Aldo "The Apache" Raine. Många gånger är det också otroligt snyggt filmat, och som vanligt så sitter musiken som gjutet till många scener. Tarantino har själv beskrivit filmen som en spaghetti-western som utspelar sig i det Nazi-ockuperade Frankrike, vilket jag tycker är en ganska bra beskrivning. Den som vill se en historieriktig film om andra världskriget ska inte se den, men själv tycker jag att Tarantinos berättelse är klart mycket mer underhållande. Som vanligt innehåller det väldigt mycket blod många gånger, speciellt för någon som är lite känslig som jag själv (vilket egentligen inte riktigt borde gå ihop med att vara Tarantino-fan), men ändå inget som tar över själva historien. Alltid svårt att ge en värdig bedömning av en film, men tycker nog just nu att den var väldigt bra och platsar absolut bland hans tidigare alster. Får en fyra av fem.

EuzzzZZzzzkadi

Efter fyra veckors läsande och skrivande har jag nu äntligen lämnat in min konfliktanalys-uppsats om den baskiska konflikten mellan den militanta nationalistiska gruppen ETA och Spanska staten. Har varit väldigt intressant att få veta mer om allt som har med konflikten att göra. Lite för intressant bara. Väldigt lätt att gå för djupt in i allt och läsa om all historia och kultur, när man istället ska egentligen fokusera mer på en mer närliggande tidsperiod. Blev till slut att jag satt uppe hela sista natten mellan måndag och tisdag med två kurskamrater. Trodde aldrig att jag skulle klara av att hålla mig vaken men lyckades med frukt, sötsaker och en hel del energidryck. Blev ganska skakig framåt småtimmarna, rekommenderas ej. Lämnade en av universtitetets byggnader klockan sex på morgonen, men gick inte och la mig förän klockan halv tio, mer än 24 timmar efter att jag gick upp. Vem fan är Jack Bauer?! Sov nu över 13 timmar den här natten. Rätt ur jängorna kan man ju lugnt säga, knappt så jag vet vilken dag det är. Nu ska jag dock försöka lägga Baskien och ETA bakom mig för ett tag och få tillbaka en normal dygnsrytm. Ska dock självklart bli väldigt intressant att följa utveckligen av konflikten, som positivt nog faktiskt blir mindre och mindre i och med att ETA har försvagats väldigt mycket senaste åren. Vore kul att åka till Baskien, eller Euskadi som det heter på baskiska, och se lite mer av det jag nu läst så mycket om.

D. Original - Pete Rock & CL Smooth

En av de mest legendariska hip-hop akterna någonsin har återigen återförenats och ska nu spela i Stockholm i november. De jag pratar om är inga mindre än Pete Rock & CL Smooth, som spelade in en EP och två album första halvan av 90-talet. Deras debutalbum "Mecca and The Soul Brother" är så mycket en klassiker det bara kan bli! Pete Rock är en av de största, och enligt mig och många andra en av de bästa, producenterna och beat-makarna inom hip-hop genom tiderna. Hans beats kännetecknas ofta av sköna basslingor och framför allt även hans blås-samplingar. Han har producerat för stora rappare som Rakim, Nas, Redman, Raekwon, Ghostface, Run DMC m fl, men det är framför allt hans remixer av låtar från t ex Public Enemy, House Of Pain, Black Eyed Peas, Black Star som är några av hans största stunder. Precis som många andra duor har de haft interna problem och splittrades första gången redan 1995, och har sedan dess gjort lite låtar ihop men mest gnabbats och CL gick ut i intervjuer och sa bland annat "make my beats, faggot!" Men nu kommer de alltså stå på en scen i Sverige för första gången tillsammans, det blir inte större, och jag kommer verkligen försöka vara där!
De låtarna jag ska bjuda på, och även de original-låtarna som samplats i dom, är en vardera från deras två album och kännetecknar verkligen hur de låter. Den första är "They Reminisce Over You (T.R.O.Y.)" och är en sådan där låt som alla som lyssnat på hip-hop sedan i alla fall förra decenniet känner igen från första sekunden. En av de bästa låtarna någonsin! Blåset som samplas, och kommer vid ca 1:37 in i originalet, är helt klart ett av de bästa någonsin och är så grymt och klassiskt att det får, för att citera Petter, "hip-hop kukar att stå". Den andra, "I Got a Love", är kanske inte på samma nivå, vilket är svårt, men håller ändå toppklass och får nacken att gunga automatiskt, och den vokala samplingen i refrängen är ju bara hur skön som helst. Njut och gunga med!

Pete Rock & CL Smooth - "They Reminisce Over You (T.R.O.Y.)"

Tom Scott - "Today"

Pete Rock & CL Smooth - "I Got a Love"

Ambassadors - "Ain't Got the Love (Of One Girl on My Mind)"

Tankar i tunnelbanan

När jag åker tunnelbana i Stockholm så tittar jag ofta på varningsbilderna som sitter på dörrarna. Dels för att jag framför allt tycker de helt mot sin egentliga mening ser väldigt roliga ut, och för att även om jag i stort sett förstår vad de vill varna för så förstår jag dock inte dom riktigt helt ut.


För att börja med den övre bilden så förstår jag att man ska vara varsam för luckan mellan plattform och vagn, känns ganska tydligt och klart. Vad jag dock inte riktigt förstår är pilen som pekar uppåt, och då också väldigt tydligt mot personen på bildens skrev. Vad är det den exakt vill visa och varna för? Att det i luckan som uppstår kan helt plötsligt skjutas upp sylvassa träpålar likt i någon "Indiana Jones"-film som man då gärna vill undvika ska upp och spetsa ens mest heligaste? Det skrämmer mig lite.
Den andra bilden är ju även den rätt tydlig till att börja med. Man kan alltså fastna med armen mellan vagnsdörrarna, inga konstigheter. Men igen, det jag finner lite underligt är personen på bildens kroppsställning. Är faran att fastna som störst när man antingen övar på sin tennissving i stil a la gamle kung Gustav V, eller kanske till och med större om man i väntan på att ens tåg ska komma står och nöter in en bra bowlingskruv? I alla fall jag skulle uppskatta kanske någon liten text för att förtydliga de här bilderna, men kanske bara jag?

The Shower Head

I torsdags natt så sov jag då över hemma hos min syster. Hon och hennes man har en liten men väldigt fin och mysig lägenhet. Fint trägolv, stora fönster, fräsch lång köksbänk och ett schysst och lagom stort badrum. Just badrummet, och specifikt då duschen, är något jag ofta uppmärksammar när jag är där. Även om jag själv är rätt så nöjd med mitt lilla badrum så har jag bara ett vanligt litet vitt duschmunstycke som sitter på en slang, dock med ett rätt bra tryck i det så inga problem. Deras dusch är dock mycket finare, helt i metall, med en liten glasdörr som man kan svänga ut för att hålla undan vattnet från resten av rummet och golvet, och med framförallt ett duschmunstycke som heter duga. Jag måste erkänna att jag alltid är lite rädd när jag ska slå på vattnet och tittar upp mot det lätt hotfulla duschmunstycket som har säkert en diameter på 20-25 cm. Får mig varje gång att direkt tänka på Seinfeld och avsnittet "The Shower Head". Klarar mig dock alltid helskinnad ut där ifrån efter att ha fått en mycket behaglig dusch.

Studier i Stockholm

I torsdags eftermiddag så hoppade jag på tåget till Stockholm för att få lite miljöombyte i mitt uppsatsskrivande. Mötte upp med min kurskamrat som analyserar samma konflikt som mig för att diskutera de begrepp vi ska ha med. Tyvärr var hans gamla favorit-fik nedlagt, så istället fick vi "nöja" oss med Hotel Morningtons lobby. Skön plats att sitta, liknande nästan ett bibliotek med alla böcker, och bra kaffe med påtår kunde man få också.


Satt kvar där och skrev till en bit efter fem då jag tog mig hem till min syster för att äta och umgås lite. Fick lite skrivande gjort, men tittade även på "Mammas pojkar" på TV4. Jag har hört talas om serien, men aldrig sett den innan. Vilken smörja, men humor blev det i alla fall. Verkar som en del aldrig blir tillräckligt stor i sin mors ögon, och beteer sig som pojkar igen. Men jag skulle aldrig ställa upp på något sånt här, speciellt inte med min mamma, skulle nog blir rätt lätt irriterad med.
Sov över hos syrran för att nästa morgon möta upp min kursare David igen för att fortsätta skriva. Satt på Anna Linds bibliotek på Försvarshögskolan, vilket passade sig bra för beväpnade konfliktsstudier. Bra och ljust bibliotek, och maten i restaurangen gick inte heller av för hackor, lövbiff med potatis och bearnaisesås, satt utmärkt. Åkte hem till syster igen efter en heldag där, packade mina väskor och gav mig hem till Joel istället som bor några kvarter bort. Hängde lite i hans nya lägenhet tillsammans med en av hans kompisar, och gick också ner till restaurang Lilla Capri och åt sjukt god pizza. Jag åt en med skinka, champinjoner, pesto och ruccola. När jag beställde så sa servitrisen att tyvärr var bayonneskinkan slut men frågade om det gick bra med parmaskinka istället. Jag svarade att det gjorde det självklart, då jag inte ens vet vad bayonneskinka är men höll inne med det. Dessutom, har man pesto så ska det självklart även vara italiensk skinka till. Åkte sedan hem igen till Uppsala och la mig och sov relativt tidigt.
Blev rätt mycket som jag hade hoppats. Både lite mer effektivt, och mycket mer trevligare.

För övrigt, kvällens konstigaste var de sms jag fick och telefonsamtal jag sedan hade. När jag kom hem till syrran så fick jag ett sms från ett nummer jag inte kände igen där det stod "du har vari så snäll mot mig senaste veckan förlåt." Kunde inte alls fundera ut vem det skulle kunna vara ifrån, och hittade inte numret heller på nätet så lät det vara. Lite drygt två timmar senare, när jag sitter och äter på restaurangen, så får jag ett nytt sms från samma nummer där det bara kort står "Kan du svara!", och ser även att jag har ett missat samtal från samma person dessutom. Tar därför och ringer upp numret för att se vem det är och vad det handlar om. En tjej svarar med väldigt ljus och låg röst, låter nästan lite ledsen. Jag frågar vem det är jag har kommit till, och vi båda konstaterar att det hela är ett misstag och hon har helt enkelt använt fel nummer. Tur att jag inte gjorde som jag skojade om och svarade på det första sms:et med typ "fan heller, du kan dra åt helvete!". Hade kanske kunnat förstöra rätt mycket. Bara att hoppas att det löste sig för henne till slut.

Tueday's grey and Wednesday too...

Den här veckan har inte varit någon höjdare hittills. Vädret är piss, bara grå himmel hela dagen. Dock sitter jag mest inne på biblioteket från morgon till kväll och läser och skriver på mitt konfliktanalys-arbete, fast inte så effektivt alltid, så ser inte ut så mycket och när man går hem är det bäcksvart. Har haft roligare dagar. Så därför tar jag mina böcker och beger mig till Stockholm för att träffa en kurskamrat och diskutera vår konflikt (alltså, inte vår egen, han är en schysst kille, utan den baskiska konflikten), och sedan hänga och sova över hos min syster. Kanske även hinna med att träffa en kompis som bor där, och kanske kolla i lite affärer. Förhoppningsvis blir det framför allt lite mer effektivt, och garanterat mycket trevligare! Skönt att få komma bort lite från mitt rum och samma gamla bibliotek, så även om det inte är någon lång resa så gör det nog gott.

Travis Barker vs Slaughterhouse

Inte direkt något stort fan av Blink-182, har väl några få ganska bra låtar, men Travis Barker är dock en riktig jävel på att smiska skinn! Det har han visat förutom i tidigare nämnda grupp också i flera av sina remixer han gjort på olika hip-hop låtar, och visar det här igen i sin hårda version av Slaughterhouses redan ösiga "The One" och gör den lite mer varierad. Slaughterhouse är en supergrupp bestående av rapparna Royce da 5'9, Joe Budden, Crooked I och Joell Ortiz, som alla gjort sig kända och respekterade först solo. Låten "The One" var första singeln från deras gemensamma självbetitlade album och är riktigt skön i sin original-version, vilken jag tror att jag trots allt föredrar.

Slaughterhouse - "The One" (Travis Barker remix)

SD:s vidriga främlingsfientlighet

Även om jag är intresserad av politik som en del av vardagen och världen så har jag inte tänkt det här som en plats för att särskilt uttrycka mina åsikter på den fronten speciellt mycket. Men idag blev jag så upprörd att jag känner för att försöka uttrycka mig om det.

Läste idag debattartikeln skriven av Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson om muslimer och islam som publicierades i dagens Aftonbladet. Åkessons inlägg är ett svar på Aftonbladets chefsredaktörs Jan Helins fråga om varför SD ser islam som ett hot mot Sverige som ställdes i en tv-debatt tidigare i höstas. Helin förklarar i ett eget inlägg om varför han valt att publiciera artikeln som av flera framgångsrika juridiska experter ansetts som möjligt hets mot folkgrupp, som han redan nu anmäls för, vilket han även försvarar i DN. Aftonbladet har under en tidigare chefredaktör låtit SD annonsera i tidningen men då låtit pengarna gå till ändamål mot högerextremism och rasism. Nu har de dock valt att säga nej till annonsering, men väljer istället att låta SD skriva debattinlägg som sedan hanteras kritiskt. Alltid en svår balansering mellan om åsikter som dessa helt ska tystas ner eller om de ska få uttryckas och kritiseras och fördömas, som de också görs av flera av riksdagsledarna. I det här fallet går jag nog på det senare alternativet, för här visar SD vad de verkligen står för och kan inte gömma sig bakom någonting.

Jag är utan att vara kunnig på vad lagen säger absolut beredd att hålla med de advokaterna och juristerna som Aftonbladet pratat med. Åkesson sprider så mycket hat, fördomar och felaktigheter så man inte vet om man ska skratta eller gråta, fast blir såklart bara förbannad. Först och främst, varför skulle islam behöva anpassa sig till "västerländskt" levnadssätt och normer, när den redan är klart kompatibel, precis som alla andra religioner, även om den inte har sin grund i Europa. Sedan att islam har en annan syn på våldsanvändning, inget allmänmänskligt kärleksbudskap och avvisat humanismen är ju bara ren okunskap. Dock har han nog rätt i att islam har påverkat det svenska samhället mer än vice versa, men det kan väl knappast vara konstigt när man pratar om en religion med 1.5 miljarder uttövare världen över och ett land med lite drygt 9 miljoner invånare. Dessutom, vad säger att den påverkan skulle vara negativ, och i dagens globala värld och samhälle finns det absolut plats för kristendom, islam och andra religioner. Att "Sverige skulle ha flest våldtäkter i Europa och att muslimska män skulle vara mycket kraftigt överrepresenterade bland förövarna" och "ett tiotal muslimska terrororganisationer skulle komma att etablera sig i Sverige" och att "om ytterligare några decennier" har "Malmö, med största sannolikhet har en muslimsk majoritet" är sedan något som direkt påpekas vara fel av Brottsförebyggande rådets (Brå) rapporter och Säpo, och det sista påståendet kan vem som helst räkna ut är fel med lite enkel statistik. När han avslutar med "Som sverigedemokrat ser jag detta som vårt största utländska hot sedan andra världskriget och jag lovar att göra allt som står i min makt för att vända trenden när vi går till val nästa år" så blir han direkt ett av de störta 'inländska' hot i Sverige. Dessutom verkar han inte ha gått så långt bak som andra världskriget, och studerat nazismen och dess retorik eller om det är det han gjort, när han kommer med sin "fakta".

Fortsatt, under partiets stämma i helgen användes liknelser med "Bröderna Lejonhjärta" och "Barnen i Bullerbyn" som säkerligen får Astrid Lindgren att vända sig i sin grav. Främlingsfientligheten fortsätter bara när en av talarna, Kent Ekeroth, besvarar i SvD frågan "Menar du att alla muslimer är likadana?" med "Alla behöver inte vara på samma sätt, det räcker att de är tillräckligt många. Den teorin får stöd i verkligheten."

Sverigedemokraterna vill stoppa (arbets)invandring till Sverige. Samtidigt visar en FN-rapport att migration lönar sig för alla parter; mottagarlandet, hemlandet och migranten. Ett exempel är Spanien. Just Spanien är ett land jag läser mycket om nu då jag har en uppgift i min kurs att skriva en konfliktanalys och jag har valt att skriva om den baskiska, extrema nationaliströrelsen ETA. ETA:s bild om vad en nation handlar om och vem som tillhör den är minst lika snevriden och gammaldags som SD:s. En 'nation' är inget konkret eller naturligt, utan skapat av ofta politiska eller historie-romanstiska skäl, så även många gånger i Sverige, och kan sägas till och med vara imaginär eftersom varje enskild person med all sannolikhet aldrig kommer att möta, höra om, eller ens veta om den absoluta majoriteten av människorna i den gemenskap som vi sägs tillhöra. För att avsluta detta inlägg så kan jag säga att om med nation menas en delad historia, kultur, värderingar med mera, så vill jag absolut inte tillhöra samma nation som Jimmie Åkesson och övriga i hans parti! Risken finns ju dock tyvärr att ett stort antal människor, troligtvis redan frälsta, köper deras propaganda med hull och hår. Tyvärr troligtvis ytterliggare ett antal främlingsfientliga och islamofoba människor som inte förstår bättre. Hoppas och tror dock att det här kan väcka de övriga majoriteten som inte stödjer de här åsikterna att säga emot, bland annat genom att rösta på andra demokratiska partier i kommande riksdagsvalet så vi håller det här packet utanför.

You snooze you lose

Den personen som uppfann snooze-funktionen på väckarklockor borde ställas inför rätta inför internationella domstolen i Haag! Eftersom jag inte stöder dödstraff skulle jag yrka på lång isolering och rejäl prygling! Idag föll jag för frestelsen att trycka på knappen två gånger och få totalt en 20 min extra skön stund kvar under täcket, för att till mitt försvar hade jag ställt klockan på lite tidigare än jag behövde. Dock så "råkade" jag luta huvudet lite för mycket tillbaka efter att ha helt och hållet stängt av alarmet, och gjorde en Dulee Johnson, killen som verkligen fick känna på att om man slumrar så förlorar man, och sov 40 min till! Ingen fara på taket egentligen, men ändå jobbigt och en plump i protokollet, dvs mitt egna planerade schema för dagen, och kunde ha sovit mycket längre om det ville sig illa. Utvilad blev jag i alla fall. Svårt dock sen att hitta en bra plats på biblioteket, men gick det med till slut. Kanske får införskaffa en lite större riktig väckarklocka istället för mobil-alarmet. Kanske den här, men annars gillar jag den här snygga klockan mycket mer som jag sett både i retro-butiken (kommer inte ihåg namnet, men är en kedja) i Durham och på museet i Liverpool.

D. Original - Lupe Fiasco / Jimi Hendrix / RHCP

Lupe Fiasco har jag gillat sedan han slog igenom på Kanye Wests "Touch The Sky", och sedan med debutalbumet "Food & Liquor" som innehöll både många själfulla melodier och texter.
Nu har han släppt en ny låt och tycks ha blivit lite mer rockigare. Låten "Fire" samplar Jimi Hendrix låt med samma namn, som sedan Red Hot Chili Peppers gjorde en cover på. För att sluta cirkeln helt och hållet så har Lupe nu också släppt ytterliggare en ny låt, "Solar Midnite", som ska vara med på soundtracket till den nya "Twilight"-filmen "New Moon", på vilken han säger sig själv ha fått inspiration ifrån sitt "die hard fanhood of Red Hot Chili Peppers and Anthony Keidis, one of my FAVORITE RAPPERS."

Lupe Fiasco - "Fire"


Lupe Fiasco - "Solar Midnite"

Going greener

Efter att i mer än två år nu ha studerat om geografi, utveckling, befolkning, klimatfrågor och miljöproblem mm. så blir man såklart påverkad och tänker mer och mer på miljön och i ett globalt perspektiv. Har märkt att jag försöker att göra små saker för att bidra till något bättre, som till exempel att ta med mig påse till affären när jag handlar, kolla var maten är ifrån och försöka handla ekologist och närodlat om det inte är för dyrt. Dessutom, när man läser om hur otroligt mycket mer vatten och andra resurser som går åt när man får fram nötkött än fågel, fisk, grönsaker, sädeslag och rotfrukter och annat så försöker jag äta mer vegetarisk mat, vilket även känns mer nyttigt också. Har lärt mig med åren att äta och tycka om mer olika sorters grönsaker och bönor och liknande, vilket gör matlagningen mer varierad och rolig.
Så den här veckan har jag faktiskt inte ätit kött onsdag, torsdag, fredag, även om det delvis beror på att jag lagar mer mat som jag sen äter följande dagarna. Men idag bröts trenden när jag kände för att laga någon lite speciell och god lördagsmiddag. Har haft en bit kassler som legat i frysen rätt länge nu, så tog och stekte den, skar upp klyftpotatis och stoppade i ugnen, kokade lite broccoli och gjorde en champinionsås. Inte så svårt, men riktigt gott blev det, och räckte till matlådor med. Så nu blir det nog mer kött de kommande dagarna, men försöker fortfarande tänka lite mer på vad jag äter, för både hälsa och miljö. Smarrigt tycker jag det ser ut i alla fall!

Zach Braff + Coldplay = Sant

Film och musik är något jag tycker om, och som tur är så passar de väldigt bra ihop. En bra låt kan förstärka en scen, och en bra scen kan förstärka en låt. Det funkar även med TV, och kom att tänka på detta när jag såg "Scrubs" imorrse när jag vaknade. Skådespelaren Zach Braff, från just "Scrubs", är riktigt bra på att blanda ljud och bild, vilket han visat i de två filmer som han både spelat huvudrollen i och antingen regisserat eller varit med och skrivit manus, och framför allt varit väldigt delaktig i soundtracket; "Garden State" och "The Last Kiss". Båda dessa soundtrack har gemensamt att de innehåller mycket lite lugn pop och indie-rock, och att de båda dessutom har med en låt från Coldplay, en vardera från deras två riktigt bra första album. Låten "Don't Panic, som är en av mina favoriter från debutskivan, är med kort i början av "Garden State", och den mycket vackra "Warning Sign" gör sig fantastisk i sin helhet i en mycket bra bit av "The Last Kiss. Båda filmerna är såklart i sig själva väldigt bra och rekommenderas starkt!

Coldplay - "Don't Panic"


Coldplay - "Warning Sign"

Förutom dessa låtar finns det även många andra med på båda soundtracken, som t.ex. "In The Waiting Line" med Zero 7 i "Garden State" och "Chocolate" med Snow Patrol i "The Last Kiss".

5 mm

Har de senaste åren insett att mitt super-tjocka hår inte passar för ens halvlånga frisyrer. När jag var i Australien för ett par år sen så skulle man ju självklart fixa sig coolt, långt surfar-hår, men på mig blev det bara typ stort och fluffigt. Så numera brukar jag när det växt sig lite längre bara ta en hårklippningsmaskin och ta ner det till några få milimeter, vilket jag gjorde nu ikväll. Tog det mesta själv framför badrumsspegeln, och fick sen hjälp av en korridorsgranne att snygga till det lite där jag inte riktigt nådde eller såg. Kanske lite konstigt att göra det nu precis när kylan börjat komma och det närma sig nollgradigt, men bara att klä sig bra och hålla huvudet varmt. Dessutom är det så himla skönt att ta en dusch och bara kunna tvåla in med duschcreme över hela kroppen och slippa massa schampo, och sen känna vinden smeka hela huvudet. Underbar känsla!

Före och efter

Quiz-master

Såg slutet på första halvlek och hela andra av Sverige - Albanien, och även om vi vann med 4-1 så spelade det ju ingen roll och det var heller inte en särskilt underhållande match tycker jag. Senast Sverige inte var med i ett stort fotbollsmästerskap var jag 15 år och åkte samma sommar tre veckor till St Louis, USA. Känns verkligen som riktigt länge sen. Kommer bli konstigt att se på VM utan Sverige. Fast det var ju ganska så väntat redan innan den sista kvalmatchen, så hade inte ens tänkt att se den över huvudtaget.
Istället så hängde jag på David och ett gäng andra till Smålands nation för att äta och delta i deras pub-quiz. Var mycket svåra och konstiga frågor, men vi kunde i alla fall ganska många tyckte vi själva. Det visade sig när alla svaren rättades att vi faktiskt mycket oväntat kommit tvåa, och då var det säkert uppåt 20 olika lag med. Så vem bryr sig om en missad VM-plats när man knep silvermedaljen i Smålands pub-quiz! Blir nu att försöka vinna någon gång såklart, och kul grej att göra ett gäng ihop!
En av de fyra låtarna som spelades under musik-delen av quizet och som man skulle ha rätt artist och låt på var Jefferson Airplanes riktigt flummiga och sköna låt "White Rabbit". Det fick mig att komma och tänka på Valborg här i Uppsala för två år sen. Hade varit ute och festat de tre föregående kvällarna, och hade inte sovit många timmar när jag pallrade mig upp sliten för att köra det riktiga firandet. Ungefär lite innan kl tio på morgonen står jag i mitt kök och pratar med en kompis på telefon, när jag utanför mitt fönster ser två personer komma gående i vita kanindräkter bärandes på en typ två meter lång morot. Trodde inte mina ögon och började tro att jag kanske fått i mig ett sånt där piller som gör en antingen större eller liten, och sa att jag var tvungen att springa ut och jaga efter dom. När jag kom ut syntes de inte till, men någon kille som satt i ett gathörn hade sett dom gått ner för gatan, fast jag såg dom aldrig igen. Lite roligt minne dock.

Jefferson Airplane - "White Rabbit"

D. Original - Big Boi / Jay-Z / Harold Melvin

Tänkte lansera en liten återkommande serie av inlägg som jag kallar "D. Original". Att jag är ett stort musik-fan kan väl inte ha undgått någon som känner mig ens lite, och jag skulle nog kalla mig något så tråkigt som en "all-ätare". Men jag tycker det är väldigt kul med covers, i alla fall om de görs på ett bra eller intressant sätt. Är även sedan länge en riktig hip-hop skalle, och inom den genren är sampling enligt mig (och många andra såklart) en av grundstenarna. Därför tänkte jag då och då skriva om en cover och originalet, eller en hip-hop låt och låten den använt sig av.
Det första inlägget i den här kategorin ska handla framför allt om en av rapparna i en av mina absoluta favoritgrupper alla kategorier, inte bara hip-hop: Outkast och Big Boi. Andre 3000 är ju annars oftast den som får mest uppmärksamhet av duon, vilket han klart förtjänar utan tvekan, men hans vapendragare Big Boi är sjukt underskattad. Minst lika bra historieberättare som Andre, men mer laidback och coolare med ett otroligt skönt flyt. Outkast har ju som grupp inte varit särskilt produktiva de senaste åren, och Big Boi har själv jobbat på sitt första (andra om man räknar med halvan Speakerboxxx) solo-album "Sir Luscious Left Foot: The Son Of Chico Dusty" under en lång tid och första singeln "Royal Flush" kom redan för lite mer än ett och ett halvt år sen. Har kommit ut några fler låtar sporadiskt sen dess, och nu har det läckt ut två låtar på kort tid så albumet verkar nu verkligen vara på väg. En av dessa är "Shine Blockas", och direkt när jag hörde den så kände jag igen samplingen då den tidigare använts i en av de vackraste hip-hop låtarna någonsin, "This Can't Be Life" med Jay-Z. Oftast brukar bra låtar bygga på minst lika bra original, och så också i det här fallet, då de båda låtarna samplar Harold Melvin & The Blue Notes otroligt ljuvliga "I Miss You". Bara att välja vilken ni tycker är bäst!

Big Boi feat Gucci Mane - "Shine Blockas"


Jay-Z feat Beanie Sigel and Scarface - "This Can't Be Life"

Harold Melvin and The Blue Notes - "I Miss You"

The Swedish Chef

Nu när jag är tillbaka i vanligt studentboende och inte är "fully catered" längre som i England så blir det ju mycket mer matlagning på schemat än året innan. Det är iförsig inget negativt, om än inte lika lyxigt, då jag oftast gillar att laga mat. Som ensamstående student så blir det oftast inte att man står och lagar till några kulinariska specialiteter, utan blir oftast mycket pasta tyvärr, eller andra enklare rätter. Mina kompisar som var på besök i helgen var dock väldigt imponerade av att jag rörde ihop lite korv stroganoff med ris ena dagen och pasta med bacon och sås den andra.
Jag försöker dock variera mig lite och äta saker jag inte äter så ofta. Under veckan som gick så blev det bland annat kokt sej med potatis, broccoli och äggsås, som även om fisken blev lite överkokt smakade riktigt bra. Igår lagade jag kyckling med wok-grönsaker och couscous. Hackade även upp lite chili och pressade över en lime som jag hittade i kylen, vilket blev pricken över i:et.
Tar gärna emot förslag på annat gott, och inte alltför avancerat, som man kan laga till för en god kvällsmåltid.

Fest, familj och fotboll

I torsdags kväll kom Molle hit och hälsade på tillsammans med sin kompis Rob från Toronto som var på besök i Sverige. Fixade lite krubb först åt grabbarna, hängde sen lite på mitt rum, och gick senare ner på stan och tog några öl på Bullit bar. Tyvärr var jag tvungen att gå hem tidigare än dem på grund av en muntlig framställning dagen efter, men skulle ju komma en kväll till så. På fredagkvällen så gick vi först till Kalmar nation sedan en kompis till Molle lyckats fixa in dem där. Drack billig och öl och shots och dansade runt lite till massa blinkade ljus och 80-tals synth-pop mm. Drog sedan vidare till Orange där det var något uppträdande med en tjej från London. Kändes inte så där hett, lite bortkastad tid och pengar så hamnade till slut på Bullit igen, innan vi trötta gick och högg en kebabrulle och sen hem.
Dagen efter när vi vaknat så drog vi ner på stan, och jag lämnade grabbarna vid centralen för att ta ett tåg mot Stockholm och där möta upp mamma, pappa, bror och syster med man för lunch och lite för tidigt födelsedagsfirande av lillebror. Va rätt så trött och bakfull, så kändes inte så lockande direkt med någon rejäl restaurangmat. Mötte upp dom på Mäster Anders och åt där den tjockaste hamburgaren jag någonsin ätit, tillsammans med potatisgratäng, sallad och kantareller. Riktigt gott, även fast jag inte orkade hela. Gick sedan hem till Malin och Hamed för att äta prinsesstårta och dela ut presenter.


Medan sen päronen och brorsan åkte hem igen så stannade jag kvar för att se den otroligt viktiga fotbollsmatchen mellan Sverige och Danmark. Matvrakandet fortsatte dessutom med chips och dipp och cola. Sedan hade även en kompis till dem som kom över med sig lite plock-godis och chokladpuddig med grädde och bjöd på. Matchen var bitvis spännande och med bra spel, men slutresultatet var ju riktigt skit så. De enda ljuspunkten är ju att Lagerbäck nu har avgått. Bara och hoppas att det kommer någon nu med nya och fräscha idéer, så satsar vi på EM istället.
Mycket godsaker blev det den här helgen, men man måste passa på att njuta som lite halvfattig student när man har chansen att äta riktigt gott. Va på gymmet och sprang en hel del idag med, så ännu ingen risk för ölmage i alla fall.

Tillbaka till mitt andra hem!

Örebro och Uppsala är mitt första och andra hem, vet inte i vilken ordning jag riktigt rankar dom numera, vilket som känns mest hemma. Förutom de två städerna har jag aldrig bott någonstans alls lika länge som i Durham, så det måste bli mitt tredje hem för att kanske vara lite mer rätt, och som alla platser som känns som hemma saknar jag det lite då och då. Har både kännts som väldigt länge sen och kort tid sen jag lämnade England på samma gång. Självklart har jag tänkt långt innan jag flög tillbaka till Sverige att jag skulle komma tillbaka dit i en inte alltför långt belägen framtid, men har inte tänkt när det skulle ske. Nu är det dock dags, i slutet av november smäller det! Biljetterna är bokade! Blir inte bara jag som åker dit 4 nätter utan även mina gamla kompanjoner Philipp, Felix och Bibo, vilket kommer bli ett mycket kärt återseende! Kommer även såklart ha chansen att träffa så många andra jag inte sett på ett tag nu, så kommer bli så kul! Ha en riktig festkväll på Studio på torsdagen, dricka kaffe på någon av alla de små charmiga fiken, äta fish & chips, gå runt på stan och längs med ån, va tillbaka på St Aidan's college, rocka loss på Revolver på lördagen, och massa mer. Har verkligen saknat det när jag tänker på det! Jag är så laddad som man bara kan bli!!

The Fab Four

Dead Man's Bones

Finns många skådespelare som även sysslar med musik. Finns såklart några hemska exempel, men finns även en del som är hyfsade och en del riktigt bra. Russel Crowe, Johnny Depp, Juliette Lewis (som jag såg på Way Out West 2007) , Jared Leto, Jack Black, Scarlett Johansson, Jamie Foxx, Keanu Reeves m fl är några av dem som rockar vid sidan om, och Jason Schwartzman har släppt sitt senaste album "Davy" i år under namnet Coconut Records.
Idag släpper Dead Man's Bones sitt självbetitlade debutalbum. Gruppen består av skådespelaren Ryan Gosling, som är riktigt bra i en mina favorit-filmer de senaste åren, "Lars and the Real Girl", och Zach Shields som träffades genom sina flickvänner och insåg att de delade en fascination för spöken och zombies mm. Från att först ha varit tänkt som en teater om en kärlekshistoria med musik blev det till slut bara musiken kvar, men den teatraliska känslan kvarstår i den suggestiva och dramatiska musiken. De bestämde sig sedan också för att ha med en barnkör på skivan, vilket låter riktigt bra och bara förstärker de tidigare nämnda känslorna. Hela skivan finns just nu att lyssna till på deras MySpace. Riktigt bra skiva! Riktigt snyggt albumomslag dessutom, och videon till låten "In the room where you sleep" passar bra in med musiken. Ungen i blå t-shirt är för övrigt riktigt cool!

Dead Man's Bones - "In The Room Where You Sleep"

California and Alberta

Det är alltid någon som har en tv-serie att tipsa om som man måste bara se, speciellt nu när det är lätt att ladda ner, men jag brukar sällan orka att försöka komma in i någon serie. Aldrig brytt mig särskilt mycket om många populära serier för att jag missade att kolla från början, t.ex. "24", "Sopranos", "The Wire", "Lost", "Heroes", och bara sett nåra avsnitt av "Entourage". "Prison Break" såg jag och en kompis första säsongen av på en helg, precis innan den skulle börja visas i Sverige. Sen var det tyvärr bara att gå och vänta på att nästa säsong skulle komma, vilket var alldeles för lång tid så man tappade intresset och dessutom hade serien redan då börjat balla ur.
En serie som jag dock lyckats med att se från början och sedan följa med intresse är "Californication" med David Duchovny i huvudrollen som kult-författaren Hank Moody. Serien handlar egentligen inte om så mycket mer än hans liv som gammal succé-författare på dekis och kvinnokarl med en tonårsdotter att ta hand om som han har med sin ex-hustru som han försöker få ihop det med igen. Ibland blir det kanske lite för mycket naket och sex bara för att vara chockerande, eller som en kompis sa, "det är en sån serie man skulle älska att stanna uppe sent på kvällen och titta på som 14-åring". Trots att det skulle kunna bli bara larvigt och billigt så håller serien, och Hank Moody känns faktiskt som en ärlig och äkta typ, även om han ofta kan bete sig som ett riktigt rövhål.
Precis som med film så gillar jag verkligen när det är bra och passande musik med, och det har verkligen "Californication" med musik från bl a Rolling Stones, My Morning Jacket, Bob Dylan, Foo Fighters, Elton John, Tom Petty, The Clash, Nirvana, Pearl Jam och Warren Zevon m fl. I ett avsnitt så hörde jag en låt jag verkligen gillade direkt men kände inte igen artisten. Det visade sig vara "Low Man" med gruppen Alberta Cross, som faktiskt genom sångaren och hans bror har bland annat rötter i Sverige. För två år sedan släppte de mini-albumet "The Thief & The Heartbreaker", där även låten "Lucy Rider" fanns med. Nu har de för någon vecka sedan släppt sitt riktiga debut-album "Broken Side of Time" med första-singeln "ATX". Det är lite tyngre och rockigare nu än det lite mer country-lugna mini-albumet, men låter mycket bättre. Kul när man hittar nya bra artister! Den 5 december spelar de för första gången i Sverige på bl a Debaser Slussen i Stockholm, och jag kommer självklart försöka vara där!

Alberta Cross - "ATX"

Kanelbullens dag

Har börjat gilla söndagar rätt skarpt numera. Senaste gångerna jag varit ute har det blivit torsdagar eller fredagar för att sedan ta det lugnt på lördagen, vilket har gjort att medan lördagarna har varit lite sådär bakis-sega har söndagarna varit sköna lediga dagar då jag varit utvilad och pigg. Så också idag. Svängde förbi hem till Daniel igår kväll en stund och träffade bland annat David och André innan de fortsatte vidare ut och jag gick hem. La mig i sängen och kollade på "Crash". Tredje gången jag såg den, och minst lika bra den här gången som tidigare. Full av massa bra skådespelare och insatser, och faktiskt gör Ludacris en av de bättre rollprestationerna . En film som verkligen berör. Gillar dessutom när det är bra filmmusik, och Stereophonics fina "Maybe Tomorrow" passar väldigt bra till slutscenen av filmen. Somnade nästan direkt efter jag stängt av och släckt lyset.
Blev som sagt varken hårt eller sent igår, men passade ändå på att sova ut lite idag vilket var väldigt skönt. Gillar att på en skön helgdag mötas upp ett gäng över en fika och snacka lite, och vad mer passande än att göra det idag den 4 oktober på kanelbullens dag! Gick ner till Kalmars nation och mötte upp nåra ur gänget från igår och åt en väldigt god ciabatta-smörgås för att sen mumsa i mig två stycken kanelbullar. Så gott!

Tenta och tenta-fest

I måndags hade jag en liten tenta på det vi läst på introduktionskursen. Va väldigt mycket teorier och koncept i litteraturen som vi skulle ha läst, så väldigt lätt att blanda ihop dom. När jag dessutom blev sjuk under helgen blev det inte direkt lättare att få in dom alla i huvudet. Men när jag väl satt i salen och vi fick öppna kuvertet med provet så var det mycket lättare än jag trodde, och kändes inte som några problem att få godkänt, till och med kanske rätt hyfsat betyg. Men det viktigaste händer ikväll, för hur det än gått vill man bara släppa allt plugg bakom sig och släppa loss istället med kurskamraterna. Så ikväll ska det ätas och drickas gott först tillsammans, för att sen senare slå klackarna i taket! Woop, woop!!

Mr Moon

Igår var jag och lyssnade till FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon tala i universitetshuset här i Uppsala. Va väldigt stort att få se och lyssna till honom, även om stora ledare sällan brukar säga alltför överraskande eller ingående saker. Han pratade mest om Sveriges bra arbete i världen och vårt samarbete med FN, men tog upp Sri Lanka och Burma som exempel på situationer där FN ställt krav om förändring och frigivning av politiska fångar innan slutet på nästa år, vilket var bra att höra. Han påpekade flera gånger hur ödmjuk han var inför sin uppgift och av att få vara i Uppsala och Sverige, och överväldigad av välkomnandet han fick. Hans tal var inte särskilt långt, kortare än en halvtimme, och följdes sedan av två frågor från publiken, där han fördömde kuppen i Honduras. Föreläsningen var nog mer stort att få vara med om än fantastisk, men ändå intressant att lyssa till. Inte varje dag man får vara i samma rum som FN:s generalsekreterare. Min kompis David gick hem en gång lite små-full en fredagkväll från puben och möter och hälsar då på förre generalsekreteraren Kofi Annan med sin svenska hustru. Rätt stort. Men vem vet, någon gång i framtiden i sin yrkeskarriär kanske man får chansen att träffa generalsekreteraren igen.

Ban Ki-moons hela tal kan man se på video på universitetets hemsida genom att klicka här.