Durham baaabyyy!!

Om ganska exakt 24 timmar så befinner jag mig, troligtvis mätt och belåten, i Edinburgh och väntar på mitt tåg som ska ta mig till Durham! Laddad är bara förnamnet över hur mycket jag ser fram emot det och har gjort under en längre tid men mer och mer ju närmare det kommit. Kan dock fortfarande inte riktigt förstå att jag verkligen kommer vara där imorgon kväll och få träffa och ha roligt med alla vänner där som jag har sedan förra läsåret, men det gör det hela bara ännu mer roligt och spännande med att få komma tillbaka dit! Extra kul är det att jag, Bibo, Felix och Philipp alla lyckats fixa så vi kommer mötas upp där ifrån Sverige, Frankrike, Holland och Schweiz! Självklart kommer jag att uppdatera med både text och bild när jag kommer tillbaka efter helgen. Cheerio mates!!

Dessutom så bloggar jag dubbelt numera. Blivit inkallad till att skriva lite även på den mycket bra bloggen Music Blogg som min svågers svåger Johan har, vilket är verkligen skitkul! Gör att det kanske blir lite mindre musik här, men mer plats för annat så kika gärna in på båda sidorna och läs och kommentera!

Kaffe och kexchoklad

När det kommer till beroenden har jag alltid försökt hålla mig ifrån dom, gillar inte att vara en slav under något. Fast självklart har jag mina laster, speciellt när det kommer till sötsaker. När jag bodde i Sydney så hittade jag ett svenskägt vandrarhem några kvarter bort från mitt som sålde svenskt godis, bland annat en av mina favoriter, lakritsfiskar. Likt en riktig pundare var jag där några gånger i veckan för att få min dos på några få gram, kosta vad det kosta ville. När jag var i England och mina föräldrar skulle skicka över lite saker och frågade om det var något annat jag ville ha så behövde jag inte tänka länge innan jag bad om en påse Gott & Blandat, som också hamnar högt på listan.
Nu har ytterliggare en kandidat seglat upp till att bli ny godis-favorit. I princip varje gång jag har vägarna förbi nere på stan så kilar jag in på ICA för att köpa en stor kopp kaffe i deras automat och till det också deras erbjudande på två kexchoklad för en billig peng. Tar en till kaffet, vilket är en helt underbar kombination i samma klass som ost och vin eller kakor och mjölk, och tar med den andra hem och sparar i kylen för att njuta av vid senare tillfälle.
Men vad händer då idag? Jo, någon har varit och tjuvat min frasiga kakao-doppade guldtacka från min hylla! Jag lever oftast efter devisen 'mi kylskåp es su kylskåp' och behöver någon ett ägg eller lite filmjölk eller liknande så är det självklart bara att ta utan att behöva fråga, men likt en riktig knarkare så ser jag inte med blida ögon på när någon stjäl vad min kropp skriker efter och mottot ändras då snabbt till 'öga för öga, tand för tand'. Tror jag dock låter det vara och får se om syndaren själv kryper till korset och erkänner, men sker det en gång till så kommer jag gå fullständigt bärsärk i korridoren och vråla av abstinens.
För övrigt så är det tur att jag med mitt behov av "brown sugar" fortfarande har en smärt kropp som en gammal knarkare. Om Kate Moss var förebilden för 'heroin chic' så ser jag mig själv mer som 'heroin fit' likt Scott Weiland eller Iggy Pop.

Blixtvisit

Igår åkte jag hem till Örebro bara över natten. Mamma var i Uppsala och hjälpte brorsan flytta, så efter det så åkte jag med i bilen tillbaka. Åker knappt tillbaka till Örebro så ofta numera. Syskonen bor här i stan och i Stockholm, så mamma och pappa är här då och då ändå. Dessutom har större delen av mina kompisar också lämnat staden, fast såklart ett par kvar.
En av orsakerna till att jag åkte hem nu var att Jonas är hemma från Vancouver drygt en vecka, och i och med att jag åker bort snart ett par dagar så fanns det inte så mycket mer tid att ses än nu. Igår kväll träffade jag Tomas och Håkan snabbt över en öl, och i eftermiddags Jonas och Michelle över en kopp kaffe. Hann såklart också umgås en del med mor och far och äta gott. Blev rätt snabba träffar, men trevliga.
Är lite konstigt med kompisar och kontakter numera tycker jag. Folk flyttar runt till alla möjliga ställen, vilket såklart är kul, och man ses nästan bara vid storhelgerna och kanske någon gång på sommaren och ibland något mer. Då spelar det inte så stor roll om de bor på andra sidan klotet eller bara landet. Vissa hör man av på något sätt då och då, och när man ses så spelar det inte så stor roll när det var senast man sågs, man kommer in i det vanliga gamla tugget typ. Är ju väldigt bra och skönt, bara lite konstigt på något sätt.

Jag önskar jag kände Natalie Portman

Det är fler än jag som skulle vilja lära känna skådespelerskan Natalie Portman lite bättre. En av dem är den kanadensiske rapparen och sångaren k-os som nu släppt en video till tredje singeln "I Wish I Knew Natalie Portman", som gästas av landsmannen Saukrates, från sitt senaste album "Yes!". Låten har ett skönt studsigt beat, vilket bygger på en sampling från gruppen Phantom Planets låt "California" från 2002, känd som ledmotivet till tv-serien "The O.C.". Gruppens dåvarande trummis, men som hoppade av ett år senare, var skådespelaren Jason Schwartzman. Han spelar nu istället solo under namnet Coconut Records och i år släppt sitt andra album "Davy", där låten "Microphone" är tagen från. Schwartzman var med i den härliga filmen "The Darjeeling Limited" tillsammans med bland annat just Miss Portman. Så för att sluta där jag började med Natalie och hip-hop, och få ihop den röda tråden, så är hon ett stort fan av genren och även rappat lite själv i en sketch från tv-programmet "Saturday Night Live". Stenhårt, om än klart mest roligt. Får mig bara att ännu mer önska att jag kände henne.

k-os - "I Wish I Knew Natalie Portman"


Phantom Planet - "California"

Coconut Records - "Microphone"


Natalie's rap (Saturday Night Live)

Retro-Raphael

Amerikanske soulsångaren Raphael Saadiq har nu släppt, om jag räknat rätt, sjätte eller sjunde singeln och till den en tillhörande tredje video från sitt senaste album "The Way I See It", som faktiskt släpptes redan för mer än ett år sedan och blev då väldigt hyllat. Albumet har en väldig skön retro-känsla som täcker allt från musiken såklart till omslag och videor, som man kan se ett bra exempel på i videon till förra singeln "Let's Take A Walk" och även nedan i den senaste. Otroligt snyggt och svängigt alltihop, både låt och video!

Raphael Saadiq - "Staying In Love"

D. Original - Katie Melua / Dinosaur Jr / The Cure

I onsdags var jag och hälsade på min syster i Stockholm bara över kvällen. På tåget på väg hem så satte jag på min iPod och letade efter något lugnt och avkopplande att lyssna och halvsova till nersjunken i sätet. Blev Katie Melua. Den georgie-brittiska sångaren är väldigt behaglig att både titta och lyssna på och har en väldigt vacker och ljuv stämma som passar mycket bra till hennes ofta lugna låtar, och passade perfekt att slumra lite till på tåget. Skivan jag lyssnade på är hennes andra album, "Piece By Piece", och innehåller en av mina favorit-covers, "Just Like Heaven" som först gjordes av The Cure 1987. Låten spelades även in av gruppen Dinosaur Jr. något år senare i en då mycket snabbare och tyngre version. Riktigt bra den med, men jag föredrar Meluas mer mjuka version. Hur som helst en fantastisk låt från början som sedan stöpts om till två andra pärlor.

The Cure - "Just Like Heaven"


Dinosaur Jr. - "Just Like Heaven"


Katie Melua - "Just Like Heaven"

Gröna fingrar

Igår var jag med två tjejer ur korridoren på IKEA för att piffa till vårt trista kök litegrann. När det kommer till gardiner och sådant har jag väl en åsikt, men en ganska så enkel sådan. Jag var nog mest med som representant för de manliga två niondelarna i korridoren så att det inte skulle bli alltför rosa eller så. Gick i alla fall väldigt snabbt och smidigt, och blev ett par snygga, lätt genomskinligt klarblå gardiner, en svart gardinstång och en liten blomma att ha i fönstret. Just på blomsteravdelningen så fick jag också lust att köpa in något till mitt eget rum. Har tidigare haft en kaktus, som jag på något sätt lyckades döda, men skamm den som ger sig så köpte en igen. Blev också en kruka till, som snyggt matchar de två soffkuddarna jag redan har och som kan ses i inlägget nedan. Så nu står den taggiga växten fint i fönstret. Sägs ju att man ska prata med sina växter, men tycker det är väldigt ohövligt att göra det om jag ska säga 'du' hela tiden. Har dock hittills inte kommit på något bra namn så tar gärna emot förslag!

Vad ska den heta?

Stil i snön

Inatt så kom då snön, äntligen, till Uppsala. Äntligen säger jag för att jag verkligen gillar klara, vackra vinterdagar och den vita snön lyser upp de tidigare så grå dagarna. Självklart måste man då anpassa sig efter den kallare temperaturen, men finns inget som säger att man ska strunta i stilfullheten för det.
Förra helgen var jag ute på stan och letade efter en varm och go stickad tröja. Fann till slut precis en sådan jag hade tänkt mig på H&M, och kom även billigt undan så när jag kikade runt och såg en väldigt stilig rock som också den var relativt billig så slog jag till. Köpte sedan dessutom en snygg halsduk som passade snyggt till det andra.
Igår så köpte jag något som jag inte haft på mig på flera år faktiskt men kände att det var dags för; ett par långkalsonger. När jag sedan idag kunde hämta ut på posten den snygga mössa som jag köpt på nätet så har jag nu allt jag behöver i kylan och fortfarande med klass.

Rock: H&M, 699 kr
Halsduk: H&M, 99 kr
Mössa: The Stray Boys, lånad
(glömdes kvar av en kompis i mitt rum, finders - keepers)
Handskar: Gamla, märke och pris okänt
Attityden: Stenhård

Tröja: H&M, 299 kr
Långkalsonger: H&M, 149 kr
Tofflor: Hush Puppies, födelsedagspresent
Dryck: Öl, Bellman, Systembolaget, 13,70 kr
Blicken: Min egna unika, priceless

It sure never does, but still do in Uppsala

D. Original - Big Pun / Mobb Deep / Cypress Hill / Gary Burton

Såg idag efter mitt senaste inlägg om Big Punisher att den alldeles för tidigt bortgångne rapparen hade födelsedag igår och skulle ha fyllt 38 år. Hade ingen aning om detta utan det vara bara en ren överraskande slump, men tar därför och hyllar Big Pun ytterliggare en gång.
Som sagt så är hans debutskiva "Capital Punishment" en av mina absoluta favoriter, och det finns så många spår därifrån som jag skulle kunna plocka av men tar låten "Tres Leches". Låten innehåller en sampling från låten "Las Vegas Tango" av Gary Burton och är producerad av Wu-Tang Clan's RZA och gästas även av en av klanens andra medlemmar, Inspectah Deck. Den tredje rapparen som fullbordar trion, och även fortsätter den röda tråden, är Mobb Deep's Prodigy. Mobb Deep, och dess andre medlem som är rapparen och producenten Havoc, använde sig tidigare av samma sampling på deras låt "Can't Get Enough Of It" från deras även otroligt feta skiva "Hell On Earth". Samplingen hade dock redan tidigare använts av Cypress Hill's DJ Muggs på låten "Illusions" från deras i mitt tycke klassiska skiva "III: Temples Of Boom".
Så lyssna på denna tunga trio låtar som producerats av tre av mina topp tio absoluta favorit-producenter inom hip-hop och hör hur de använts sig olika av samma stycke för att sampla.

Big Punisher - "Tres Leches (Triboro Trilogy)"


Mobb Deep - "Can't Get Enough Of It"

Cypress Hill - "Illusions"

Gary Burton - "Las Vegas Tango"

D. Original - RIP Big Pun / MJ

I helgen så köpte jag äntligen nya hörlurar så jag kan lyssna på musik i min iPod igen. Invigde dom genom att ta en promenad ner på stan. Kände att jag skulle sätta på något jag inte lyssnat på på länge, och något tungt som skulle testa kvalitén på lurarna. Blev Big Punishers skiva "Capital Punishment". Big Pun är i mina ögon en av de fetaste (no pun intended) rapparna någonsin och hans debutskiva en av de tyngsta hip-hop plattorna jag vet, där med en av de bästa skivorna alla kategorier! Inte en enda dålig låt, och då innehåller den nästan 20 låtar om man tar bort alla interludes! För att väga över 200 kilo så hade Big Pun nog det grymmaste flytet på mikrofonen någonsin med texter fyllda av punchlines, hårdhet, humor och sjuka rimuppbyggnader som får en att hela tiden spola tillbaka för att höra det igen. Hans röst och snabba rim blir som ett extra instrument som man bara kan lyssna till utan att ibland riktigt hänga med, lite som ett bra gitarr-riff eller -solo. Tyvärr dog Big Punisher av en hjärtattack på grund av rejäl övervikt (tror han vägde mer än 300 kilo vid sin död) bara 28 år gammal i februari 2000, men legenden lever vidare.

På en av de bästa och hårdaste låtarna på skivan, där han också visar upp sina otroliga rap-färdigheter, samplas en annan legendar som dog alltför tidigt, Michael Jackson. På "You Ain't A Killer" används några få piano-toner de första få sekundrarna från Michael Jacksons mycket fina låt "With A Child's Heart" från 1973 till att skapa ett stenhårt beat som Big Pun verbalt krossar! Hela texten står i videon nedanför, bara att köra kareoke hemma vid datorn och försöka hänga med i tempot! Rest In Peace Big Pun and MJ!!

Michael Jackson - "With A Child's Heart"


Big Punisher - "You Ain't A Killer"

Mr. Hasselhoff, tear down this wall!

Idag är ännu ett minnesvärt datum då det är 20 år sedan Berlinmuren föll. Jag var bara drygt 6 år gammal då, så jag minns inte direkt det konkret. Fast kommer ihåg att man märkte av att det hände saker runt om i Europa kring övergången till 90-talet och dess början, till exempel att min lärare i skolan fick förklara att Sovjet inte fanns längre. Jag var även själv i Berlin förra september och såg då bland annat Checkpoint Charlie och de delar av muren som finns kvar men nu är istället konstverk. Vem som verkligen låg bakom hela processen som slutade med att muren bit för bit revs ner har varit väldigt omtvistat. Om det var dåvarande sovjetiske presidenten Mikhail Gorbachev, tidigare amerikanske presidenten Ronald Reagan, polske fackförbundsledaren och senare presidenten Lech Walesa, eller någon annan. Jag lägger dock min röst på outsidern David Hasselhoff. Den forna "Knight Rider"- och "Baywatch"-stjärnan har flera gånger påstått att han genom sin musik influerade det (öst)tyska folket att göra motstånd och förenas, vilket ledde till att östblocket splittrades och slutet på Kalla Kriget. Självklart ska då därför det här hyllas som sig bör denna dag med en video av The Hoff vid Brandenburger Tor nyårsafton 1989 inför ett förenat Berlin iklädd en helt fantastisk blinkande jacka och sjungandes sin gamla hit "Looking For Freedom".

David Hasselhoff - "Looking For Freedom" (Live in Berlin, 31 Dec 1989)

Fransk filmfestival

För nån vecka sen så såg jag den franska filmen "L'Auberge Espagnole" (aka The Spanish Apartment), som väldigt passande nog handlar om ett gäng Erasmus-studenter från olika delar av Europa bor tillsammans i en lägenhet i Barcelona. När jag först hörde om den så tyckte jag det lät lite som någon dålig amerikansk college-komedi, men den visade sig vara mycket bättre än så med en bra historia och lite djup men fortfarande även rolig. Bra skådespelare, bland annat Audrey Tautou, och sköna karaktärer. Kände inte igen mig i allt, men absolut i att ha människor från minst ett halvt dussin länder omkring mig och som det var väldigt svårt att lämna vid årets slut och återgå till en någorlunda normal vardag. Väldigt bra och härlig film som jag rekommenderar även om man inte varit utbytesstudent. Filmen är regisserad av Cédric Klapisch och har Romain Duris i huvudrollen. Finns även en uppföljare som heter "The Russian Dolls" som jag har men ännu inte sett.

Som nästan alltid när jag ser en bra film och får se för mig nya skådespelare som jag gillar så kollar jag senare upp vad dom har gjort tidigare eller ska göra framöver. Så gjorde jag också efter att ha sett "Inglourious Basterds" och den mycket duktiga och otroligt vackra Mélanie Laurent. Blev glatt överraskad när jag då får se att hon är med i Klapischs senaste film, "Paris", som även den har Romain Duris i en av huvudrollerna. Tog därför och såg filmen igår och idag (såg första halvan på lördagen som skönt eftermiddagsfördriv, och den andra idag som skönt morgonmys). Filmen är ett drama som handlar om en handfull människors livsöden som på ett eller annat sätt vävs samman med Paris, eller en koppling till staden, som röd tråd. Jag är riktigt såld på den här typen av filmer med bra historier och rollkaraktärer som hålls ihop av ett underliggande tema, lite i samma stil som "Crash" och "Babel" om än med inte samma tema, och har ett visst djup men även en charm. Dessutom så gillar jag europeisk film väldigt mycket, som man tyvärr inte alltid får höra så mycket om eller går upp på bio här. En av de bättre filmerna jag sett i år, och den får en klar fyra i betyg!

Något som kännetecknar båda filmerna är att de har ett väldigt bra soundtrack med mycket blandad musik, och som jag tidigare sagt så är det så grymt när bra film och bra musik blir till en perfekt kombination. I båda filmerna finns det scener där Romain Duris lyssnar på musik. I "L'Auberge Espagnole" är det "Ai Du" med Ali Farka Touré som han lyssnar på, och i "Paris" så är det den mycket passande "Seize The Day" med Wax Tailor. Den senare låten spelas i bakgrunden i videon nedanför med scener från filmen. Gör att man blir verkligen sugen på att åka till Paris, där jag faktiskt aldrig varit. Otroligt vackra bilder i filmen där man ser stora delar av staden från högt upp, så det får duga tills jag får chansen att åka dit och se det med egna ögon.

"Paris" (Wax Tailor - "Seize The Day")

Goda Adolf

Även igår var det en minnesvärd dag. Efter att ha läst på bra i biblioteket på förmiddagen och över lunch så träffade jag Daniel och David med två kompisar på eftermiddagen för att äta två hamburgertallrikar för priset av en, så per skalle fick man bra med mat för bara 27 kr och ölen kostade som vanligt bara 19 kr för en stor stark. David och Daniels kursare Alex påpekade att det faktiskt var Gustav Adolfsdagen och allmän flaggdag, vilket även firas genom att man kan äta en Gustav Adolfsbakelse.
Efter en bra start på fredagen så cyklade jag hem, kollade min postlåda och fick där se ett kuvert från Adolf Lindgrens Stiftelse. Har genom att jag är från Örebro sökt deras studiestipendie tre år i rad nu. Fick det inte första året men välbehövligt andra gången jag sökte, så förväntade mig inte att få det i år igen och höll verkligen nere förhoppningarna när jag sakta sprättade upp kuvertet. Till min positiva förvåning så fick jag stipendiet i år igen, vilket är så klart hur kul och skönt som helst! Fortsatte fredagen och firandet med att gå på klubb på Norrlands nation och lyssna på hip-hop från DJ Amato och Timbuktu som gästade och spelade skivor, så blev en rätt skön kväll.

Remember, remember the Fifth of November

Igår var det den femte november, vilket i England är Guy Fawkes Night som firas med brasor och fyrverkerier. Jag passade på att uppmärksamma kvällen genom att se en väldigt passande film, "V för Vendetta". Har tänkt att se den väldigt länge, både på eget bevåg och för att jag fått rekommendationer från vänner om den. Filmen bygger delvis på sprängningsförsöket av brittiska parlamentet just detta datum för över 400 år sedan, men utspelar sig i framtiden. Är inget stort fan av serietidnings-filmer eller science-fiction, men jag gillade verkligen den här. Väldigt bra historia, som blandar in en hel del politik, och bra action. Huvudkaraktären 'V' är cool med, och så även Natalie Portman i den andra huvudrollen, som till och med är snygg som snaggad! Bra film rätt igenom, får en fyra!
För övrigt fick jag även påminnt genom ett samtal av min far att det var min dopdag igår. Inte för att jag kommer ihåg själva tillfället själv, men kommer nu komma ihåg den femte november också för denna anledning.

Lost and found

Jag är ibland något utav en mästare på att tappa bort saker. Tur i oturen så kommer de nästan alltid otroligt nog dock tillbaka på något sätt, antingen att jag hittar dom eller någon annan. Är som en bumerang.
I Durham så tappade jag min plånbok, men redan dagen efter så hade en tjej lämnat in den till polisen. Tyvärr blev det aldrig att jag tackade henne personligen, för jag tappade bort papperslappen jag fick med hennes telefonnummer på.
I somras så tappade jag bort samma plånbok igen, och då två gånger på två dygn. Första gången så glömde jag den på en badstrand, men som tur var var den kvar när jag åkte tillbaka och kollade. Andra gången så tappade jag den vid ett marknadsstånd, och då hittades den av en tjej som ringde polisen så jag fick reda på det och min mamma kunde plocka upp den och belöna den goda gärningen.
För snart två månader sen så var jag ute och festade här i Uppsala tillsammans med my aussie mates Leon och Pops, men väl nere vid nationen så märkte jag att mitt pass, som jag hade som legitimation, inte låg kvar i jackfickan. Sprang hem igen, vände upp och ner på mitt rum men utan att finna det. Hur jag sen kom in på klubben är en annan historia, men passet hade i alla fall hittats och lämnats in på polisstationen redan dagen efter.
Igår när jag på kvällen kom hem från biblioteket så märkte jag att jag tappat mina extranycklar som jag hade lånat ut och fått tillbaka av en kompis. Så på vägen ner till stan för att fika med en annan kompis så tog jag samma väg förbi biblioteket som jag tog hem. Hade inga förhoppningar alls att hitta dom eftersom det var kolsvart ute och knappt upplyst, men eftersom det såg ut att kunna snöa under natten så var det värt ett försök. Nästan framme vid byggnaden så tänkte jag att de förhoppningsvis låg där inne och jag skulle gå förbi och kolla imorgon, men när jag tittade där min cykel hade stått så låg där en liten bekant knippa på marken. Hade troligtvis ramlat ur när jag tog upp cykelnyckeln ur samma ficka, och jag hade inte hört dem falla mot marken eftersom jag lyssnade på musik.
En del har tur i spel, och en del har tur i kärlek... jag har i alla fall en riktig tur att lyckas hitta eller få tillbaka de viktiga saker som jag ofta lyckas tappa bort. Får hoppas den goda lyckan sprider sig nu.

The Moops

Innan jag somnar på kvällarna så brukar jag oftast läsa något kapitel ur boken jag för tillfället läser, eller så ser jag något avsnitt av Scrubs eller Seinfeld som går varje kväll på tv ungefär mellan elva och midnatt. Igår visade det sig att det var ett av mina favorit-avsnitt av Seinfeld, "The Bubble Boy". Jerry ska på väg till en stuga besöka en sjuk pojke som lever i en bakteriefri plastbehållare och är ett stort fan, men på grund av att George, som vet vägen till pojkens hem, kör alldeles för fort tappar de kontakten. Så George och hans flickvän kommer dit i förtid och fördriver då tiden med att spela lite Trivial Pursuit med pojken... och alla vet ju att kortet har alltid rätt.

White trash

Efter att ha konstaterat att det blir alldeles för lite umgänge ihop med kompisar på kvällarna så bestämde sig jag och David för att laga lite käk ihop och sen se en film. Brukar bli svårt att hitta en film ingen av en har sätt, men ganska otroligt nog (tycker jag) hade vi inte sett en av förra årets mest omtalade filmer, "The Wrestler".
Filmen kan först och främst kort och gott beskrivas med två ord: White trash. Allting är så risigt och nergånget; huvudkaraktärerna, deras livsöden, staden där de bor och runt omkring och mestadels av människorna där i. Det mest tragiska är att det kan mycket väl absolut se ut så där i många delar av det stora landet i väst, så scenografin känns inte överdriven. Mickey Rourke är helt fantastisk i huvudrollen som brottaren Randy "The Ram" Robinson som verkligen gått från toppen till trasig botten. Marisa Tomei är även hon väldigt bra som sliten, strippande morsa. Filmen i sig är egentligen inte så speciell tycker jag, utan det är verkligen skådespelandet som lyfter den till något klart sevärt. Får en stark tre!

Chili out

Matlagning är något jag bara uppskattar mer och mer just nu. Kul att testa nya saker och pröva sig lite fram. Åkte och handlade två stora kassar mat igår, vilket kanske inte är mycket för flerbarnsmamman framför mig i kön som handlade bland annat fem kartonger med havrekuddar och sex liter mjölk, men för mig är det verkligen att bunkra upp.

Blev lite av varje, så ikväll lagade jag tillsammans med en kompis sej med ris och äggsås, som blev riktigt gott och roligare att äta ihop med någon. Igår gjorde jag en av mina favoriträtter, chili con carne. Dock gjorde jag den inte som vanligt på mitt sätt med ris, utan prövade att laga bulgur för att variera och som blev minst lika gott. Väldigt enkelt recept att laga till, och väldigt gott blir det! Glöm ej att självklart tillsätta en nypa kärlek i tillagandet som i boken/filmen "Kärlek het som chili" för bäst resultat.

Chili con carne med bulgur:

1. Häll i olja, eller margarin, i en stekpanna och lägg i köttfärs.
2. Koka upp vatten med ca en matsked olja (olivolja i mitt fall) och salt i en kastrull, häll i bulgur och låt sedan koka ca 10 min.
3. Hacka upp lite vanlig gul lök och en röd chilifrukt och tillsätt i stekpannan och låt det fräsa ihop en stund.
4. Häll en burk vita bönor, och/eller andra av eget val, i stekpannan och låta det blandas ihop någon minut.
5. Voila! Redo att serveras. Smaklig måltid!

Let's hear it for New York!

I början av september så släppte Jay-Z sitt elfte album, "The Blueprint 3". I mitt tycke så levde skivan inte alls upp till förväntningarna som fanns från framför allt första delen i albumtrilogin som kom för åtta år sen, och även efter den ganska så bra förra skivan "American Gangster". Bara två låtar som jag riktigt gillar, "Thank You" och "Empire State of Mind". Den senare har det nu spelats in en video till. Inte direkt någon jätte-speciell, men ser alltid classy ut med svartvitt och bilderna passar bra till hyllningssången om staden som aldrig sover. Dessutom är Alicia Keys, som sjunger refrängen, lika otroligt het och tight som alltid och sjönger arslet av de flesta andra!

Jay-Z feat Alicia Keys - "Empire State of Mind"

I'm too old for this shit...

Hade riktigt stora förväntningar på den här helgen, och kan väl säga att saker och ting inte riktigt infriades som jag hade tänkt mig. Ingen dålig helg, inte alls. Ingen fantastisk heller, bara rätt vanlig. I fredags kväll så satt jag först hemma och väntade in en kompis som skrev klart en uppsats. Kom ut relativt sent, men var peppad och på bra humör. Hamnade på ÖG nation, träffade en hel del folk man kände igen, men tände aldrigt riktigt till. Så efter de stängde vid 01 så gick jag och mötte upp några kompisar på ett kebabhak och sedan hem.
Även fast det inte blev särskilt hårt och hem relativt tidigt så hamnade jag i rätt rejäl dagen-efter-dvala liggandes i min soffa på lördags eftermiddagen, och hade väldigt svårt att ta mig ur den. Till slut bestämde jag mig för att gå ner och handla lite mat och få lite frisk luft. Kilade sen bara till nästa kvarter och hem till Daniel där det var lite fest. När gänget där sen skulle vidare till en korridorsfest en bit bort så var jag riktigt sugen på att gå hem och bara läsa en bok eller se en film, men beslöt mig för att följa med dit och i alla fall checka läget. Korridoren, där Daniels amerikanska kompis Philip bor, var knökfull med folk, de flesta utklädda. De flesta såg ut att vara ett par år yngre än mig i snitt och ingen som jag såg som kändes intressant på något sätt. Nykter som jag var så kände jag också hur mycket det kan stinka i en skitig gammal korridor full med billigt vin som lätt spilldes ut på golvet, svett och unken cigarettrök. Hade dock trevligt med de jag kom dit med, men började bli lite seg så cyklade hem igen någon gång runt midnatt.
Märkt att jag har svårare att tända till för någon typ av spontan-fest lika mycket som tidigare, speciellt om jag var ute kvällen innan. Känner mig inte direkt gammal alls, utan lite som Karlsson på taket - 'en vacker och genomklok (dock inte lagom tjock, håller mig som tur är fortfarande lagom smärt) man i sina bästa år'. Gillar fortfarande en riktigt bra fest eller klubbkväll med människor och musik jag tycker om och ett riktigt drag. Är nog bara att det inte är lika nytt och spännande längre. Uppsalas studentliv håller fortfarande hög klass, men åldern på de som är ute blir bara lägre och lägre, och det märks ibland verkligen. Känner mig lite mognare, som ett bra vin. Dessutom så uppskattar jag ofta nu mer en lite lugnare kväll hemma efter en lång natts partajande än att återigen gå direkt på flaskan. En av mina jämnåriga korridorsgrannar sa precis samma sak när vi diskuterade lite kring det. Kanske behöver jag bara bli bättre igen på att planera så att man inte velar så mycket över om man ska orka ta sig ut, eller så har jag förändrats lite sakta men säkert. Inte till det sämre, bara annorlunda. Känns lite som den klassiska och rätt kassa repliken vid ett förhållande-uppbrott; 'det är inte du, det är jag', men den här gången stämmer det nog lite mer. Eller som Mel Gibson säger i "Dödligt Vapen": 'I'm too old for this shit...'