Tidigare i veckan gjorde jag den mest underliga donationen jag gjort i mitt liv. Var nere på min lokala ICA-butik, Folkes, tillsammans med en kompis. Handlade några små varor som gick på 45.50 kr, så ger kassörskan en hundralapp och säger också att jag har 5.50 kr i mynt så jag kan få jämn växel tillbaka. Börjar lägga i mynt i myntlådan i kassan...tror jag i alla fall att jag gör tills jag upptäcker vad jag gör egentligen och ropar till:
"Åh neeej!" "Vadå?", undrar hon, "Ska du inte lägga i några mynt nu eller?" "Jo, men jag råkade lägga dem av misstag till Röda Korset och Haiti istället." (Röda Korsets bössa var precis bredvid myntkassan i metall) Får en konstig, lite frågande blick från kassörskan tillbaka, och inser att det nog lät rätt så underligt och känner att jag måste säga något. "Men jo...alltså...det är såklart inte ett dåligt ändamål att ge pengar till..."
Kön var ganska lång bakom så var nog flera som undrade varför jag reagerade så starkt på över att ha skänkt några kronor till katastrof-bistånd, och min kompis David skrattade rejält sedan. Ska såklart sägas att jag inte var bedrövad över att ha gett pengar till Röda Korset, utan mitt tillrop var mer ett av förvåning. Brukar ofta skänka min växel till olika organisationer, men det här var första gången jag gjort det av misstag.
Några andra som vill att man ska skänka pengar till människorna som drabbats av jordbävningen i Haiti är The Pogues sångare Shane MacGowan tillsammans med ett gäng av sina kompisar. Låten de spelat in är en cover av "I Put A Spell On You", och polarna han dragit ihop är bland annat Nick Cave, Johnny Depp, The Clashs Mick Jones, Sex Pistols Glen Matlock, Chrissie Hynde och Primal Screams Bobby Gillespie. Ingen dålig skara coola artister. Känns mer äkta än ett gäng Idol-artister och auto-tunade anabola-rappare som spelar in välgörenhetslåt som redan användes för 25 år sedan. Rått och oputsat. Coolast är nog den ylande Bobby Gillespie och en gitarrspelande Johnny Depp med stickad mössa nerdragen över långt stripigt hår, skäggig med en cigg i mungipan och en rutig flanellskjorta som om det fortfarande var 1994. Kolla in nedan:
Rapparen Lil Wayne har fått ett sista uppskov på sin dom han har hängande över sig för vapeninnehav 2007. Han ser ut att få spendera ett år bakom lås och bom i fängelset på Rikers Island och skulle ha påbörjat vistelsen idag men kan nu alltså pusta ut lite ytterliggare nästan en månad innan han måste besöka domstol igen. Skälet? Han har fått en spricka i en av gaddarna och måste fixa det innan han avtjänar sitt straff. Nog för att de flesta människor nog inte direkt njuter av att gå till tandläkaren, men i det här fallet så lär det inte framför allt vara en skräck för patienten utan mer för den arma läkaren som ska ge sig på och fixa ihop den där tanden. Det lär ju va lättare att ta sig igenom väggarna in till Fort Knox än att komma åt in i Weezys diamantbeklädda tandrad, och när det väl är gjort så tror jag inte det direkt kommer vara en vacker syn med tanke på hans rökvanor. Så önskar därför Wayne men speciellt tandläkaren en lyckad operation!
Såg på tv-programmet "Mästarnas mästare" igår. Brukar inte följa tävlingsprogram så mycket längre, men det här tycker jag faktiskt är riktigt bra och roligt att se på. Man glömmer lätt bort vilka stora stjärnor vi i lilla Sverige faktiskt genom åren. Kul också att få se hur de är lite utanför tävlingsbanorna. Största stjärnan när det kommer till att snacka och vara en skön typ är lätt Patrik Sjöberg och han står till mer än hälften av humorn i serien just nu. Så det är tur att han är en jävel på att plocka svärd droppandes från taket så han håller sig kvar i tävlingen. All respekt till Tomas Gustafsson som åkte ur igår, vilken enorm idrottsman, men han verkar rätt tråkig alltså.
Några kommentarer som citat-maskinen Sjöberg slängde ur sig var bland annat "Holms matlagningskunskaper låg väl på 2.40, och mina låg på 2.42" när han lagade mat med Stefan Holm, och även när han kom tillbaka efter duellen mot Gustafsson och säger "det är ju ingen match...jag ska nog försöka göra det sittande nästa gång". Patrik Sjöberg - We salute you! Lägger därför också upp ett klipp från det klassiska tv-programmet "Varan-TV".
Tillbaka på kulturgeografiska institutionen den här terminen och kursen Geografi C. Håller just nu på att fördjupa mig i de olika teorierna som påverkat kulturgeografin, vilket innebär många -ismer, begrepp som ontologi och tänkare som Karl Marx. Efter att ha spenderat de flesta timmarna av mina för- och eftermiddagar under en vecka med allt det där så kom jag att tänka på Monty Pythons klassiska sketch med fotbollsmatchen mellan grekiska och tyska filosofer. Se och njut av otroligt sköna repliker som:
"The Germans are disputing it! Hegel is arguing that the reality is merely an a priori adjunct of non-naturalistic ethics, Kant via the categorial imperative is holding that ontologically it exists only in the imagination, and Marx is claiming it was offside."
En kompis la upp en länk till en video som fick mig att skratta rätt bra. En riktig perfekt blandning av sånt jag gillar, både stenhårt och barnsligt. Bert och Ernie från Sesame Street röjer hårt till M.O.P's blytunga låt "Ante Up", kan inte bli bättre!
Jag var och såg M.O.P i Malmö för en massa år sen, inte långt efter att de hade släppt albumet med den här låten. Har nog aldrig sätt två artister som såg större och hårdare ut än sina egna bodyguards och som härjade på scenen såman trodde den skulle braka. Inte en chans att jag skulle släppa några barn i närheten av dom.
Igår blev det en väldigt lugn hemmakväll efter två kvällar ute. I torsdags mötte jag upp mina gamla kursare från freds- och konfliktkunskapen som var ute på barrunda. Hamnade till slut på Smålands nation och dansade loss till hip-hop och electro. Dagen efter var Smålands återigen målet, då för att se Fibes, Oh Fibes! uppträda. Eftersom kön in var dock alldeles för lång så gick vi till ett annat ställe först för att sedan återvända efter bandet spelat, men rätt kul ändå! Så på lördagen var jag rätt så trött och seg efter två relativt långa kvällar. Vad passade bättre då än att se på filmen "Baksmällan" i soffan och äta popcorn. Har hört väldigt mycket om filmen och att den ska vara otroligt rolig. Som vanligt när något blir så uppsnackat så är det svårt att bedöma om det stämmer, men den var absolut rolig med massa sköna repliker och perfekt hjärnlös humor för en kväll som denna. En av skådespelarna i filmen är Zach Galifianakis, som numera har en av rollerna i den väldigt sköna tv-serien "Bored To Death" tillsammans med Jason Schwartzman och gamle Ted Danson. Jag stötte på honom för första gången när han var med i en andra video-version till Kanye Wests låt "Can't Tell Me Nothing" som är helt lysande. Han är riktigt bra på att gestalta den sköna loser-typen och är klart en av mina favorit-komiker just nu.
Den här veckan har jag inte haft några lektioner men fortfarande mycket att läsa då jag håller på och skriver en uppsats där vi i par ska genom teorier förklara olika möjliga scenarion i valfri pågående konflikt i världen. Jag skriver om konflikten i Iran som har uppstått efter presidentvalet i juni som väldigt troligt inte gick rätt till. Precis som när jag tidigare skrev om den baskiska konflikten mellan spanska staten och ETA så lär man sig så mycket mer om landet man studerar. Blir lätt att man läser för mycket om historia, kultur, politik mm, vilket tyvärr kan bli negativt då man inte alltid har så mycket tid att lusläsa allt. Det positiva är att man lär sig mycket som man inte tidigare visste, och de få fördomar och missuppfattningar man fortfarande kanske har försvinner när man får mer kunskap och förståelse och saker och ting inte känns så annorlunda och långt bort. Om fler människor lärde sig bara lite mer om det som skrämmer eller upprör dem så skulle det bli mycket mindre hat och fientlighet. Du kan testa själv på Dagens Nyheters hemsida hur mycket du vet själv om Iran och dess långa historia, kultur och dess politik genom att göra deras Iran-test.
Det är fler än jag som skulle vilja lära känna skådespelerskan Natalie Portman lite bättre. En av dem är den kanadensiske rapparen och sångaren k-os som nu släppt en video till tredje singeln "I Wish I Knew Natalie Portman", som gästas av landsmannen Saukrates, från sitt senaste album "Yes!". Låten har ett skönt studsigt beat, vilket bygger på en sampling från gruppen Phantom Planets låt "California" från 2002, känd som ledmotivet till tv-serien "The O.C.". Gruppens dåvarande trummis, men som hoppade av ett år senare, var skådespelaren Jason Schwartzman. Han spelar nu istället solo under namnet Coconut Records och i år släppt sitt andra album "Davy", där låten "Microphone" är tagen från. Schwartzman var med i den härliga filmen "The Darjeeling Limited" tillsammans med bland annat just Miss Portman. Så för att sluta där jag började med Natalie och hip-hop, och få ihop den röda tråden, så är hon ett stort fan av genren och även rappat lite själv i en sketch från tv-programmet "Saturday Night Live". Stenhårt, om än klart mest roligt. Får mig bara att ännu mer önska att jag kände henne.
Idag är ännu ett minnesvärt datum då det är 20 år sedan Berlinmuren föll. Jag var bara drygt 6 år gammal då, så jag minns inte direkt det konkret. Fast kommer ihåg att man märkte av att det hände saker runt om i Europa kring övergången till 90-talet och dess början, till exempel att min lärare i skolan fick förklara att Sovjet inte fanns längre. Jag var även själv i Berlin förra september och såg då bland annat Checkpoint Charlie och de delar av muren som finns kvar men nu är istället konstverk. Vem som verkligen låg bakom hela processen som slutade med att muren bit för bit revs ner har varit väldigt omtvistat. Om det var dåvarande sovjetiske presidenten Mikhail Gorbachev, tidigare amerikanske presidenten Ronald Reagan, polske fackförbundsledaren och senare presidenten Lech Walesa, eller någon annan. Jag lägger dock min röst på outsidern David Hasselhoff. Den forna "Knight Rider"- och "Baywatch"-stjärnan har flera gånger påstått att han genom sin musik influerade det (öst)tyska folket att göra motstånd och förenas, vilket ledde till att östblocket splittrades och slutet på Kalla Kriget. Självklart ska då därför det här hyllas som sig bör denna dag med en video av The Hoff vid Brandenburger Tor nyårsafton 1989 inför ett förenat Berlin iklädd en helt fantastisk blinkande jacka och sjungandes sin gamla hit "Looking For Freedom".
David Hasselhoff - "Looking For Freedom" (Live in Berlin, 31 Dec 1989)
Innan jag somnar på kvällarna så brukar jag oftast läsa något kapitel ur boken jag för tillfället läser, eller så ser jag något avsnitt av Scrubs eller Seinfeld som går varje kväll på tv ungefär mellan elva och midnatt. Igår visade det sig att det var ett av mina favorit-avsnitt av Seinfeld, "The Bubble Boy". Jerry ska på väg till en stuga besöka en sjuk pojke som lever i en bakteriefri plastbehållare och är ett stort fan, men på grund av att George, som vet vägen till pojkens hem, kör alldeles för fort tappar de kontakten. Så George och hans flickvän kommer dit i förtid och fördriver då tiden med att spela lite Trivial Pursuit med pojken... och alla vet ju att kortet har alltid rätt.
När jag åker tunnelbana i Stockholm så tittar jag ofta på varningsbilderna som sitter på dörrarna. Dels för att jag framför allt tycker de helt mot sin egentliga mening ser väldigt roliga ut, och för att även om jag i stort sett förstår vad de vill varna för så förstår jag dock inte dom riktigt helt ut.
För att börja med den övre bilden så förstår jag att man ska vara varsam för luckan mellan plattform och vagn, känns ganska tydligt och klart. Vad jag dock inte riktigt förstår är pilen som pekar uppåt, och då också väldigt tydligt mot personen på bildens skrev. Vad är det den exakt vill visa och varna för? Att det i luckan som uppstår kan helt plötsligt skjutas upp sylvassa träpålar likt i någon "Indiana Jones"-film som man då gärna vill undvika ska upp och spetsa ens mest heligaste? Det skrämmer mig lite. Den andra bilden är ju även den rätt tydlig till att börja med. Man kan alltså fastna med armen mellan vagnsdörrarna, inga konstigheter. Men igen, det jag finner lite underligt är personen på bildens kroppsställning. Är faran att fastna som störst när man antingen övar på sin tennissving i stil a la gamle kung Gustav V, eller kanske till och med större om man i väntan på att ens tåg ska komma står och nöter in en bra bowlingskruv? I alla fall jag skulle uppskatta kanske någon liten text för att förtydliga de här bilderna, men kanske bara jag?
I torsdags natt så sov jag då över hemma hos min syster. Hon och hennes man har en liten men väldigt fin och mysig lägenhet. Fint trägolv, stora fönster, fräsch lång köksbänk och ett schysst och lagom stort badrum. Just badrummet, och specifikt då duschen, är något jag ofta uppmärksammar när jag är där. Även om jag själv är rätt så nöjd med mitt lilla badrum så har jag bara ett vanligt litet vitt duschmunstycke som sitter på en slang, dock med ett rätt bra tryck i det så inga problem. Deras dusch är dock mycket finare, helt i metall, med en liten glasdörr som man kan svänga ut för att hålla undan vattnet från resten av rummet och golvet, och med framförallt ett duschmunstycke som heter duga. Jag måste erkänna att jag alltid är lite rädd när jag ska slå på vattnet och tittar upp mot det lätt hotfulla duschmunstycket som har säkert en diameter på 20-25 cm. Får mig varje gång att direkt tänka på Seinfeld och avsnittet "The Shower Head". Klarar mig dock alltid helskinnad ut där ifrån efter att ha fått en mycket behaglig dusch.
I torsdags eftermiddag så hoppade jag på tåget till Stockholm för att få lite miljöombyte i mitt uppsatsskrivande. Mötte upp med min kurskamrat som analyserar samma konflikt som mig för att diskutera de begrepp vi ska ha med. Tyvärr var hans gamla favorit-fik nedlagt, så istället fick vi "nöja" oss med Hotel Morningtons lobby. Skön plats att sitta, liknande nästan ett bibliotek med alla böcker, och bra kaffe med påtår kunde man få också.
Satt kvar där och skrev till en bit efter fem då jag tog mig hem till min syster för att äta och umgås lite. Fick lite skrivande gjort, men tittade även på "Mammas pojkar" på TV4. Jag har hört talas om serien, men aldrig sett den innan. Vilken smörja, men humor blev det i alla fall. Verkar som en del aldrig blir tillräckligt stor i sin mors ögon, och beteer sig som pojkar igen. Men jag skulle aldrig ställa upp på något sånt här, speciellt inte med min mamma, skulle nog blir rätt lätt irriterad med. Sov över hos syrran för att nästa morgon möta upp min kursare David igen för att fortsätta skriva. Satt på Anna Linds bibliotek på Försvarshögskolan, vilket passade sig bra för beväpnade konfliktsstudier. Bra och ljust bibliotek, och maten i restaurangen gick inte heller av för hackor, lövbiff med potatis och bearnaisesås, satt utmärkt. Åkte hem till syster igen efter en heldag där, packade mina väskor och gav mig hem till Joel istället som bor några kvarter bort. Hängde lite i hans nya lägenhet tillsammans med en av hans kompisar, och gick också ner till restaurang Lilla Capri och åt sjukt god pizza. Jag åt en med skinka, champinjoner, pesto och ruccola. När jag beställde så sa servitrisen att tyvärr var bayonneskinkan slut men frågade om det gick bra med parmaskinka istället. Jag svarade att det gjorde det självklart, då jag inte ens vet vad bayonneskinka är men höll inne med det. Dessutom, har man pesto så ska det självklart även vara italiensk skinka till. Åkte sedan hem igen till Uppsala och la mig och sov relativt tidigt. Blev rätt mycket som jag hade hoppats. Både lite mer effektivt, och mycket mer trevligare.
För övrigt, kvällens konstigaste var de sms jag fick och telefonsamtal jag sedan hade. När jag kom hem till syrran så fick jag ett sms från ett nummer jag inte kände igen där det stod "du har vari så snäll mot mig senaste veckan förlåt." Kunde inte alls fundera ut vem det skulle kunna vara ifrån, och hittade inte numret heller på nätet så lät det vara. Lite drygt två timmar senare, när jag sitter och äter på restaurangen, så får jag ett nytt sms från samma nummer där det bara kort står "Kan du svara!", och ser även att jag har ett missat samtal från samma person dessutom. Tar därför och ringer upp numret för att se vem det är och vad det handlar om. En tjej svarar med väldigt ljus och låg röst, låter nästan lite ledsen. Jag frågar vem det är jag har kommit till, och vi båda konstaterar att det hela är ett misstag och hon har helt enkelt använt fel nummer. Tur att jag inte gjorde som jag skojade om och svarade på det första sms:et med typ "fan heller, du kan dra åt helvete!". Hade kanske kunnat förstöra rätt mycket. Bara att hoppas att det löste sig för henne till slut.
Va rätt trött efter fotbollsmatchen och ölen, så orkade knappast sitta uppe och se MTV Video Music Awards igår natt. Hade jag gjort det så hade jag bland annat få se det här årtusendets största ego, Kanye West, gå upp på scen när Taylor Swift tog emot pris för Bästa video av kvinnlig artist och ta mikrofonen för att säga att Beyoncé har en av de bästa videorna genom alla tider. Kanye har ju nu annars nog skaffat sig iallafall en av århundratets värsta frisyrer, bara slagen av sin egen hockeyfrilla.
Påminner mig annars mest om när Ol Dirty Bastard gick upp på grammy-galan 1998 när Erykah Badu delar ut pris för Bästa sång och protesterade mot att Puff Daddy vann pris för Bästa rap-album istället för att Wu-Tang Clan fick sin triumf, och deklarerade att "Wu-Tang is for the children". Kan inte annat än hålla med den alltför tidigt bortgångne legendariske rapparen. Ett plus även för att han gick upp och gav soul-sångerskan en kyss innan han höll sitt spontana tal (ses första sekunden i videon). Undrar om hon blev inspererad till att skriva den här låten? Händer iallafall alltid roliga och oväntade grejer på MTV:s galor.
UPDATE: Kanye har nu först bett om ursäkt på Jay Leno Show, vilket alltid stora stjärnor till slut måste göra, så det ger jag inte mycket för, även om man kan göra dumma saker utan att tänka riktigt. Samtidigt har det dock kommit ut en video där president Obama "off the record" kallar Kanye för 'jackass'. Riktigt kul och helt rätt, och visar att killen har humor och är så avslappnad och alldaglig som han verkar.
Här kommer två roliga citat som jag minns från helgen i Göteborg:
Anna och Aron berättar om hur de överraskade en kompis i hans sovrum, som råkade ligga helt naken på sin säng utan täcke...
Anna:...Men han låg på sidan, så man kunde bara se hans bakstjärt. Per: Så inte hans framstjärt då...?
På väg hem från Kajskjul 8 frågar en tjej om vi möjligtvis har en telefon hon kan få låna en kort stund bara. Joel ger henne sin mobil, hon ringer men ingen svarar så hon tackar och ger tillbaka mobilen, och vi börjar gå igen...
Tjej:Förresten, om någon ringer nu... Joel:Ja...? Tjej:...Så kan du väl vänligt be honom dra åt helvete...!
