Julhandling

Inte uppdaterat på ett bra tag nu, varit mycket annat, men kommer nog att skriva mer. En del av tiden har gått till att tänka ut och handla julklappar. Jag gillar allra oftast att gå runt och kolla i affärer, och har då oftast heller inte alls bråttom. Gillar dessutom att komma på bra presenter att ge till andra. Dock så blir jag helt tokig av att gå och leta presenter när i princip en hel stad ska göra det samtidigt innan julen, och jag samtidigt är stressad av att vara ute i sista stund eftersom jag oftast har haft mycket annat att fokusera på i slutet av terminen.
I år så blev det såklart som nästan varje år att jag stressade runt de två sista dagarna, även om jag funderat eller kollat ut några innan. Hade några bra idéer på presenter men som visade sig vara lite smått svåra att hitta exakt som jag tänkt mig. När jag till slut efter att ha sprungit runt i massa affärer hittade ungefär det jag sökte och butikens kortmaskin lagt av och kön till bankomaten på torget bestod av typ två dussin personer funderade jag starkt på att gå bärsärk i folkmassan, fast lugnade mig till slut turligt nog.
Lite lugnare och mycket trevligare var det idag när jag på eftermiddagen åkte och kollade kläder med min syster på Lager 157. Hittade en del som jag tyckte var snyggt men inte så mycket som satt bra eller kändes helt rätt. Kom i alla fall hem med två par Happy Socks och en t-shirt från Whyszeck. Även om jag gick mest runt själv på herravdelningen så är det mycket roligare att ha sällskap och råd än att gå runt ensam och få fnatt.

Läslusta

Jag har på sistone börjat läsa mer och mer skönlitterära böcker. Är väldigt skönt att som omväxling till den akademiska litteraturen jag tillbringar dagarna med kunna läsa något annat om kvällarna. Har alltid gillat att läsa men har sällan blivit att jag köpt någon bok eller tagit mig tid att läsa när jag inte gör något annat, och när jag väl börjat läsa en bok så slukar jag den på max knappt en vecka och läser sedan inget alls på flera månader. Nu har jag haft tre böcker samtidigt som legat intill min säng. En av dem har jag läst sedan i somras; "Katedralen vid havet" av Ildefonso Falcones, en riktig tegelsten på över sexhundra sidor som jag fick i födelsedagspresent men som är riktigt bra och intressant. Köpte i somras även klassikern "1984" av George Orwell för 25 kr på en torgmarknad, och som jag har kommit ungefär två tredjedelar in i. Den tredje boken, "Starting over" av Tony Parsons, köpte jag för bara lite drygt två veckor sedan för att ha något att läsa när jag flög hem från England. Jag har tidigare även läst hans förra bok "Saker vi kunde berätta" som jag tyckte väldigt bra om så blev glad när jag såg att han skrivit en ny nu. Läst båda två på engelska, vilket jag tycker om både för att hålla igång mitt eget språk och för att språket i böcker oftast är bättre i originalform med slang och uttryck med mera. Parsons skriver historier som behandlar saker som vi nog alla upplevt, både bra och dåliga, eller skulle vilja uppleva, om relationer och livet i allmänhet. Han skriver dessutom med ett väldigt bra och samtidigt lättsamt språk och en hel del humor. Bra med författare som kan skriva om män och känslor utan att det blir glättigt och smetigt. Påminner mig lite om Nick Hornby, och de båda har tidigare varit musikjournalister. Ska definitivt läsa mer utav Parsons tidigare böcker. Har även en massa andra böcker att läsa som jag införskaffat billigt på second-hand-butiker. Kul att verkligen ha fått upp läsarglädjen igen.

Snow (Hey Oh)

Glasvegas - A Snowflake Fell (And It Felt Like A Kiss)

Iran är inte så långt bort

Den här veckan har jag inte haft några lektioner men fortfarande mycket att läsa då jag håller på och skriver en uppsats där vi i par ska genom teorier förklara olika möjliga scenarion i valfri pågående konflikt i världen. Jag skriver om konflikten i Iran som har uppstått efter presidentvalet i juni som väldigt troligt inte gick rätt till. Precis som när jag tidigare skrev om den baskiska konflikten mellan spanska staten och ETA så lär man sig så mycket mer om landet man studerar. Blir lätt att man läser för mycket om historia, kultur, politik mm, vilket tyvärr kan bli negativt då man inte alltid har så mycket tid att lusläsa allt. Det positiva är att man lär sig mycket som man inte tidigare visste, och de få fördomar och missuppfattningar man fortfarande kanske har försvinner när man får mer kunskap och förståelse och saker och ting inte känns så annorlunda och långt bort. Om fler människor lärde sig bara lite mer om det som skrämmer eller upprör dem så skulle det bli mycket mindre hat och fientlighet. Du kan testa själv på Dagens Nyheters hemsida hur mycket du vet själv om Iran och dess långa historia, kultur och dess politik genom att göra deras Iran-test.

Dock har jag fortfarande ingen förståelse alls för den nuvarande presidenten i Iran, Mahmoud Ahmadinejad. Han har bland annat sagt att Förintelsen är en påhittad myt, att Israel borde utplånas, att det inte finns några homosexuella i Iran, och att kärnvapen är så 1900-tal.
De här uttalanden ledde till att han fick en sketch och sång på tv-serien Saturday Night Live. Även åt hemska saker och idiotiska människor måste man kunna skratta.

Iran So Far - Funny home videos are a click away

Phone tapped

Imorrse när jag kom ut ur duschen så hade jag ett missat samtal. Klickade fram för att se vem det varifrån, men det visade sig att det var från ett dolt nummer. Blev ju såklart lite nyfiken på vem som ringt, men mest lite irriterad över att inte kunna veta eller kolla upp. Senare på förmiddagen så ringde det igen och stod "Dolt nummer". Har tidigare haft problem med alla möjliga sorters försäljare och liknande som ringt och varit svåra att få ge upp och inte ringa mer, så efter det så svarar jag helst inte när jag inte ser vad det är för nummer. Förstår egentligen inte poängen med dolt nummer riktigt, även om jag såklart kan se vissa situationer då det behövs. Känns ju som värsta hemliga polisen eller så när man blir uppringd och inte ens kan se vad det är för nummer. Dessutom kan man ju inte ringa upp om man helt missat samtalet, vilket jag gjorde första gången. Kanske är det bara jag som är lite paranoid, men vill någon mig nåt så får de allt bekänna vem det är. Så jag skiter i om telefonen blinkar och ringer om jag inte kan se alls vem det är, och lyssnar på den här klassikern istället.

D. Original - Timbaland / Nina Simone / Jet

Timothy Mosley, mer känd som superproducenten Timbaland, är precis som Jay-Z för mig; ingen av mina största favoriter men hans storhet kan inte förnekas och han har pumpat ur sig en rejäl lista med hits och tunga låtar i snart 15 år. Han är långt ifrån en bra rappare, inte ens bland producenter på micken är han en av de bättre, men ändå har han släppt nu sex album som solo-artist eller ihop med den gamle vapendragaren Magoo.
För två år sen kom albumet "Shock Value" och nu har uppföljaren med det idérika namnet "Shock Value II" precis kommit ut. Skivorna består till största del av olika sammarbeten med artister inom hip-hop, r'n'b, pop och rock, och låtarna är oftast snyggt producerande men sträcker sig mest från att vara hyfsade till rent urusla. Dock finns det som sagt några ok låtar på båda. Ett spår vardera från syskon-skivorna som jag gillar har den gemensamma nämnaren att de båda handlar om mannen ifråga själv och har med något utav hans namn eller alias i titel och refräng genom finurliga samplingar som faktiskt blir riktigt bra.

I låten "Oh Timbaland" från första delen i "Shock Value"-serien tar han stora bitar från Nina Simones mycket mäktiga klassiker "Sinnerman" och hackar upp och kastar om så han får henne att sjunga hans namn och fråga var han ska springa. Dessutom får han fram ett rusande och hetsigt beat som gör det svårt att inte lyda hans uppmaning att studsa i början av låten. Tvivlar att han skrivit sin egen text, som är faktiskt rätt så bra, men han får fortfarande till ett riktigt skönt flyt som passar perfekt.
Samma låt samplades av Kanye West till Talib Kwelis otroligt feta moderna klassiker "Get By", men frågan är om inte Mr Mosley drar det längsta strået i den här kampen mellan de båda producent-genierna, och det säger inte lite i den här jämförelsen.

På senaste skivan så blir han mer personlig och får den australiensiska rockgruppen Jet att sjunga namnet hans mamma gav honom och fråga var han varit i låten med den logiska titeln "Timothy Where You Been", som använder sig av avslutningsspåret "Timothy" på Jets debutskiva "Get Born". En lite lugnare låt där Tim berättar om sitt liv just nu och vad han har gjort på sistone. Inte lika bra beat, sampling, text eller flyt, men fortfarande ett av de bättre spåren på uppföljaren.

Timbaland - "Oh Timbaland"


Nina Simone - "Sinnerman"


Talib Kweli - "Get By"


Timbaland - "Timothy Where You Been"


Jet - "Timothy"

Lamm är kung

Nappade på ett erbjudande och beställde tre nummer av mode- och livstilsmagasinet King för bara 99kr, och då får jag en flaska parfym på köpet. Fick mitt första nummer för en vecka sen och har bläddrat igenom det lite då och då under de senaste dagarna. Bra läsning och sköna tips, även om dom inte alltid passar bra med plånboken. En skön del i tidningen är Peder Lamms, tv-kändis och antikexpert och även chefredaktör för tidningen Connoisseur, frågespalt. I senaste numret tas följande upp:

Fråga:

Jag undrar hur man på bästa sätt hälsar på en grupp människor man aldrig träffat tidigare. Ska man säga "Hej Patrik" och ta i hand med varenda person eller räcker det med att säga det till 1 eller 2 och till dem andra bara säga hej? Hoppas du förstår vad jag menar.

Patrik

Svar:

Bra att du tar upp det! Säg för allt i världen inte "Hej Patrik", utan säg i stället "Patrik Nilsson-Gyllentofs", eller vad du nu heter. Ingen bryr sig väl om vad du heter i förnamn, säkert finns det tre Patrik till på samma tillställning. Du är väl för helvete inte tolv år utan en vuxen karl med ett jobb! Och ja - hälsa på alla - dock inte på personalen.

Peder Lamm

Amen. Störtskönt svar, så ska en slipsten dras! Riktigt jävla drygt, men har man vett och etikett så har man och ska självklart läxa upp den allmänna outbildade och fördummade pöbeln alla gånger man får chansen, eller bara tar den helt själv utan några konstigheter. Peder Lamm - We salute you!

Full rulle

Ännu en fullspäckad helg har nu helt passerat. Precis som förra helgen så startade den redan litegrann på torsdagen då jag var i Stockholm på release-fest för bandet Thyselius för att fira släppet av deras debutskiva 'Crashing Towards Daylight'. Bandet består till 2/6-delar av gamla Sörbyängare på sång och trummor, men även resten av bandet är även dem från andra delar av Örebro. Va dock inte helt enbart där för att jag är bekant med några av gruppmedlemmarna, och för att träffa en hel del annat bekant folk som även var där, utan såklart för att lyssna på dem spela lite live. De är ruskigt skickliga musiker och riktigt tajta. Musiken låter väldigt professionell men utan att för den delen inte vara svängigt, popigt och väldigt snyggt och bra helt enkelt. Rekommenderas!!

Fredagen blev lugn. Var hemma hos Daniel och Moa och såg på film. Blev den första delen i Steven Soderberghs dubbel-drama om Ernesto "Che" Guevara; 'Che - Argentinaren'. Mycket välgjord film och Benicio Del Toro är lik och väldigt bra i huvudrollen. Filmen är på gott och ont mer som en dokumentär än en spelfilm, vilket gör den väldigt detaljerad men ganska så lång och seg. Dock helt klart sevärd och jag kommer att se den andra delen med. På lördagen var jag först nere på stan på eftermiddagen och trängdes bland massa andra julklappsletare och höll på att bli helt tokig. Skönt då att efter det besöka vänner till familjen som har en tradition att varje år bjuda in på fika dagen innan andra advent. Var väldigt trevligt att få dricka lite glögg, äta bullar och kakor och prata med en hel del väldigt intressanta människor, bland annat en kvinna från Sierra Leone som gav mig sitt namn och adressuppgifter om jag någon gång skulle vilja besöka landet och jobba där. Som man ofta märker så är att skapa kontaker A och O, så alltid viktigt och kul att få chansen att prata och bli bekant med nya och spännande personer, och man vet aldrig vad det kan leda till i framtiden. Sedan på kvällen var jag på min första riktigt stora 30-årsfest då André bjöd in till partaj eftersom han snart fyller jämt. Festen var väldigt välplanerad och hölls i en större lokal där det var uppdukat med långbord och bjöds på massa god mat och smarrig efterrätt. Blev sedan uppdelade i lag för att leka lite lekar som till exempel limbo och frågesport. Festen var väldigt lyckad och det dansades och snackades långt in på natten!

På söndagen sov jag till lunch, vaknade och åt, la mig och läste en bok för att bara somna igen efter typ två sidor. Väcktes av att min pappa ringde och sa att han var på genomresa i Uppsala på väg hem till Örebro och undrade om han skulle komma förbi och äta ihop. Lite yrvaken ställde jag mig och lagade snabbt ihop renskavsgryta med champinjoner med ris till, vilket blev faktiskt riktigt gott och såklart väldigt trevligt att ha sin far på besök. Helgen avslutades med glögg och lussebullar hos Daniel och Moa tillsammans med några andra. Riktigt mysigt att sitta i deras lilla kök med tända ljus, äta och dricka gott och sitta och prata om roliga och intressanta saker.

Avslutade även denna kvällen med ytterliggare en film, den här gången blev det 'The Visitor' och som var en riktigt bra, intressant och trevlig överraskning med bra skådespelande och musik, bland annat från Fela Kuti. Ikväll så ska jag igen äta middag ihop med någon, vilket är såklart mycket trevligare än att göra det ensam, då min bror bjudit in mig till sin nya lägenhet.

Ha den äran Hova!!

Grattis på födelsedagen Jay-Z!! Idag fyller en av Brooklyn's finest jämnt, så antar att 40 är det nya 30 numera. Har aldrig varit ett superstort fan, men han har alltid varit där och släppt väldigt många otroligt bra låtar och har ett av de skönaste flyten och ofta riktigt bra texter. Dessutom går det inte, även om många vill, att ifrågasätta hans storhet just nu; han är en av de allra största artisterna, inom alla genrer, punkt slut, och han vet det själv. Äger man ett stort eget skivbolag, basketlaget New Jersey Nets, har restaurangkedjan 40/40, få uppträda på och åka med New York Yankees segerparad, bara för att sedan i princip direkt flyga till Berlin för att där uppträda tillsammans med U2 för att fira murens fall så kan man kosta på sig att vara kaxig. Lägg till att han kan få Beyoncé att fixa honom frukost på sängen så är diskussionen död. Återigen, grattis till en av de största! Sean Carter, Jigga, Jay Hova; salut!!
Firar honom genom att lägga upp i mitt tycke en av hans bästa låtar, och som också är en av de större hitsen som fick honom att slå igenom riktigt brett; "Hard Knock Life (Ghetto Anthem)" från hans tredje skiva med samma namn, som är volym två i hans första trilogi av album. Lite ironisk titel just nu, även om det var med ett hårt liv i New Yorks Marcy Projects som han började, så skulle jag snarare säga att han numera istället lever ett Hard Roc(k) Life.

Jay-Z - "Hard Knock Life (Ghetto Anthem)"

Hemma

Nu är jag hemma igen. Hemma i ett hem, hemkommen från ett annat. Det blev till stor del verkligen som jag trodde att komma tillbaka till Durham igen. Väldigt underligt och konstigt, men på ett väldigt bra sätt. Kändes lite ibland som om jag aldrig åkt därifrån riktigt, eller bara varit hemma i Sverige för ett tag för att sen återvända. Det mesta är sig likt i staden, bara ett nytt stort Tesco och några nya små matställen. Jag hade en förmiddag då jag gick runt lite i staden för mig själv, och att gå runt i Durham är verkligen utan överdriva som att gå runt i ett väldigt vackert vykort. Staden har en väldigt skön och gemytlig blandning av väldigt gamla anrika byggnader och mer typiska nordengelska arbetarklass hus som jag gillar väldigt mycket.
Känner för varje gång jag är i England att jag gillar det mer och mer, verkligen växt fram, och att jag nog skulle kunna tänka mig att till och med bosätta mig där. Det finns mycket med landet som jag tycker är konstigt och som jag störde mig på under förra året, men det är mest en del av charmen med landet. Ganska ofta så känns en del saker rätt så omoderna, vilket då kan störa en lite, men när man inte längre är där och bara på besök så inser man att det är saker som känns speciella och som man saknat lite. Men trots allt så var det ju för att träffa vänner som jag var där.
Kom väldigt snabbt in i alltihop igen när Tom och Adam mötte mig på perrongen när jag kom med tåget för att visa mig vägen till deras stora lägenhet de nu delar ihop med Mina, Neal, Sophie, Nikeeta, Selina och Amy. Otroligt kul att få se allihop igen och i deras eget gemensamma hem, och jag blev fantastiskt väl omhändertagen. Fick till och med prova på att sova i olika sängar och rum alla fyra nätter på grund av olika orsaker, vilket bara var kul. Att sen träffa Felix, Bibo och Philipp var även det väldigt absurt, men helt 'amaaaaazing'! Mötte eller sprang på även massa andra gamla vänner och bekanta på stan, Studio, Aidan's bar, Fabio's och Revolver. Hann också få chansen att delta vid deras gemensamma söndagsmiddag och sedan frågesporten de anordnar i par varje söndagkväll. Gjorde att man verkligen kände sig hemma.
Tyvärr så går det ju väldigt fort när man har roligt, men det här känns som ett bevis på att det går att hålla bra kontakt med många som man har gjort sig väldigt bra vänner med och ses fastän de bor relativt väldigt långt bort. Jag kommer definitivt att åka tillbaka till Durham igen, inte alls otroligt redan under nästa år, och kommer även besöka Amsterdam, Lyon och Fribourg så snart som möjligt. Även en stor chans att några av dem kommer för eller senare dyka upp i Sverige med.

Durham baaabyyy!!

Om ganska exakt 24 timmar så befinner jag mig, troligtvis mätt och belåten, i Edinburgh och väntar på mitt tåg som ska ta mig till Durham! Laddad är bara förnamnet över hur mycket jag ser fram emot det och har gjort under en längre tid men mer och mer ju närmare det kommit. Kan dock fortfarande inte riktigt förstå att jag verkligen kommer vara där imorgon kväll och få träffa och ha roligt med alla vänner där som jag har sedan förra läsåret, men det gör det hela bara ännu mer roligt och spännande med att få komma tillbaka dit! Extra kul är det att jag, Bibo, Felix och Philipp alla lyckats fixa så vi kommer mötas upp där ifrån Sverige, Frankrike, Holland och Schweiz! Självklart kommer jag att uppdatera med både text och bild när jag kommer tillbaka efter helgen. Cheerio mates!!

Dessutom så bloggar jag dubbelt numera. Blivit inkallad till att skriva lite även på den mycket bra bloggen Music Blogg som min svågers svåger Johan har, vilket är verkligen skitkul! Gör att det kanske blir lite mindre musik här, men mer plats för annat så kika gärna in på båda sidorna och läs och kommentera!

Kaffe och kexchoklad

När det kommer till beroenden har jag alltid försökt hålla mig ifrån dom, gillar inte att vara en slav under något. Fast självklart har jag mina laster, speciellt när det kommer till sötsaker. När jag bodde i Sydney så hittade jag ett svenskägt vandrarhem några kvarter bort från mitt som sålde svenskt godis, bland annat en av mina favoriter, lakritsfiskar. Likt en riktig pundare var jag där några gånger i veckan för att få min dos på några få gram, kosta vad det kosta ville. När jag var i England och mina föräldrar skulle skicka över lite saker och frågade om det var något annat jag ville ha så behövde jag inte tänka länge innan jag bad om en påse Gott & Blandat, som också hamnar högt på listan.
Nu har ytterliggare en kandidat seglat upp till att bli ny godis-favorit. I princip varje gång jag har vägarna förbi nere på stan så kilar jag in på ICA för att köpa en stor kopp kaffe i deras automat och till det också deras erbjudande på två kexchoklad för en billig peng. Tar en till kaffet, vilket är en helt underbar kombination i samma klass som ost och vin eller kakor och mjölk, och tar med den andra hem och sparar i kylen för att njuta av vid senare tillfälle.
Men vad händer då idag? Jo, någon har varit och tjuvat min frasiga kakao-doppade guldtacka från min hylla! Jag lever oftast efter devisen 'mi kylskåp es su kylskåp' och behöver någon ett ägg eller lite filmjölk eller liknande så är det självklart bara att ta utan att behöva fråga, men likt en riktig knarkare så ser jag inte med blida ögon på när någon stjäl vad min kropp skriker efter och mottot ändras då snabbt till 'öga för öga, tand för tand'. Tror jag dock låter det vara och får se om syndaren själv kryper till korset och erkänner, men sker det en gång till så kommer jag gå fullständigt bärsärk i korridoren och vråla av abstinens.
För övrigt så är det tur att jag med mitt behov av "brown sugar" fortfarande har en smärt kropp som en gammal knarkare. Om Kate Moss var förebilden för 'heroin chic' så ser jag mig själv mer som 'heroin fit' likt Scott Weiland eller Iggy Pop.

Blixtvisit

Igår åkte jag hem till Örebro bara över natten. Mamma var i Uppsala och hjälpte brorsan flytta, så efter det så åkte jag med i bilen tillbaka. Åker knappt tillbaka till Örebro så ofta numera. Syskonen bor här i stan och i Stockholm, så mamma och pappa är här då och då ändå. Dessutom har större delen av mina kompisar också lämnat staden, fast såklart ett par kvar.
En av orsakerna till att jag åkte hem nu var att Jonas är hemma från Vancouver drygt en vecka, och i och med att jag åker bort snart ett par dagar så fanns det inte så mycket mer tid att ses än nu. Igår kväll träffade jag Tomas och Håkan snabbt över en öl, och i eftermiddags Jonas och Michelle över en kopp kaffe. Hann såklart också umgås en del med mor och far och äta gott. Blev rätt snabba träffar, men trevliga.
Är lite konstigt med kompisar och kontakter numera tycker jag. Folk flyttar runt till alla möjliga ställen, vilket såklart är kul, och man ses nästan bara vid storhelgerna och kanske någon gång på sommaren och ibland något mer. Då spelar det inte så stor roll om de bor på andra sidan klotet eller bara landet. Vissa hör man av på något sätt då och då, och när man ses så spelar det inte så stor roll när det var senast man sågs, man kommer in i det vanliga gamla tugget typ. Är ju väldigt bra och skönt, bara lite konstigt på något sätt.

Jag önskar jag kände Natalie Portman

Det är fler än jag som skulle vilja lära känna skådespelerskan Natalie Portman lite bättre. En av dem är den kanadensiske rapparen och sångaren k-os som nu släppt en video till tredje singeln "I Wish I Knew Natalie Portman", som gästas av landsmannen Saukrates, från sitt senaste album "Yes!". Låten har ett skönt studsigt beat, vilket bygger på en sampling från gruppen Phantom Planets låt "California" från 2002, känd som ledmotivet till tv-serien "The O.C.". Gruppens dåvarande trummis, men som hoppade av ett år senare, var skådespelaren Jason Schwartzman. Han spelar nu istället solo under namnet Coconut Records och i år släppt sitt andra album "Davy", där låten "Microphone" är tagen från. Schwartzman var med i den härliga filmen "The Darjeeling Limited" tillsammans med bland annat just Miss Portman. Så för att sluta där jag började med Natalie och hip-hop, och få ihop den röda tråden, så är hon ett stort fan av genren och även rappat lite själv i en sketch från tv-programmet "Saturday Night Live". Stenhårt, om än klart mest roligt. Får mig bara att ännu mer önska att jag kände henne.

k-os - "I Wish I Knew Natalie Portman"


Phantom Planet - "California"

Coconut Records - "Microphone"


Natalie's rap (Saturday Night Live)

Retro-Raphael

Amerikanske soulsångaren Raphael Saadiq har nu släppt, om jag räknat rätt, sjätte eller sjunde singeln och till den en tillhörande tredje video från sitt senaste album "The Way I See It", som faktiskt släpptes redan för mer än ett år sedan och blev då väldigt hyllat. Albumet har en väldig skön retro-känsla som täcker allt från musiken såklart till omslag och videor, som man kan se ett bra exempel på i videon till förra singeln "Let's Take A Walk" och även nedan i den senaste. Otroligt snyggt och svängigt alltihop, både låt och video!

Raphael Saadiq - "Staying In Love"

D. Original - Katie Melua / Dinosaur Jr / The Cure

I onsdags var jag och hälsade på min syster i Stockholm bara över kvällen. På tåget på väg hem så satte jag på min iPod och letade efter något lugnt och avkopplande att lyssna och halvsova till nersjunken i sätet. Blev Katie Melua. Den georgie-brittiska sångaren är väldigt behaglig att både titta och lyssna på och har en väldigt vacker och ljuv stämma som passar mycket bra till hennes ofta lugna låtar, och passade perfekt att slumra lite till på tåget. Skivan jag lyssnade på är hennes andra album, "Piece By Piece", och innehåller en av mina favorit-covers, "Just Like Heaven" som först gjordes av The Cure 1987. Låten spelades även in av gruppen Dinosaur Jr. något år senare i en då mycket snabbare och tyngre version. Riktigt bra den med, men jag föredrar Meluas mer mjuka version. Hur som helst en fantastisk låt från början som sedan stöpts om till två andra pärlor.

The Cure - "Just Like Heaven"


Dinosaur Jr. - "Just Like Heaven"


Katie Melua - "Just Like Heaven"

Gröna fingrar

Igår var jag med två tjejer ur korridoren på IKEA för att piffa till vårt trista kök litegrann. När det kommer till gardiner och sådant har jag väl en åsikt, men en ganska så enkel sådan. Jag var nog mest med som representant för de manliga två niondelarna i korridoren så att det inte skulle bli alltför rosa eller så. Gick i alla fall väldigt snabbt och smidigt, och blev ett par snygga, lätt genomskinligt klarblå gardiner, en svart gardinstång och en liten blomma att ha i fönstret. Just på blomsteravdelningen så fick jag också lust att köpa in något till mitt eget rum. Har tidigare haft en kaktus, som jag på något sätt lyckades döda, men skamm den som ger sig så köpte en igen. Blev också en kruka till, som snyggt matchar de två soffkuddarna jag redan har och som kan ses i inlägget nedan. Så nu står den taggiga växten fint i fönstret. Sägs ju att man ska prata med sina växter, men tycker det är väldigt ohövligt att göra det om jag ska säga 'du' hela tiden. Har dock hittills inte kommit på något bra namn så tar gärna emot förslag!

Vad ska den heta?

Stil i snön

Inatt så kom då snön, äntligen, till Uppsala. Äntligen säger jag för att jag verkligen gillar klara, vackra vinterdagar och den vita snön lyser upp de tidigare så grå dagarna. Självklart måste man då anpassa sig efter den kallare temperaturen, men finns inget som säger att man ska strunta i stilfullheten för det.
Förra helgen var jag ute på stan och letade efter en varm och go stickad tröja. Fann till slut precis en sådan jag hade tänkt mig på H&M, och kom även billigt undan så när jag kikade runt och såg en väldigt stilig rock som också den var relativt billig så slog jag till. Köpte sedan dessutom en snygg halsduk som passade snyggt till det andra.
Igår så köpte jag något som jag inte haft på mig på flera år faktiskt men kände att det var dags för; ett par långkalsonger. När jag sedan idag kunde hämta ut på posten den snygga mössa som jag köpt på nätet så har jag nu allt jag behöver i kylan och fortfarande med klass.

Rock: H&M, 699 kr
Halsduk: H&M, 99 kr
Mössa: The Stray Boys, lånad
(glömdes kvar av en kompis i mitt rum, finders - keepers)
Handskar: Gamla, märke och pris okänt
Attityden: Stenhård

Tröja: H&M, 299 kr
Långkalsonger: H&M, 149 kr
Tofflor: Hush Puppies, födelsedagspresent
Dryck: Öl, Bellman, Systembolaget, 13,70 kr
Blicken: Min egna unika, priceless

It sure never does, but still do in Uppsala

D. Original - Big Pun / Mobb Deep / Cypress Hill / Gary Burton

Såg idag efter mitt senaste inlägg om Big Punisher att den alldeles för tidigt bortgångne rapparen hade födelsedag igår och skulle ha fyllt 38 år. Hade ingen aning om detta utan det vara bara en ren överraskande slump, men tar därför och hyllar Big Pun ytterliggare en gång.
Som sagt så är hans debutskiva "Capital Punishment" en av mina absoluta favoriter, och det finns så många spår därifrån som jag skulle kunna plocka av men tar låten "Tres Leches". Låten innehåller en sampling från låten "Las Vegas Tango" av Gary Burton och är producerad av Wu-Tang Clan's RZA och gästas även av en av klanens andra medlemmar, Inspectah Deck. Den tredje rapparen som fullbordar trion, och även fortsätter den röda tråden, är Mobb Deep's Prodigy. Mobb Deep, och dess andre medlem som är rapparen och producenten Havoc, använde sig tidigare av samma sampling på deras låt "Can't Get Enough Of It" från deras även otroligt feta skiva "Hell On Earth". Samplingen hade dock redan tidigare använts av Cypress Hill's DJ Muggs på låten "Illusions" från deras i mitt tycke klassiska skiva "III: Temples Of Boom".
Så lyssna på denna tunga trio låtar som producerats av tre av mina topp tio absoluta favorit-producenter inom hip-hop och hör hur de använts sig olika av samma stycke för att sampla.

Big Punisher - "Tres Leches (Triboro Trilogy)"


Mobb Deep - "Can't Get Enough Of It"

Cypress Hill - "Illusions"

Gary Burton - "Las Vegas Tango"

D. Original - RIP Big Pun / MJ

I helgen så köpte jag äntligen nya hörlurar så jag kan lyssna på musik i min iPod igen. Invigde dom genom att ta en promenad ner på stan. Kände att jag skulle sätta på något jag inte lyssnat på på länge, och något tungt som skulle testa kvalitén på lurarna. Blev Big Punishers skiva "Capital Punishment". Big Pun är i mina ögon en av de fetaste (no pun intended) rapparna någonsin och hans debutskiva en av de tyngsta hip-hop plattorna jag vet, där med en av de bästa skivorna alla kategorier! Inte en enda dålig låt, och då innehåller den nästan 20 låtar om man tar bort alla interludes! För att väga över 200 kilo så hade Big Pun nog det grymmaste flytet på mikrofonen någonsin med texter fyllda av punchlines, hårdhet, humor och sjuka rimuppbyggnader som får en att hela tiden spola tillbaka för att höra det igen. Hans röst och snabba rim blir som ett extra instrument som man bara kan lyssna till utan att ibland riktigt hänga med, lite som ett bra gitarr-riff eller -solo. Tyvärr dog Big Punisher av en hjärtattack på grund av rejäl övervikt (tror han vägde mer än 300 kilo vid sin död) bara 28 år gammal i februari 2000, men legenden lever vidare.

På en av de bästa och hårdaste låtarna på skivan, där han också visar upp sina otroliga rap-färdigheter, samplas en annan legendar som dog alltför tidigt, Michael Jackson. På "You Ain't A Killer" används några få piano-toner de första få sekundrarna från Michael Jacksons mycket fina låt "With A Child's Heart" från 1973 till att skapa ett stenhårt beat som Big Pun verbalt krossar! Hela texten står i videon nedanför, bara att köra kareoke hemma vid datorn och försöka hänga med i tempot! Rest In Peace Big Pun and MJ!!

Michael Jackson - "With A Child's Heart"


Big Punisher - "You Ain't A Killer"

Mr. Hasselhoff, tear down this wall!

Idag är ännu ett minnesvärt datum då det är 20 år sedan Berlinmuren föll. Jag var bara drygt 6 år gammal då, så jag minns inte direkt det konkret. Fast kommer ihåg att man märkte av att det hände saker runt om i Europa kring övergången till 90-talet och dess början, till exempel att min lärare i skolan fick förklara att Sovjet inte fanns längre. Jag var även själv i Berlin förra september och såg då bland annat Checkpoint Charlie och de delar av muren som finns kvar men nu är istället konstverk. Vem som verkligen låg bakom hela processen som slutade med att muren bit för bit revs ner har varit väldigt omtvistat. Om det var dåvarande sovjetiske presidenten Mikhail Gorbachev, tidigare amerikanske presidenten Ronald Reagan, polske fackförbundsledaren och senare presidenten Lech Walesa, eller någon annan. Jag lägger dock min röst på outsidern David Hasselhoff. Den forna "Knight Rider"- och "Baywatch"-stjärnan har flera gånger påstått att han genom sin musik influerade det (öst)tyska folket att göra motstånd och förenas, vilket ledde till att östblocket splittrades och slutet på Kalla Kriget. Självklart ska då därför det här hyllas som sig bör denna dag med en video av The Hoff vid Brandenburger Tor nyårsafton 1989 inför ett förenat Berlin iklädd en helt fantastisk blinkande jacka och sjungandes sin gamla hit "Looking For Freedom".

David Hasselhoff - "Looking For Freedom" (Live in Berlin, 31 Dec 1989)

Fransk filmfestival

För nån vecka sen så såg jag den franska filmen "L'Auberge Espagnole" (aka The Spanish Apartment), som väldigt passande nog handlar om ett gäng Erasmus-studenter från olika delar av Europa bor tillsammans i en lägenhet i Barcelona. När jag först hörde om den så tyckte jag det lät lite som någon dålig amerikansk college-komedi, men den visade sig vara mycket bättre än så med en bra historia och lite djup men fortfarande även rolig. Bra skådespelare, bland annat Audrey Tautou, och sköna karaktärer. Kände inte igen mig i allt, men absolut i att ha människor från minst ett halvt dussin länder omkring mig och som det var väldigt svårt att lämna vid årets slut och återgå till en någorlunda normal vardag. Väldigt bra och härlig film som jag rekommenderar även om man inte varit utbytesstudent. Filmen är regisserad av Cédric Klapisch och har Romain Duris i huvudrollen. Finns även en uppföljare som heter "The Russian Dolls" som jag har men ännu inte sett.

Som nästan alltid när jag ser en bra film och får se för mig nya skådespelare som jag gillar så kollar jag senare upp vad dom har gjort tidigare eller ska göra framöver. Så gjorde jag också efter att ha sett "Inglourious Basterds" och den mycket duktiga och otroligt vackra Mélanie Laurent. Blev glatt överraskad när jag då får se att hon är med i Klapischs senaste film, "Paris", som även den har Romain Duris i en av huvudrollerna. Tog därför och såg filmen igår och idag (såg första halvan på lördagen som skönt eftermiddagsfördriv, och den andra idag som skönt morgonmys). Filmen är ett drama som handlar om en handfull människors livsöden som på ett eller annat sätt vävs samman med Paris, eller en koppling till staden, som röd tråd. Jag är riktigt såld på den här typen av filmer med bra historier och rollkaraktärer som hålls ihop av ett underliggande tema, lite i samma stil som "Crash" och "Babel" om än med inte samma tema, och har ett visst djup men även en charm. Dessutom så gillar jag europeisk film väldigt mycket, som man tyvärr inte alltid får höra så mycket om eller går upp på bio här. En av de bättre filmerna jag sett i år, och den får en klar fyra i betyg!

Något som kännetecknar båda filmerna är att de har ett väldigt bra soundtrack med mycket blandad musik, och som jag tidigare sagt så är det så grymt när bra film och bra musik blir till en perfekt kombination. I båda filmerna finns det scener där Romain Duris lyssnar på musik. I "L'Auberge Espagnole" är det "Ai Du" med Ali Farka Touré som han lyssnar på, och i "Paris" så är det den mycket passande "Seize The Day" med Wax Tailor. Den senare låten spelas i bakgrunden i videon nedanför med scener från filmen. Gör att man blir verkligen sugen på att åka till Paris, där jag faktiskt aldrig varit. Otroligt vackra bilder i filmen där man ser stora delar av staden från högt upp, så det får duga tills jag får chansen att åka dit och se det med egna ögon.

"Paris" (Wax Tailor - "Seize The Day")

Goda Adolf

Även igår var det en minnesvärd dag. Efter att ha läst på bra i biblioteket på förmiddagen och över lunch så träffade jag Daniel och David med två kompisar på eftermiddagen för att äta två hamburgertallrikar för priset av en, så per skalle fick man bra med mat för bara 27 kr och ölen kostade som vanligt bara 19 kr för en stor stark. David och Daniels kursare Alex påpekade att det faktiskt var Gustav Adolfsdagen och allmän flaggdag, vilket även firas genom att man kan äta en Gustav Adolfsbakelse.
Efter en bra start på fredagen så cyklade jag hem, kollade min postlåda och fick där se ett kuvert från Adolf Lindgrens Stiftelse. Har genom att jag är från Örebro sökt deras studiestipendie tre år i rad nu. Fick det inte första året men välbehövligt andra gången jag sökte, så förväntade mig inte att få det i år igen och höll verkligen nere förhoppningarna när jag sakta sprättade upp kuvertet. Till min positiva förvåning så fick jag stipendiet i år igen, vilket är så klart hur kul och skönt som helst! Fortsatte fredagen och firandet med att gå på klubb på Norrlands nation och lyssna på hip-hop från DJ Amato och Timbuktu som gästade och spelade skivor, så blev en rätt skön kväll.

Remember, remember the Fifth of November

Igår var det den femte november, vilket i England är Guy Fawkes Night som firas med brasor och fyrverkerier. Jag passade på att uppmärksamma kvällen genom att se en väldigt passande film, "V för Vendetta". Har tänkt att se den väldigt länge, både på eget bevåg och för att jag fått rekommendationer från vänner om den. Filmen bygger delvis på sprängningsförsöket av brittiska parlamentet just detta datum för över 400 år sedan, men utspelar sig i framtiden. Är inget stort fan av serietidnings-filmer eller science-fiction, men jag gillade verkligen den här. Väldigt bra historia, som blandar in en hel del politik, och bra action. Huvudkaraktären 'V' är cool med, och så även Natalie Portman i den andra huvudrollen, som till och med är snygg som snaggad! Bra film rätt igenom, får en fyra!
För övrigt fick jag även påminnt genom ett samtal av min far att det var min dopdag igår. Inte för att jag kommer ihåg själva tillfället själv, men kommer nu komma ihåg den femte november också för denna anledning.

Lost and found

Jag är ibland något utav en mästare på att tappa bort saker. Tur i oturen så kommer de nästan alltid otroligt nog dock tillbaka på något sätt, antingen att jag hittar dom eller någon annan. Är som en bumerang.
I Durham så tappade jag min plånbok, men redan dagen efter så hade en tjej lämnat in den till polisen. Tyvärr blev det aldrig att jag tackade henne personligen, för jag tappade bort papperslappen jag fick med hennes telefonnummer på.
I somras så tappade jag bort samma plånbok igen, och då två gånger på två dygn. Första gången så glömde jag den på en badstrand, men som tur var var den kvar när jag åkte tillbaka och kollade. Andra gången så tappade jag den vid ett marknadsstånd, och då hittades den av en tjej som ringde polisen så jag fick reda på det och min mamma kunde plocka upp den och belöna den goda gärningen.
För snart två månader sen så var jag ute och festade här i Uppsala tillsammans med my aussie mates Leon och Pops, men väl nere vid nationen så märkte jag att mitt pass, som jag hade som legitimation, inte låg kvar i jackfickan. Sprang hem igen, vände upp och ner på mitt rum men utan att finna det. Hur jag sen kom in på klubben är en annan historia, men passet hade i alla fall hittats och lämnats in på polisstationen redan dagen efter.
Igår när jag på kvällen kom hem från biblioteket så märkte jag att jag tappat mina extranycklar som jag hade lånat ut och fått tillbaka av en kompis. Så på vägen ner till stan för att fika med en annan kompis så tog jag samma väg förbi biblioteket som jag tog hem. Hade inga förhoppningar alls att hitta dom eftersom det var kolsvart ute och knappt upplyst, men eftersom det såg ut att kunna snöa under natten så var det värt ett försök. Nästan framme vid byggnaden så tänkte jag att de förhoppningsvis låg där inne och jag skulle gå förbi och kolla imorgon, men när jag tittade där min cykel hade stått så låg där en liten bekant knippa på marken. Hade troligtvis ramlat ur när jag tog upp cykelnyckeln ur samma ficka, och jag hade inte hört dem falla mot marken eftersom jag lyssnade på musik.
En del har tur i spel, och en del har tur i kärlek... jag har i alla fall en riktig tur att lyckas hitta eller få tillbaka de viktiga saker som jag ofta lyckas tappa bort. Får hoppas den goda lyckan sprider sig nu.

The Moops

Innan jag somnar på kvällarna så brukar jag oftast läsa något kapitel ur boken jag för tillfället läser, eller så ser jag något avsnitt av Scrubs eller Seinfeld som går varje kväll på tv ungefär mellan elva och midnatt. Igår visade det sig att det var ett av mina favorit-avsnitt av Seinfeld, "The Bubble Boy". Jerry ska på väg till en stuga besöka en sjuk pojke som lever i en bakteriefri plastbehållare och är ett stort fan, men på grund av att George, som vet vägen till pojkens hem, kör alldeles för fort tappar de kontakten. Så George och hans flickvän kommer dit i förtid och fördriver då tiden med att spela lite Trivial Pursuit med pojken... och alla vet ju att kortet har alltid rätt.