48 Hrs

Idag vid lunch så lämnade jag in min hemtenta som jag haft 48 timmar på mig att skriva. Gick åt de mesta av timmarna att läsa och skriva, så full rulle. Dock inte lika hektiskt som för Eddie Murphy och Nick Nolte i den klassiska 80-talsfilmen "48 timmar". När uppsatsen var inlämnad så gick jag hem och försökte sova ikapp de timmarna sömn jag missat. Jag är dock fortfarande rätt så både mentalt och fysiskt ur jängorna. Alltför mycket kaffe och choklad har förstört mitt inre. Både känns och låter som om jag har en liten kissekatt i min mage som jammar och drar i mina tarmar. Hoppas jag orkar se bröderna Sedin och gänget tvåla dit tyskarna i hockey inatt, men just nu rätt tveksamt.

He lost control

I torsdags gick filmen "Control" på tv. Filmen handlar om bandet Joy Division och framför allt deras sångare Ian Curtis, som hängde sig 1980 bara 23 år gammal. Filmen är regisserad av den kända fotografen och musikvideo-regissören Anton Corbijn och är därför väldigt snyggt filmad helt i svartvitt. Sam Riley är helt fenomenal i huvudrollen som Curtis och agerar på ett mycket bra sätt om hans epelepsi-problem, depression och otrohet, som till slut blev för mycket och ledde till hans död. Hemskt att se hur en människa i princip blir till försökskanin och fullproppad med diverse läkemedel av en sjukvård som inte visste hur de skulle hantera problemet.

Eftersom filmen handlar till stor del om ett band så är den ju såklart full av bra musik. Intressant och enastående nog så spelas all musik i filmen när bandet uppträder live av skådespelarna själva, och Riley är otroligt lik när det kommer till sången och det ryckiga rörelsemönstret. Även om det inte är den muntraste filmen med ett gott slut så är den fortfarande väldigt bra gjort och klart sevärd. Jag gillar dessutom de härligt typiska engelska småstadsmiljöerna som skulle kunna vara från vilken, speciellt nordlig, stad som helst, och den sköna Manchester-dialekten som talas i filmen.

Fullt med film

Sedan årsskiftet har jag haft den relativt nya svenska filmtjänsten Voddler där man streamar film gratis genom ett program. Märks väl att programmet är under uppbyggnad då det finns flera små saker som jag inte riktigt tycker funkar särskilt bra, sedan är inte utbudet än nå vidare fantastiskt heller. Tror dock det kan utvecklas till att bli något riktigt bra, för kvalitéen på filmerna är mycket bra och gillar att reklamen som tjänsten finansieras av kommer innan filmen börjar, som på bio, och inte bryter av filmen, som på tv. Förhoppningsvis kommer det sålla sig till redan internationellt mycket kända svenska program som Spotify och Skype.

Eftersom utbudet fortfarande bara är sådär och jag har sett ett flertal av de filmer som finns har jag ännu inte använt det så mycket. De filmer jag har sett hittills är "Match Point", "Death at a Funeral", "Rocket Science" och "Stoned". "Match Point" var mycket bra! Liknade lite en av Woody Allens senaste filmer, "Vicky Cristina Barcelona" (som också finns på Voddler), på det sättet att det handlar om relationer och otrohet, och innehåller väldigt bra skådespelande av bland annat Scarlett Johansson. "Death at a Funeral" var en kul och lite charmig typisk brittisk komedi, men som jag inte tycker riktigt levererade hela vägen och blev inte många riktiga rejäla skratt, dock fortfarande klart godkänd. "Rocket Science" var då mer rolig och charmig och hamnar i facket ungdomsfilm som även funkar för lite äldre, lite som "Juno" även fast den inte når till upp till samma nivå. "Stoned", om Rolling Stones gitarrist Brian Jones sista tid i livet, var ganska så mycket en besvikelse. Gillar oftast musikfilmer, men den här va mest ofokuserad, flummig och rätt ointressant tyvärr. Kul dock med Tuva Novotny i rollen som Jones svenska flickvän.

Inte långt efter att jag skaffat Voddler så fick jag ett presentkort av min bror på två månaders fri hyrfilm via LOVEFiLM. Riktigt bra tjänst där man klickar i vilka filmer man vill se och sen får hem dem i brevlådan. Dessutom har de ett riktigt bra utbud att välja ifrån. Hittills har jag sett två filmer, "Lonesome Jim" och "Expired". Hade ganska höga förväntningar på den första då Steve Buscemi har regisserat filmen och huvudrollerna görs av Casey Affleck och Liv Tyler, och jag gillar alla tre. Brukar gilla lite vardagsdrama, men den här filmen var lite för seg för det mesta utan någon riktig poäng, så levde inte alls upp till vad jag hade hoppats. Fortfarande godkänd, men inte mer. Den andra filmen jag såg, "Expired", är också mycket av ett relationsdrama i relativt lågt tempo, men dock snäppet bättre än "Lonesome Jim". Mycket då på grund av Jason Patricks roll där han spelar ett riktigt självgott och socialt handikappat rövhål. Lite udda film, men ändå rätt så skön och både rolig och tragisk emellanåt.

Kommer väldigt sannolikt bli mer film nu och hoppas hitta några blivande favoriter. Har just nu fyra stycken inbjudningar till Voddler kvar, så hör av er med en kommentar om ni vill ha så är det mycket möjligt att få en.

Baksmällan

Igår blev det en väldigt lugn hemmakväll efter två kvällar ute. I torsdags mötte jag upp mina gamla kursare från freds- och konfliktkunskapen som var ute på barrunda. Hamnade till slut på Smålands nation och dansade loss till hip-hop och electro. Dagen efter var Smålands återigen målet, då för att se Fibes, Oh Fibes! uppträda. Eftersom kön in var dock alldeles för lång så gick vi till ett annat ställe först för att sedan återvända efter bandet spelat, men rätt kul ändå!
Så på lördagen var jag rätt så trött och seg efter två relativt långa kvällar. Vad passade bättre då än att se på filmen "Baksmällan" i soffan och äta popcorn. Har hört väldigt mycket om filmen och att den ska vara otroligt rolig. Som vanligt när något blir så uppsnackat så är det svårt att bedöma om det stämmer, men den var absolut rolig med massa sköna repliker och perfekt hjärnlös humor för en kväll som denna.
En av skådespelarna i filmen är Zach Galifianakis, som numera har en av rollerna i den väldigt sköna tv-serien "Bored To Death" tillsammans med Jason Schwartzman och gamle Ted Danson. Jag stötte på honom för första gången när han var med i en andra video-version till Kanye Wests låt "Can't Tell Me Nothing" som är helt lysande. Han är riktigt bra på att gestalta den sköna loser-typen och är klart en av mina favorit-komiker just nu.

Avatar 3D

I onsdags så var jag och såg den absolut mest omtalade filmen just nu, Avatar, och då i 3D. En kompis hörde av sig och hade en extra biljett, som de tydligen hade varit tvungna att boka en vecka före för att få. Trodde faktiskt inte att jag skulle gå och se den, brukar sällan bli att jag ser de stora blockbuster-filmerna på bio. En kompis var lika förvånad som mig och påpekade att jag inte ens har sett någon av "Sagan Om Ringen"-filmerna (vilket jag har gjort, den sista, men inte på bio dock). Svårt att bedöma filmen på ett rättvist sätt efter all hype omkring den. Som upplevelse var den väldigt häftig och något som ska ses på bio och inte hemma i soffan eller på en datorskärm. Filmen var såklart väldigt snyggt gjord med massa storslagna naturscener. 3D-effekterna var även de rätt så bra gjorda. Det kändes inte direkt som att man var i filmen, men ibland så poppade det fram saker och många scener fick ett helt annat djup än vanligt, som att se ut genom ett fönster. Filmen i sig var väl sådär, det är ändå en typisk hollywood-film men de typiska klichéerna, även om den tar rätt sida i miljö- och krigsfrågorna. Dock sammantaget mycket god underhållning i drygt två och en halv timme, och häftigt att få se en film med 3D-effekter. En av de trailers man fick se innan filmen var för Tim Burtons "Alice i Underlandet" som kommer nu i vår och såklart har Johnny Depp och Helena Bonham Carter med bland skådespelarna. Den ser jag verkligen fram emot!

Full rulle

Ännu en fullspäckad helg har nu helt passerat. Precis som förra helgen så startade den redan litegrann på torsdagen då jag var i Stockholm på release-fest för bandet Thyselius för att fira släppet av deras debutskiva 'Crashing Towards Daylight'. Bandet består till 2/6-delar av gamla Sörbyängare på sång och trummor, men även resten av bandet är även dem från andra delar av Örebro. Va dock inte helt enbart där för att jag är bekant med några av gruppmedlemmarna, och för att träffa en hel del annat bekant folk som även var där, utan såklart för att lyssna på dem spela lite live. De är ruskigt skickliga musiker och riktigt tajta. Musiken låter väldigt professionell men utan att för den delen inte vara svängigt, popigt och väldigt snyggt och bra helt enkelt. Rekommenderas!!

Fredagen blev lugn. Var hemma hos Daniel och Moa och såg på film. Blev den första delen i Steven Soderberghs dubbel-drama om Ernesto "Che" Guevara; 'Che - Argentinaren'. Mycket välgjord film och Benicio Del Toro är lik och väldigt bra i huvudrollen. Filmen är på gott och ont mer som en dokumentär än en spelfilm, vilket gör den väldigt detaljerad men ganska så lång och seg. Dock helt klart sevärd och jag kommer att se den andra delen med. På lördagen var jag först nere på stan på eftermiddagen och trängdes bland massa andra julklappsletare och höll på att bli helt tokig. Skönt då att efter det besöka vänner till familjen som har en tradition att varje år bjuda in på fika dagen innan andra advent. Var väldigt trevligt att få dricka lite glögg, äta bullar och kakor och prata med en hel del väldigt intressanta människor, bland annat en kvinna från Sierra Leone som gav mig sitt namn och adressuppgifter om jag någon gång skulle vilja besöka landet och jobba där. Som man ofta märker så är att skapa kontaker A och O, så alltid viktigt och kul att få chansen att prata och bli bekant med nya och spännande personer, och man vet aldrig vad det kan leda till i framtiden. Sedan på kvällen var jag på min första riktigt stora 30-årsfest då André bjöd in till partaj eftersom han snart fyller jämt. Festen var väldigt välplanerad och hölls i en större lokal där det var uppdukat med långbord och bjöds på massa god mat och smarrig efterrätt. Blev sedan uppdelade i lag för att leka lite lekar som till exempel limbo och frågesport. Festen var väldigt lyckad och det dansades och snackades långt in på natten!

På söndagen sov jag till lunch, vaknade och åt, la mig och läste en bok för att bara somna igen efter typ två sidor. Väcktes av att min pappa ringde och sa att han var på genomresa i Uppsala på väg hem till Örebro och undrade om han skulle komma förbi och äta ihop. Lite yrvaken ställde jag mig och lagade snabbt ihop renskavsgryta med champinjoner med ris till, vilket blev faktiskt riktigt gott och såklart väldigt trevligt att ha sin far på besök. Helgen avslutades med glögg och lussebullar hos Daniel och Moa tillsammans med några andra. Riktigt mysigt att sitta i deras lilla kök med tända ljus, äta och dricka gott och sitta och prata om roliga och intressanta saker.

Avslutade även denna kvällen med ytterliggare en film, den här gången blev det 'The Visitor' och som var en riktigt bra, intressant och trevlig överraskning med bra skådespelande och musik, bland annat från Fela Kuti. Ikväll så ska jag igen äta middag ihop med någon, vilket är såklart mycket trevligare än att göra det ensam, då min bror bjudit in mig till sin nya lägenhet.

Jag önskar jag kände Natalie Portman

Det är fler än jag som skulle vilja lära känna skådespelerskan Natalie Portman lite bättre. En av dem är den kanadensiske rapparen och sångaren k-os som nu släppt en video till tredje singeln "I Wish I Knew Natalie Portman", som gästas av landsmannen Saukrates, från sitt senaste album "Yes!". Låten har ett skönt studsigt beat, vilket bygger på en sampling från gruppen Phantom Planets låt "California" från 2002, känd som ledmotivet till tv-serien "The O.C.". Gruppens dåvarande trummis, men som hoppade av ett år senare, var skådespelaren Jason Schwartzman. Han spelar nu istället solo under namnet Coconut Records och i år släppt sitt andra album "Davy", där låten "Microphone" är tagen från. Schwartzman var med i den härliga filmen "The Darjeeling Limited" tillsammans med bland annat just Miss Portman. Så för att sluta där jag började med Natalie och hip-hop, och få ihop den röda tråden, så är hon ett stort fan av genren och även rappat lite själv i en sketch från tv-programmet "Saturday Night Live". Stenhårt, om än klart mest roligt. Får mig bara att ännu mer önska att jag kände henne.

k-os - "I Wish I Knew Natalie Portman"


Phantom Planet - "California"

Coconut Records - "Microphone"


Natalie's rap (Saturday Night Live)

Fransk filmfestival

För nån vecka sen så såg jag den franska filmen "L'Auberge Espagnole" (aka The Spanish Apartment), som väldigt passande nog handlar om ett gäng Erasmus-studenter från olika delar av Europa bor tillsammans i en lägenhet i Barcelona. När jag först hörde om den så tyckte jag det lät lite som någon dålig amerikansk college-komedi, men den visade sig vara mycket bättre än så med en bra historia och lite djup men fortfarande även rolig. Bra skådespelare, bland annat Audrey Tautou, och sköna karaktärer. Kände inte igen mig i allt, men absolut i att ha människor från minst ett halvt dussin länder omkring mig och som det var väldigt svårt att lämna vid årets slut och återgå till en någorlunda normal vardag. Väldigt bra och härlig film som jag rekommenderar även om man inte varit utbytesstudent. Filmen är regisserad av Cédric Klapisch och har Romain Duris i huvudrollen. Finns även en uppföljare som heter "The Russian Dolls" som jag har men ännu inte sett.

Som nästan alltid när jag ser en bra film och får se för mig nya skådespelare som jag gillar så kollar jag senare upp vad dom har gjort tidigare eller ska göra framöver. Så gjorde jag också efter att ha sett "Inglourious Basterds" och den mycket duktiga och otroligt vackra Mélanie Laurent. Blev glatt överraskad när jag då får se att hon är med i Klapischs senaste film, "Paris", som även den har Romain Duris i en av huvudrollerna. Tog därför och såg filmen igår och idag (såg första halvan på lördagen som skönt eftermiddagsfördriv, och den andra idag som skönt morgonmys). Filmen är ett drama som handlar om en handfull människors livsöden som på ett eller annat sätt vävs samman med Paris, eller en koppling till staden, som röd tråd. Jag är riktigt såld på den här typen av filmer med bra historier och rollkaraktärer som hålls ihop av ett underliggande tema, lite i samma stil som "Crash" och "Babel" om än med inte samma tema, och har ett visst djup men även en charm. Dessutom så gillar jag europeisk film väldigt mycket, som man tyvärr inte alltid får höra så mycket om eller går upp på bio här. En av de bättre filmerna jag sett i år, och den får en klar fyra i betyg!

Något som kännetecknar båda filmerna är att de har ett väldigt bra soundtrack med mycket blandad musik, och som jag tidigare sagt så är det så grymt när bra film och bra musik blir till en perfekt kombination. I båda filmerna finns det scener där Romain Duris lyssnar på musik. I "L'Auberge Espagnole" är det "Ai Du" med Ali Farka Touré som han lyssnar på, och i "Paris" så är det den mycket passande "Seize The Day" med Wax Tailor. Den senare låten spelas i bakgrunden i videon nedanför med scener från filmen. Gör att man blir verkligen sugen på att åka till Paris, där jag faktiskt aldrig varit. Otroligt vackra bilder i filmen där man ser stora delar av staden från högt upp, så det får duga tills jag får chansen att åka dit och se det med egna ögon.

"Paris" (Wax Tailor - "Seize The Day")

Remember, remember the Fifth of November

Igår var det den femte november, vilket i England är Guy Fawkes Night som firas med brasor och fyrverkerier. Jag passade på att uppmärksamma kvällen genom att se en väldigt passande film, "V för Vendetta". Har tänkt att se den väldigt länge, både på eget bevåg och för att jag fått rekommendationer från vänner om den. Filmen bygger delvis på sprängningsförsöket av brittiska parlamentet just detta datum för över 400 år sedan, men utspelar sig i framtiden. Är inget stort fan av serietidnings-filmer eller science-fiction, men jag gillade verkligen den här. Väldigt bra historia, som blandar in en hel del politik, och bra action. Huvudkaraktären 'V' är cool med, och så även Natalie Portman i den andra huvudrollen, som till och med är snygg som snaggad! Bra film rätt igenom, får en fyra!
För övrigt fick jag även påminnt genom ett samtal av min far att det var min dopdag igår. Inte för att jag kommer ihåg själva tillfället själv, men kommer nu komma ihåg den femte november också för denna anledning.

White trash

Efter att ha konstaterat att det blir alldeles för lite umgänge ihop med kompisar på kvällarna så bestämde sig jag och David för att laga lite käk ihop och sen se en film. Brukar bli svårt att hitta en film ingen av en har sätt, men ganska otroligt nog (tycker jag) hade vi inte sett en av förra årets mest omtalade filmer, "The Wrestler".
Filmen kan först och främst kort och gott beskrivas med två ord: White trash. Allting är så risigt och nergånget; huvudkaraktärerna, deras livsöden, staden där de bor och runt omkring och mestadels av människorna där i. Det mest tragiska är att det kan mycket väl absolut se ut så där i många delar av det stora landet i väst, så scenografin känns inte överdriven. Mickey Rourke är helt fantastisk i huvudrollen som brottaren Randy "The Ram" Robinson som verkligen gått från toppen till trasig botten. Marisa Tomei är även hon väldigt bra som sliten, strippande morsa. Filmen i sig är egentligen inte så speciell tycker jag, utan det är verkligen skådespelandet som lyfter den till något klart sevärt. Får en stark tre!

Glourious Tarantino

Igår kväll så gjorde jag äntligen något annat än att bara plugga eller vara hemma. Gick på bio och såg "Inglourious Basterds". Är ett stort fan av Quentin Tarantino och sett alla hans tidigare filmer, så vet inte varför det tagit mig så lång tid att se hans senaste men bättre sent än aldrig och kul att det också blev på bio.
Filmen är stilistiskt i sann Tarantino-anda på många sätt. Först och främst är han kungen när det kommer till hämnd-historier, speciellt med revanschlystna och coola karaktärer, så även här. Mélanie Laurent är riktigt skön som den judiska Shoshanna, Eli Roth som Sgt Danny "The Bear Jew" Donowitz, och Brad Pitt som Lt Aldo "The Apache" Raine. Många gånger är det också otroligt snyggt filmat, och som vanligt så sitter musiken som gjutet till många scener. Tarantino har själv beskrivit filmen som en spaghetti-western som utspelar sig i det Nazi-ockuperade Frankrike, vilket jag tycker är en ganska bra beskrivning. Den som vill se en historieriktig film om andra världskriget ska inte se den, men själv tycker jag att Tarantinos berättelse är klart mycket mer underhållande. Som vanligt innehåller det väldigt mycket blod många gånger, speciellt för någon som är lite känslig som jag själv (vilket egentligen inte riktigt borde gå ihop med att vara Tarantino-fan), men ändå inget som tar över själva historien. Alltid svårt att ge en värdig bedömning av en film, men tycker nog just nu att den var väldigt bra och platsar absolut bland hans tidigare alster. Får en fyra av fem.

Tankar i tunnelbanan

När jag åker tunnelbana i Stockholm så tittar jag ofta på varningsbilderna som sitter på dörrarna. Dels för att jag framför allt tycker de helt mot sin egentliga mening ser väldigt roliga ut, och för att även om jag i stort sett förstår vad de vill varna för så förstår jag dock inte dom riktigt helt ut.


För att börja med den övre bilden så förstår jag att man ska vara varsam för luckan mellan plattform och vagn, känns ganska tydligt och klart. Vad jag dock inte riktigt förstår är pilen som pekar uppåt, och då också väldigt tydligt mot personen på bildens skrev. Vad är det den exakt vill visa och varna för? Att det i luckan som uppstår kan helt plötsligt skjutas upp sylvassa träpålar likt i någon "Indiana Jones"-film som man då gärna vill undvika ska upp och spetsa ens mest heligaste? Det skrämmer mig lite.
Den andra bilden är ju även den rätt tydlig till att börja med. Man kan alltså fastna med armen mellan vagnsdörrarna, inga konstigheter. Men igen, det jag finner lite underligt är personen på bildens kroppsställning. Är faran att fastna som störst när man antingen övar på sin tennissving i stil a la gamle kung Gustav V, eller kanske till och med större om man i väntan på att ens tåg ska komma står och nöter in en bra bowlingskruv? I alla fall jag skulle uppskatta kanske någon liten text för att förtydliga de här bilderna, men kanske bara jag?

Zach Braff + Coldplay = Sant

Film och musik är något jag tycker om, och som tur är så passar de väldigt bra ihop. En bra låt kan förstärka en scen, och en bra scen kan förstärka en låt. Det funkar även med TV, och kom att tänka på detta när jag såg "Scrubs" imorrse när jag vaknade. Skådespelaren Zach Braff, från just "Scrubs", är riktigt bra på att blanda ljud och bild, vilket han visat i de två filmer som han både spelat huvudrollen i och antingen regisserat eller varit med och skrivit manus, och framför allt varit väldigt delaktig i soundtracket; "Garden State" och "The Last Kiss". Båda dessa soundtrack har gemensamt att de innehåller mycket lite lugn pop och indie-rock, och att de båda dessutom har med en låt från Coldplay, en vardera från deras två riktigt bra första album. Låten "Don't Panic, som är en av mina favoriter från debutskivan, är med kort i början av "Garden State", och den mycket vackra "Warning Sign" gör sig fantastisk i sin helhet i en mycket bra bit av "The Last Kiss. Båda filmerna är såklart i sig själva väldigt bra och rekommenderas starkt!

Coldplay - "Don't Panic"


Coldplay - "Warning Sign"

Förutom dessa låtar finns det även många andra med på båda soundtracken, som t.ex. "In The Waiting Line" med Zero 7 i "Garden State" och "Chocolate" med Snow Patrol i "The Last Kiss".

Dead Man's Bones

Finns många skådespelare som även sysslar med musik. Finns såklart några hemska exempel, men finns även en del som är hyfsade och en del riktigt bra. Russel Crowe, Johnny Depp, Juliette Lewis (som jag såg på Way Out West 2007) , Jared Leto, Jack Black, Scarlett Johansson, Jamie Foxx, Keanu Reeves m fl är några av dem som rockar vid sidan om, och Jason Schwartzman har släppt sitt senaste album "Davy" i år under namnet Coconut Records.
Idag släpper Dead Man's Bones sitt självbetitlade debutalbum. Gruppen består av skådespelaren Ryan Gosling, som är riktigt bra i en mina favorit-filmer de senaste åren, "Lars and the Real Girl", och Zach Shields som träffades genom sina flickvänner och insåg att de delade en fascination för spöken och zombies mm. Från att först ha varit tänkt som en teater om en kärlekshistoria med musik blev det till slut bara musiken kvar, men den teatraliska känslan kvarstår i den suggestiva och dramatiska musiken. De bestämde sig sedan också för att ha med en barnkör på skivan, vilket låter riktigt bra och bara förstärker de tidigare nämnda känslorna. Hela skivan finns just nu att lyssna till på deras MySpace. Riktigt bra skiva! Riktigt snyggt albumomslag dessutom, och videon till låten "In the room where you sleep" passar bra in med musiken. Ungen i blå t-shirt är för övrigt riktigt cool!

Dead Man's Bones - "In The Room Where You Sleep"

Kanelbullens dag

Har börjat gilla söndagar rätt skarpt numera. Senaste gångerna jag varit ute har det blivit torsdagar eller fredagar för att sedan ta det lugnt på lördagen, vilket har gjort att medan lördagarna har varit lite sådär bakis-sega har söndagarna varit sköna lediga dagar då jag varit utvilad och pigg. Så också idag. Svängde förbi hem till Daniel igår kväll en stund och träffade bland annat David och André innan de fortsatte vidare ut och jag gick hem. La mig i sängen och kollade på "Crash". Tredje gången jag såg den, och minst lika bra den här gången som tidigare. Full av massa bra skådespelare och insatser, och faktiskt gör Ludacris en av de bättre rollprestationerna . En film som verkligen berör. Gillar dessutom när det är bra filmmusik, och Stereophonics fina "Maybe Tomorrow" passar väldigt bra till slutscenen av filmen. Somnade nästan direkt efter jag stängt av och släckt lyset.
Blev som sagt varken hårt eller sent igår, men passade ändå på att sova ut lite idag vilket var väldigt skönt. Gillar att på en skön helgdag mötas upp ett gäng över en fika och snacka lite, och vad mer passande än att göra det idag den 4 oktober på kanelbullens dag! Gick ner till Kalmars nation och mötte upp nåra ur gänget från igår och åt en väldigt god ciabatta-smörgås för att sen mumsa i mig två stycken kanelbullar. Så gott!

Mammut

Igår såg jag Lukas Moodyssons senaste film, "Mammut", som jag velat se länge sedan jag hörde talas om den. Hyrde den faktiskt redan förra veckan, men när jag skulle se den så kom det andra saker emellan och jag hann bara se en halvtimme innan jag var tvungen att lämna tillbaka den. Den verkade väldigt bra så jag gick och hyrde den igen och såg klart den igår. Jag har bara sett Lukas Moodyssons två första filmer ("Tillsammans" är en riktig favorit), har hittills inte sett "Lilja 4-ever", men det känns som den här filmen liknar mest den senare. Den är lite mörkare och allvarligare, men saknar dock inte värmen som finns i de två första filmerna.
Filmen utspelar sig på tre olika platser i världen samtidigt. Dagens globalism, och de problem som kan medföras, är ett starkt tema, vilket är något jag tycker är väldigt intressant att läsa och se om. Även återigen prostitution, och dessutom moderskap.
Det här är hans första stora internationella film, och känns väldigt proffsig men samtidigt inte som någon typisk Hollywood-film. I en av rollerna ses en av mina favoritskådespelare, som jag tidigare sett i "Dagbok från en motorcykel" och Babel" och hela tiden vill se mer av, Gael Garcia Bernal, och gör det riktigt bra. I de andra rollerna ses Michelle Williams och flera andra mer okända skådespelare och barnskådespelare som är otroligt bra. Är en sådan film som verkligen berör en och stannar kvar, väldigt stark. Har läst kritik om att filmen inte riktigt tar tag i de problem den tar upp, men jag tycker det är bra att det lämnas mer öppet för den som ser den. Rekommenderas verkligen att ses!



En av låtarna som spelas i filmen, både i början och i slutet, är den mycket vackra "The Greatest" av den mycket vackra sångerskan Cat Power. Hade aldrig hört låten tidigare, eller något annat av henne mer än hennes namn, men efter att ha hört den här låten i filmen har jag lyssnat mer och gillar det verkligen.

Cat Power - "The Greatest"

Hår

Jag har alltid haft ganska mycket hår. På vissa ställen mer, som på armarna. Har några gånger fått frågan var från Mellanöstern jag kommer, och liknande, till och med nästan åkt på stryk. På andra ställen har jag mindre, som på mina vader, där folk tror jag rakat eller vaxat mig (vilket jag såklart inte har), men de är lena på utsidan nästan som en liten flickas. På huvudet har det dock alltid varit tjockt och rikligt. Som 4-åring var jag hos frisören och sa att jag ville ha det som pappa (låt säga att det är lite kalt där uppe), men min mamma sa snabbt emot. Nu är jag mer glad att jag har mammas hår än pappas. Dock gör mitt väldigt tjocka hår att det inte blir så bra om man låter det växa för långt, vilket jag lät det göra bland annat då jag var i Australien och man skulle ha en häftig vild surfar-frilla, men jag såg mer ut som ett australiensiskt får än cool strand-snubbe. Så har efter sådana misslyckanden insett att kort hår passar mig mycket bättre och ser snyggare ut. Dessutom känns det väldigt fräscht och är lätthanterligt. Fick en hårklippningsmaskin i födelsedagspresent nu i veckan, och som jag invigde i eftermiddags, så nu är det under 1 cm på skallen igen. Fast även om jag nu mer ser ut som en amerikansk soldat (som min pappa besviket sa när han såg lockarna falla) så är jag fortfarande på insidan mer utav en free spirit och fredlig, likt hippiesarna i musikalfilmen "Hair", som är nog en av mina favoriter och som jag lånade av en kompis nyligen för att nog se i veckan. Rekommenderas verkligen!

Polaren Per - din korthåriga hippie!