Shopping spree, pub pleasure and concert craze

Den här helgen som just passerat har varit rätt händelserik, utan att jag egentligen planerade så mycket inför den så blev den helt enkelt bara full av små och stora mer eller mindre spontana händelser, precis så som jag gillar det!

På grund av ganska så mycket studier och annat som hänt har jag inte tagit mig tid på ett ganska bra tag att gå och kolla i affärer. Det rejäla snövädret och kylan som varit har ju inte heller direkt gjort att jag varit så sugen på att gå ner till stan när jag haft lite tid över. Just nu har jag dock relativt lite lugnare med plugget och passande nog så var det en stor utförsäljning på märkeskläder på V-Dala Nation torsdag, fredag och lördag. Så efter att ha lämnat in en kortare artikelrecension så gick jag och Daniel ner dit på eftermiddagen och mötte upp Emmy för att kolla in vad som fanns. När jag varit på tidigare liknande utförsäljningar eller gått och letat i olika affärer på stan med de flesta av mina (kill)kompisar så har de tröttnat ganska fort, så tänkte därför att det skulle vara bättre att ha en tjej med som gillar att shoppa och för att få bra råd. Som trott så tröttnade Daniel fort, medan jag blev överröst med massor av skjortor, t-shirtar och tröjor som hon tyckte att jag skulle prova. Det mesta var riktigt snyggt, men jag kunde inte ta allt utan valde ut en stilig vit och lätt rutig skjorta som passar både till vardag och fest, en ljusfärgad cardigan och en t-shirt som jag tyckte var cool med snygga färger. Dessutom så hittade jag även det som jag lite mest var ute efter, skor. Köpte ett par svarta mc-boots och ett par lite högre svarta sneakers. Hade inte tänkt att köpa så mycket så eftersom de bara tog emot kontanter så fick jag försöka pruta en hundring och lyckades lätt.

Nöjd men trötta och hungriga allihop så mötte vi sedan upp med Daniela och hamnade på Orvars för att äta något gott. Blev en mycket trevlig och händelserik kväll med både plötsliga skratt och läskiga allergichocker. Glömde bort tiden lite och att jag skulle förbereda mig inför mitt seminarie morgonen efter men trodde det var lugnt tills jag kom hem straxt innan 22 och insåg att jag var tvungen att läsa ytterliggare en artikel och en kurskamrats recension. Så blev några timmars läsande innan jag till slut fick sova, men det var det värt och gick rätt bra med allt ändå.

Sätter på mig nya tröjan. Påsarna med
kläder i är faktiskt inte tjejernas utan mina med.

Daniel firar Sveriges OS-framgångar

I fredags så hade jag då först seminarie som varade i 3 timmar utan uppehåll som handle om artiklar om geomorfologi. Japp, var precis så roligt som det låter. Så efter det så gick jag hem och tog en liten lur för att vakna till senare. Hakade på David och Johan till Chris för att sedan gå ut ett gäng till Smålands Nation och där se Maskinen uppträda. Blev ett jävla drag både på scen och nere bland publiken med låtar som "Dansar Med Vapen" och "Segertåget" med deras sköna rytmiska beats och refränger på portugisiska, så var svårt att stå till och vilket väldigt få gjorde. Höll till och med på att lätt urarta när Chris efter missförstånd fick en ilsken tjej efter sig som först ville dansa loss med oss två men inte bjussa lite på sin bärsa, men löste sig till slut. Efter konserten drog jag mig dock hemåt för att få relativt lagom med sömn.

Kom upp vid nio-tiden nästa morgon och följde då med Christian till V-Dalas för att kolla in utförsäljningen igen, och kom där ifrån med ännu en t-shirt. Gick sen och tog en riktigt god baguette med pesto och mozarella på GH Nations lördagsfika. Sedan när vi var på väg till O'Leary's för att se på fotboll mellan Chelsea och Man City stannade vi till på en second-hand-butik där Chrille hittade en snygg jeansskjorta som var för liten för honom men som passade mig, så blev ytterliggare ett bra och billigt inköp. Matchen var händelserik och underhållande, och även om jag satsat en liten summa på Chelsea så var jag precis som bröderna Gallagher mer glad åt en vinst för Manchester. Gick där efter hem och lagade lite mat och tog det lugnt.

Mina nya skjortor och skor

Stämde sedan träff med en uttråkad Emmy på V-Dalas pub för en lite softare kväll med någon öl och tilltugg. Dock så blev jag lite sen eftersom jag var tvungen att se på den otroligt spännande bronsmatchen i herrarnas curling mellan Sverige och Schweiz, som i sista stenen blev till en snörplig förlust för svenskarna. Blev trots allt sen en mycket trevlig kväll med sköna konversationer och träffade även ett gäng andra gamla kursare från förr. Lyckades även dra in en väldigt snygg och uppmärksammad vurpa på golvet dessutom. Kvällen avslutades med en skön nattpromenad hem genom stan diggandes med soft hip-hop i lurarna från Little Brother.

Tid och rum

Två saker det är just nu mycket i mitt liv av och som jag tycker om är musik och geografi. Det är inte särskilt ofta de två intressena möts men det sker ibland, och i det här fallet uppstår ljuv musik. Den praktiska delen, musiken, kommer ifrån The Verve och en låt från deras otroligt fantastiska album "Urban Hymns". Jag gillade singlarna som släpptes när albumet kom ut för över tio år sedan, men blev aldrig att jag köpte hela skivan. Sedan så hittade jag den i Frälsningsarméns butik i Durham någon gång under förra året för bara 1£ så då var det inget att snacka om. Sedan dess har skivan spelats många, många timmar i mina högtalare eller iPod och jag har svårt att tröttna på den. Älskar att lyssna på dess hymner när jag till exempel tar en lång promenad genom det urbana landskapet.
Låten som då får in geografin i det hela är en av de bästa och vackraste låtarna på skivan och heter då passande "Space and Time". Tid och rum är nog bland de absolut viktigaste komponenterna inom geografiska studier och är lite vad hela ämnet handlar om. I texten förekommer även andra kulturgeografiskt (och då helt enkelt allmänt vetenskapliga) filosofiska begrepp så som existens och vad som är sant och falskt. Tror inte sångaren Richard Ashcroft hade geografi i tanken när han skrev texten dock, bara jag som är lite insnöad (nästan också bokstavligt just nu), utan betydligt viktigare och vackrare saker i livet. Så lyssna och njut!

There ain't no space and time
To keep our love alive
We have existense and it's all we share
There ain't no real truth
There ain't no real lies
Keep on pushin' 'cause I know it's there

Soffliggare

Jag har alltid varit ett stort fan av att slumra på soffan. Finns nästan inget bättre än att krypa ihop i fosterställning och sen frivilligt eller ofrivilligt låta ögonlocken falla och somna. Den enda jag som vet som tar mig i det spelet är min syster, men hon är ju äldre och lite mer rutinerad, lite av en förebild i det här sammanhanget. Dock så satsar jag mer på kvantitet och har lite yr vaknat upp i alla möjliga soffor hos folk.

I torsdags så var jag bjuden på middag hos en kompis och före detta kursare tillsammans med ett gäng andra jag läst ihop med. Va riktigt trevligt och bjöds på diverse delikatesser och dracks vin. Sedan efter maten gick vi vidare några stycken ut på V-Dala Nation och tog någon öl. Där efter gick jag och två till hem till en av dem och skulle kolla på OS. Kokades upp varsin stor kopp te och sen intogs sängen av dem och soffan av mig. Minns inte så mycket sen efter det, eller vad det var för tävling vi kollade på, utan vaknade senare upp helt plötsligt av att TV:n var avstängd, det var släckt och att de låg och sov. Nära som jag hade hem så pallrade jag mig de drygt fem minutrarna tillbaka till mitt rum och min lite mer bekvämare säng.

Igår blev det då lite av en repris. Tog en lugnare och tidigare kväll hos en kompis. Såg mest Sveriges match i ishockey mot Vitryssland som höll nästan på att bli ännu ett debacle men som gick vägen till slut. Mycket roligare var det då att se Anna Haag visa rejäl kämpa-anda och ta silver i längdskidåkningens dubbeljakt! Se hur hon ligger fyra, på väg att halka efter täten men biter sig kvar och till slut till och med går om! Lyssna bara på mannen som ropar 1:49 in i klippet över upplösningen av loppet, helt rätt!
Efter det så halkade jag själv ner i en lite slappare position i soffan och nickade till och blev först väckt och tänkte kila hem den även den här mycket korta sträckan till min boning, men somnade igen och vaknade av att jag fått ett täcka slängt över mig. Ihopkrupen som en igelkott kände jag hur ryggen värkte, kollade upp och såg att det lät fanns en meter över i den breda sängen, så struntade i att gå hem mitt i natten igen och la mig bara brevid och somnade om.

När vi båda sen vaknade lite sådär 'bromantic' så drog han iväg ett sms till tjejen han träffar om att han trots allt fått sängsällskap inatt igen och att jag hälsade. Fick ganska snabbt ett litet roligt svar tillbaka och sa sen då till mig:

"Men va är det här för nåt...ett par bröst...?"
Sträcker mobilen till mig men jag är tveksam till om det är något jag bör se.
"Nej, alltså det är bara en 'smiley' eller nåt, jag förstår inte riktigt."
Var på jag då kollar och sen svarar skrattande:
"Det är inga bröst! Det är menat att se ut som ett hjärta haha!!"

Det är inte alltid så lätt att vara man och dessutom inte riktigt hänga med i det "nya" sms-språket. Själv så är jag väl lagom uppdaterad, men däremot så känns min rygg fortfarande till höra en 76-årig gubbe, så tror att jag verkligen ska se till att sova i säng och inte soffa inatt.
Tar och avslutar med att lägga till videon till den mycket sköna låten "Sofa Song" med The Kooks. Dedikerad till mig själv och alla andra soffnjutare där ute!

The Kooks: Sofa Song

Irregular Films | MySpace Video

He lost control

I torsdags gick filmen "Control" på tv. Filmen handlar om bandet Joy Division och framför allt deras sångare Ian Curtis, som hängde sig 1980 bara 23 år gammal. Filmen är regisserad av den kända fotografen och musikvideo-regissören Anton Corbijn och är därför väldigt snyggt filmad helt i svartvitt. Sam Riley är helt fenomenal i huvudrollen som Curtis och agerar på ett mycket bra sätt om hans epelepsi-problem, depression och otrohet, som till slut blev för mycket och ledde till hans död. Hemskt att se hur en människa i princip blir till försökskanin och fullproppad med diverse läkemedel av en sjukvård som inte visste hur de skulle hantera problemet.

Eftersom filmen handlar till stor del om ett band så är den ju såklart full av bra musik. Intressant och enastående nog så spelas all musik i filmen när bandet uppträder live av skådespelarna själva, och Riley är otroligt lik när det kommer till sången och det ryckiga rörelsemönstret. Även om det inte är den muntraste filmen med ett gott slut så är den fortfarande väldigt bra gjort och klart sevärd. Jag gillar dessutom de härligt typiska engelska småstadsmiljöerna som skulle kunna vara från vilken, speciellt nordlig, stad som helst, och den sköna Manchester-dialekten som talas i filmen.

Poster child

Igår kunde jag gå och hämta ut det paket med affischer som jag beställt från Discshop. 99 kr för 5 st var ju som hittat, så bara att slå till! Blev mest musikrelaterade affischer som jag hittade bland dem jag kunde välja mellan för det bra priset. En av dem var dock framsidan från boken "På drift" (org. tit. "On the Road") tecknad i skön 50-talsstil, vilket är en bok som poppat upp i diverse olika andra sammanhang, böcker och filmer sedan jag läste den. Jag satte upp den i köket då vi alla i korridoren sagt att det sett lite färglöst och trist ut där, så det gladde alla dom andra. Sedan satte jag upp en affisch med The Smashing Pumpkins, som var från den tiden då jag tyckte de var som bäst och släppte den här singeln, på utsidan av min rumsdörr för att göra den lite snyggare. En tredje hamnade inne i mitt rum, passande nog ovanför sängen då det är en promo-affisch för skivan "bob hund sover aldrig". Motivet är en tydlig referens till Iggy & The Stooges klassiska omslag till skivan "Raw Power", vilket är passande även det då bob hunds sångare Thomas Öberg helt klart är Sveriges svar på Iggy Pop. Köpte sedan även en med den mycket bra artisten Ben Harper med motivet från skivan "The Will To Live", som jag ännu inte satt upp, och en annan som föreställer ett mycket ungt U2, som ännu inte levererats då det inte fanns i lager för tillfället. Så nu är det i alla fall lite snyggare i korridoren och på mitt rum med mer på väggarna.

Tandläkarskräck

Rapparen Lil Wayne har fått ett sista uppskov på sin dom han har hängande över sig för vapeninnehav 2007. Han ser ut att få spendera ett år bakom lås och bom i fängelset på Rikers Island och skulle ha påbörjat vistelsen idag men kan nu alltså pusta ut lite ytterliggare nästan en månad innan han måste besöka domstol igen. Skälet? Han har fått en spricka i en av gaddarna och måste fixa det innan han avtjänar sitt straff.
Nog för att de flesta människor nog inte direkt njuter av att gå till tandläkaren, men i det här fallet så lär det inte framför allt vara en skräck för patienten utan mer för den arma läkaren som ska ge sig på och fixa ihop den där tanden. Det lär ju va lättare att ta sig igenom väggarna in till Fort Knox än att komma åt in i Weezys diamantbeklädda tandrad, och när det väl är gjort så tror jag inte det direkt kommer vara en vacker syn med tanke på hans rökvanor. Så önskar därför Wayne men speciellt tandläkaren en lyckad operation!

Fist in the air for Kweli!

I lördags hade jag besök av Johan över natten för att gå på konsert på UKK här i Uppsala. Artisten var ingen mer än Brooklyns egna Talib Kweli! Han har varit en av mina absoluta favoriter ända sedan han för mer än tio år sedan gjorde sig känd tillsammans med en annan favorit, Mos Def, genom samarbetet Black Star. Skivan "Train of Thought" som han gjorde sedan tillsammans med Hi-Tek under namnet Reflection Eternal är bland de bästa jag vet. Så det var väldigt stort att få se honom i Sverige och i Uppsala.

Han satte igång direkt när han gick på scenen med öppningsspåret från tidigare nämnda skiva, "Move Something" och fortsatte sedan direkt med ytterliggare två låtar därifrån. Under hela konserten blandade han sedan friskt från alla de skivor han spelat in och vi fick höra låtar från "Black Star", "Quality", "The Beautiful Struggle", samarbetet med Madlib - "Liberation", senaste solo-skivan "Eardrum" och även till och med låtar från kommande Reflection Eternal-skivan "Revolutions Per Minute". Förutom första singeln så var det en som jag hört förut, "Just Begun" med Mos Def, Jay Electronica och J. Cole, och en annan ny ihop med Bun B som hade ett pampigt medeltida trumpet-beat. Låter väldigt lovande inför skivan! Han körde en väldigt klassisk hiphop-konsert med bara en DJ bakom sig men fick det ändå inte att bli tråkigt med engagerat mellansnack, acapella-freestyles och bjöd upp två unga killar som fick visa sina b-boy skills på scen. I det stora hela en riktigt bra konsert även om det fattades lite för att den skulle bli det där extra.

Florence Valentin

Helgen blev både rätt bra och händelserik. Efter att ha varit på Värmlands Nation på fredagen och träffade massa kul folk så var jag rätt seg dagen efter, men tog mig ändå i kragen och pallrade mig ut för att gå och se Florence Valentin uppträda på Norrlands Nation. Fick stå och köa i kylan i totalt drygt en timme för att komma in, men väl där inne blev man snabbt varm igen, speciellt när bandet gick på straxt efter midnatt. Har aldrig sett dem live tidigare men hört att de ska vara bra på scen, och det stämde absolut! De lyckades verkligen få igång ett fullpackat golv direkt med att inleda med titelspåret och första singeln från senaste albumet "Spring Ricco" och släppte inte taget efter det tills de gick av. Mellan det så blandade de låtar från sina två senaste skivor och skönt lite politiskt mellansnack. Man ser att de läst sin skolbock i rock'n'roll med allt från tydliga musikaliska referenser, Imperiet-cover, till att lämna scenen med instrumenten fortfarande ringande. Sista låten innan extranumret var "Pokerkväll i Vårby Gård" som mynnade ut i en kort version av "Blitzkrieg Bop". För att se vilket tryck det var är det bara att kolla in videon nedan. Ösigt och svettigt som det ska vara!
Hade nästan glömt bort hur kul det kunde vara på ett fullpackat Norrlands med säkert runt 1500 pers där inne. Dock orkade jag inte hålla igång till 04 utan drog hem straxt efter klockan två efter att ha fått i mig en gratis pirog där inne.

From the street cousin, you know the drill!

En kompis la upp en länk till en video som fick mig att skratta rätt bra. En riktig perfekt blandning av sånt jag gillar, både stenhårt och barnsligt. Bert och Ernie från Sesame Street röjer hårt till M.O.P's blytunga låt "Ante Up", kan inte bli bättre!

Jag var och såg M.O.P i Malmö för en massa år sen, inte långt efter att de hade släppt albumet med den här låten. Har nog aldrig sätt två artister som såg större och hårdare ut än sina egna bodyguards och som härjade på scenen såman trodde den skulle braka. Inte en chans att jag skulle släppa några barn i närheten av dom.

Baksmällan

Igår blev det en väldigt lugn hemmakväll efter två kvällar ute. I torsdags mötte jag upp mina gamla kursare från freds- och konfliktkunskapen som var ute på barrunda. Hamnade till slut på Smålands nation och dansade loss till hip-hop och electro. Dagen efter var Smålands återigen målet, då för att se Fibes, Oh Fibes! uppträda. Eftersom kön in var dock alldeles för lång så gick vi till ett annat ställe först för att sedan återvända efter bandet spelat, men rätt kul ändå!
Så på lördagen var jag rätt så trött och seg efter två relativt långa kvällar. Vad passade bättre då än att se på filmen "Baksmällan" i soffan och äta popcorn. Har hört väldigt mycket om filmen och att den ska vara otroligt rolig. Som vanligt när något blir så uppsnackat så är det svårt att bedöma om det stämmer, men den var absolut rolig med massa sköna repliker och perfekt hjärnlös humor för en kväll som denna.
En av skådespelarna i filmen är Zach Galifianakis, som numera har en av rollerna i den väldigt sköna tv-serien "Bored To Death" tillsammans med Jason Schwartzman och gamle Ted Danson. Jag stötte på honom för första gången när han var med i en andra video-version till Kanye Wests låt "Can't Tell Me Nothing" som är helt lysande. Han är riktigt bra på att gestalta den sköna loser-typen och är klart en av mina favorit-komiker just nu.

Cleaning, with a little help from my friends

Den här helgen har handlat mycket om renovering och städning. Igår hjälpte jag min syster att riva tapeter i hennes nya lägenhet, vilket faktiskt var riktigt kul med bra sällskap av syrran och massa musik. Måste tillägga att jag var en riktig jävel på att rulla på lim på väggarna!
Idag så har turen kommit till att fräscha upp mitt eget rum lite grann, vilket är återigen bra mycket roligare om man har massa bra musik att lyssna och dansa runt till samtidigt.
En låt som får mig på riktigt bra städ-humör just nu är The Beatles-klassikern "With A Little Help From My Friends" som framfördes av Ringo Starr tillsammans med Ben Harper and Relentless7 på Late Night with Jimmy Fallon för några dagar sedan. Jimmy själv fick äran att sjunga tillsammans med Liverpool-legendaren, man kan verkligen se hur stort han tycker det är och vilket är helt förståeligt! Ringo är klart underskattad och är riktigt cool med sin sköna humor och scouser-accent.

Move on up!!

Igår lämnade jag då äntligen in uppsatsen som jag arbetat med i över månad. Så skönt!! Så ikväll så lämnar jag studiestressen och firar en sista gång tillsammans med mina kurskamrater innan terminen är över!
Tar och får igång feststämningen med en skön gammal klassiker som gör det omöjligt att sitta still; "Move On Up" med Curtis Mayfield. En otroligt svängig låt och med en bra text som gör en på riktigt bra humör. Dags att röra sig uppåt!
För övrigt, ett stort extra plus till Curtis för den grymt bad ass kostymen han sportar på albumomslaget.
En demoversion av låten användes senare av gruppen Bran Van 3000 som sång i deras "Astounded", som även den gör det omöjligt att inte släppa loss och röra på fötterna!
Japp, då var vi igång, nu kör vi!!

Nyår i Norge

Sitter just nu på en buss på väg till Örebro från Oslo (som lite lyxigt nog har gratis uppkoppling). Blev en spontanresa igår morrse till vårt grannlands huvudstad för att hälsa på en kompis som nu bor där och fira av det gångna året. Kändes lite roligare än att vara kvar i Örebro, och jag har faktiskt aldrig riktigt varit i Norge (kvarten över gränsen för att köpa glass någon gång på tidigt 90-tal tycker jag knappt räknas).

Efter fem timmars tågresa, i något som kändes mer som en bastu än vagn, anlände jag till Oslo S på eftermiddagen där jag möttes upp av Robert och Tomas. Hängde först ett tag i Roberts lägenhet och gjorde oss i ordning för att sen ta oss till några av hans kompisar för att börja firandet. Va där ett tag innan vi tog oss vidare till en större fest över tolvslaget och för att sen slutligen hamna på en krog innan det bar av tillbaka till lyan inpå småtimmarna. Träffade mycket riktigt kul folk, i princip bara svenskar. Även om det bara blev ca 30 timmar i stan så tycker jag det klart var värt det och väldigt lyckat!

Mitt korta intryck av Norge och Oslo är att det trots alla olje-pengar känns ganska så "outvecklat" ibland, lite samma känsla jag kan få av England. Husen ser rätt rackiga ut ibland bland annat. Sen för att vara ett land som förknippas väldigt mycket med snö och kyla så är det helt obegripligt för mig att de knappt verkar veta vad snöskottning och sandade vägar är! Trottoarerna är helt fulla med snö och is men inge sand, så vet inte hur många gånger jag var på väg att dratta i backen och få skallen spräckt och gå mot en hård och kall död. Dyrt behöver man ju knappast nämna att det är; till exempel runt en hundring (i olje-dollar) för en pizza! Man måste verkligen ha norsk inkomst för att kunna klara sig där. Vore kul hur som helst att åka dit igen i vår eller sommar, och då lite längre.

På resa genom ett vackert vintrigt Norge,
med stopp i någon håla någonstans.

Soft häng hemma hos Robert.

Oslos coolaste toalett! Kan dock bara döma från utsidan.
Den var tyvärr låst, så man fick gå runt hörnet istället.

De är varken så bra på att ploga eller sanda i vårt västra grannland.
Kul att försöka ta sig ut med den där bilen efter helgen.

För övrigt, riktigt skönt att "Småkronorna" tvålade dit finnarna rejält i JVM med 7-1! Elitserien är för mig fullkomligen iskall och har varit så i många år nu med alldeles för mycket matcher och ingen spänning, men ishockey är fortfarande en riktigt kul sport att kolla på och jag kommer nu att fortsätta följa JVM och ser fram emot OS!

Ska även lägga upp mina nyårslöften för det här nya året och decenniet, men innan jag gör det så kan ni redan nu läsa på Music Blogg vilka tjugo album som jag och Johan listat som årets bästa. Många bra tips att kolla in där!

D. Original - Timbaland / Nina Simone / Jet

Timothy Mosley, mer känd som superproducenten Timbaland, är precis som Jay-Z för mig; ingen av mina största favoriter men hans storhet kan inte förnekas och han har pumpat ur sig en rejäl lista med hits och tunga låtar i snart 15 år. Han är långt ifrån en bra rappare, inte ens bland producenter på micken är han en av de bättre, men ändå har han släppt nu sex album som solo-artist eller ihop med den gamle vapendragaren Magoo.
För två år sen kom albumet "Shock Value" och nu har uppföljaren med det idérika namnet "Shock Value II" precis kommit ut. Skivorna består till största del av olika sammarbeten med artister inom hip-hop, r'n'b, pop och rock, och låtarna är oftast snyggt producerande men sträcker sig mest från att vara hyfsade till rent urusla. Dock finns det som sagt några ok låtar på båda. Ett spår vardera från syskon-skivorna som jag gillar har den gemensamma nämnaren att de båda handlar om mannen ifråga själv och har med något utav hans namn eller alias i titel och refräng genom finurliga samplingar som faktiskt blir riktigt bra.

I låten "Oh Timbaland" från första delen i "Shock Value"-serien tar han stora bitar från Nina Simones mycket mäktiga klassiker "Sinnerman" och hackar upp och kastar om så han får henne att sjunga hans namn och fråga var han ska springa. Dessutom får han fram ett rusande och hetsigt beat som gör det svårt att inte lyda hans uppmaning att studsa i början av låten. Tvivlar att han skrivit sin egen text, som är faktiskt rätt så bra, men han får fortfarande till ett riktigt skönt flyt som passar perfekt.
Samma låt samplades av Kanye West till Talib Kwelis otroligt feta moderna klassiker "Get By", men frågan är om inte Mr Mosley drar det längsta strået i den här kampen mellan de båda producent-genierna, och det säger inte lite i den här jämförelsen.

På senaste skivan så blir han mer personlig och får den australiensiska rockgruppen Jet att sjunga namnet hans mamma gav honom och fråga var han varit i låten med den logiska titeln "Timothy Where You Been", som använder sig av avslutningsspåret "Timothy" på Jets debutskiva "Get Born". En lite lugnare låt där Tim berättar om sitt liv just nu och vad han har gjort på sistone. Inte lika bra beat, sampling, text eller flyt, men fortfarande ett av de bättre spåren på uppföljaren.

Timbaland - "Oh Timbaland"


Nina Simone - "Sinnerman"


Talib Kweli - "Get By"


Timbaland - "Timothy Where You Been"


Jet - "Timothy"

Full rulle

Ännu en fullspäckad helg har nu helt passerat. Precis som förra helgen så startade den redan litegrann på torsdagen då jag var i Stockholm på release-fest för bandet Thyselius för att fira släppet av deras debutskiva 'Crashing Towards Daylight'. Bandet består till 2/6-delar av gamla Sörbyängare på sång och trummor, men även resten av bandet är även dem från andra delar av Örebro. Va dock inte helt enbart där för att jag är bekant med några av gruppmedlemmarna, och för att träffa en hel del annat bekant folk som även var där, utan såklart för att lyssna på dem spela lite live. De är ruskigt skickliga musiker och riktigt tajta. Musiken låter väldigt professionell men utan att för den delen inte vara svängigt, popigt och väldigt snyggt och bra helt enkelt. Rekommenderas!!

Fredagen blev lugn. Var hemma hos Daniel och Moa och såg på film. Blev den första delen i Steven Soderberghs dubbel-drama om Ernesto "Che" Guevara; 'Che - Argentinaren'. Mycket välgjord film och Benicio Del Toro är lik och väldigt bra i huvudrollen. Filmen är på gott och ont mer som en dokumentär än en spelfilm, vilket gör den väldigt detaljerad men ganska så lång och seg. Dock helt klart sevärd och jag kommer att se den andra delen med. På lördagen var jag först nere på stan på eftermiddagen och trängdes bland massa andra julklappsletare och höll på att bli helt tokig. Skönt då att efter det besöka vänner till familjen som har en tradition att varje år bjuda in på fika dagen innan andra advent. Var väldigt trevligt att få dricka lite glögg, äta bullar och kakor och prata med en hel del väldigt intressanta människor, bland annat en kvinna från Sierra Leone som gav mig sitt namn och adressuppgifter om jag någon gång skulle vilja besöka landet och jobba där. Som man ofta märker så är att skapa kontaker A och O, så alltid viktigt och kul att få chansen att prata och bli bekant med nya och spännande personer, och man vet aldrig vad det kan leda till i framtiden. Sedan på kvällen var jag på min första riktigt stora 30-årsfest då André bjöd in till partaj eftersom han snart fyller jämt. Festen var väldigt välplanerad och hölls i en större lokal där det var uppdukat med långbord och bjöds på massa god mat och smarrig efterrätt. Blev sedan uppdelade i lag för att leka lite lekar som till exempel limbo och frågesport. Festen var väldigt lyckad och det dansades och snackades långt in på natten!

På söndagen sov jag till lunch, vaknade och åt, la mig och läste en bok för att bara somna igen efter typ två sidor. Väcktes av att min pappa ringde och sa att han var på genomresa i Uppsala på väg hem till Örebro och undrade om han skulle komma förbi och äta ihop. Lite yrvaken ställde jag mig och lagade snabbt ihop renskavsgryta med champinjoner med ris till, vilket blev faktiskt riktigt gott och såklart väldigt trevligt att ha sin far på besök. Helgen avslutades med glögg och lussebullar hos Daniel och Moa tillsammans med några andra. Riktigt mysigt att sitta i deras lilla kök med tända ljus, äta och dricka gott och sitta och prata om roliga och intressanta saker.

Avslutade även denna kvällen med ytterliggare en film, den här gången blev det 'The Visitor' och som var en riktigt bra, intressant och trevlig överraskning med bra skådespelande och musik, bland annat från Fela Kuti. Ikväll så ska jag igen äta middag ihop med någon, vilket är såklart mycket trevligare än att göra det ensam, då min bror bjudit in mig till sin nya lägenhet.

Ha den äran Hova!!

Grattis på födelsedagen Jay-Z!! Idag fyller en av Brooklyn's finest jämnt, så antar att 40 är det nya 30 numera. Har aldrig varit ett superstort fan, men han har alltid varit där och släppt väldigt många otroligt bra låtar och har ett av de skönaste flyten och ofta riktigt bra texter. Dessutom går det inte, även om många vill, att ifrågasätta hans storhet just nu; han är en av de allra största artisterna, inom alla genrer, punkt slut, och han vet det själv. Äger man ett stort eget skivbolag, basketlaget New Jersey Nets, har restaurangkedjan 40/40, få uppträda på och åka med New York Yankees segerparad, bara för att sedan i princip direkt flyga till Berlin för att där uppträda tillsammans med U2 för att fira murens fall så kan man kosta på sig att vara kaxig. Lägg till att han kan få Beyoncé att fixa honom frukost på sängen så är diskussionen död. Återigen, grattis till en av de största! Sean Carter, Jigga, Jay Hova; salut!!
Firar honom genom att lägga upp i mitt tycke en av hans bästa låtar, och som också är en av de större hitsen som fick honom att slå igenom riktigt brett; "Hard Knock Life (Ghetto Anthem)" från hans tredje skiva med samma namn, som är volym två i hans första trilogi av album. Lite ironisk titel just nu, även om det var med ett hårt liv i New Yorks Marcy Projects som han började, så skulle jag snarare säga att han numera istället lever ett Hard Roc(k) Life.

Jay-Z - "Hard Knock Life (Ghetto Anthem)"

Durham baaabyyy!!

Om ganska exakt 24 timmar så befinner jag mig, troligtvis mätt och belåten, i Edinburgh och väntar på mitt tåg som ska ta mig till Durham! Laddad är bara förnamnet över hur mycket jag ser fram emot det och har gjort under en längre tid men mer och mer ju närmare det kommit. Kan dock fortfarande inte riktigt förstå att jag verkligen kommer vara där imorgon kväll och få träffa och ha roligt med alla vänner där som jag har sedan förra läsåret, men det gör det hela bara ännu mer roligt och spännande med att få komma tillbaka dit! Extra kul är det att jag, Bibo, Felix och Philipp alla lyckats fixa så vi kommer mötas upp där ifrån Sverige, Frankrike, Holland och Schweiz! Självklart kommer jag att uppdatera med både text och bild när jag kommer tillbaka efter helgen. Cheerio mates!!

Dessutom så bloggar jag dubbelt numera. Blivit inkallad till att skriva lite även på den mycket bra bloggen Music Blogg som min svågers svåger Johan har, vilket är verkligen skitkul! Gör att det kanske blir lite mindre musik här, men mer plats för annat så kika gärna in på båda sidorna och läs och kommentera!

Jag önskar jag kände Natalie Portman

Det är fler än jag som skulle vilja lära känna skådespelerskan Natalie Portman lite bättre. En av dem är den kanadensiske rapparen och sångaren k-os som nu släppt en video till tredje singeln "I Wish I Knew Natalie Portman", som gästas av landsmannen Saukrates, från sitt senaste album "Yes!". Låten har ett skönt studsigt beat, vilket bygger på en sampling från gruppen Phantom Planets låt "California" från 2002, känd som ledmotivet till tv-serien "The O.C.". Gruppens dåvarande trummis, men som hoppade av ett år senare, var skådespelaren Jason Schwartzman. Han spelar nu istället solo under namnet Coconut Records och i år släppt sitt andra album "Davy", där låten "Microphone" är tagen från. Schwartzman var med i den härliga filmen "The Darjeeling Limited" tillsammans med bland annat just Miss Portman. Så för att sluta där jag började med Natalie och hip-hop, och få ihop den röda tråden, så är hon ett stort fan av genren och även rappat lite själv i en sketch från tv-programmet "Saturday Night Live". Stenhårt, om än klart mest roligt. Får mig bara att ännu mer önska att jag kände henne.

k-os - "I Wish I Knew Natalie Portman"


Phantom Planet - "California"

Coconut Records - "Microphone"


Natalie's rap (Saturday Night Live)

Retro-Raphael

Amerikanske soulsångaren Raphael Saadiq har nu släppt, om jag räknat rätt, sjätte eller sjunde singeln och till den en tillhörande tredje video från sitt senaste album "The Way I See It", som faktiskt släpptes redan för mer än ett år sedan och blev då väldigt hyllat. Albumet har en väldig skön retro-känsla som täcker allt från musiken såklart till omslag och videor, som man kan se ett bra exempel på i videon till förra singeln "Let's Take A Walk" och även nedan i den senaste. Otroligt snyggt och svängigt alltihop, både låt och video!

Raphael Saadiq - "Staying In Love"

D. Original - Big Pun / Mobb Deep / Cypress Hill / Gary Burton

Såg idag efter mitt senaste inlägg om Big Punisher att den alldeles för tidigt bortgångne rapparen hade födelsedag igår och skulle ha fyllt 38 år. Hade ingen aning om detta utan det vara bara en ren överraskande slump, men tar därför och hyllar Big Pun ytterliggare en gång.
Som sagt så är hans debutskiva "Capital Punishment" en av mina absoluta favoriter, och det finns så många spår därifrån som jag skulle kunna plocka av men tar låten "Tres Leches". Låten innehåller en sampling från låten "Las Vegas Tango" av Gary Burton och är producerad av Wu-Tang Clan's RZA och gästas även av en av klanens andra medlemmar, Inspectah Deck. Den tredje rapparen som fullbordar trion, och även fortsätter den röda tråden, är Mobb Deep's Prodigy. Mobb Deep, och dess andre medlem som är rapparen och producenten Havoc, använde sig tidigare av samma sampling på deras låt "Can't Get Enough Of It" från deras även otroligt feta skiva "Hell On Earth". Samplingen hade dock redan tidigare använts av Cypress Hill's DJ Muggs på låten "Illusions" från deras i mitt tycke klassiska skiva "III: Temples Of Boom".
Så lyssna på denna tunga trio låtar som producerats av tre av mina topp tio absoluta favorit-producenter inom hip-hop och hör hur de använts sig olika av samma stycke för att sampla.

Big Punisher - "Tres Leches (Triboro Trilogy)"


Mobb Deep - "Can't Get Enough Of It"

Cypress Hill - "Illusions"

Gary Burton - "Las Vegas Tango"