Källar-knektarna

Elektronisk dansmusik är inget som jag så ofta sitter och lyssnar på själv hemma, utan gillar det mer ute på en klubb. Är därför inte heller så insatt i scenen, men en grupp jag länge gillat litegrann är Basement Jaxx. Såg dom ställa till med en riktig fest på scenen på Way Out West i somras som smittade av sig till publiken och blev faktiskt en av de bättre konserterna på festivalen.
Nu har de släppt sin senaste skiva "Scars". Även om det hela tiden är väldigt rytmiskt och dansant, så är det samtidigt även emellanåt lite lugnare tempo och passar bra att lyssna på hemma bara i soffan. Skivan gästas av flera kända andra artiser, som Kelis, Santigold, Amp Fiddler, Yo Majesty och Yoko Ono. Som bäst tycker jag dock det blir i samarbetet med Lightspeed Champion, vars skiva "Falling Off The Lavender Bridge" jag utnämnde till förra årets tredje bästa, i låten "My Turn". Har lyssnat väldigt mycket på den låten just nu senaste dagarna, och kommer nog göra några dagar till.

Basement Jaxx - "My Turn" (feat Lightspeed Champion)

Sick of studying

Inte uppdaterat på tvåsiffrigt antal dagar nu, bara inte blivit av, men som vanligt hänt en del grejer sen senast. Förra fredagen var det dags för att ha en stor gemensam fest i min korridor med mina åtta grannar. Åt först tacos tillsammans i köket, pratade och skrattade. Va kul att få lite mer tid att lära känna allihopa lite mer. Sen ungefär en timme senare började gästerna komma. Kände inte alls många, men det var bara kul att få chans att prata med alla möjliga människor. Tror det kan troligtsvis ha varit mer än 60 pers som gick in och ut, och va även en fest på första våningen också. Hade inget tidsperspektiv under kvällen, så vet inte när festen slutade, men kul var det, och jag var ju inte ensam om att vara bakfull dagen efter. Skönt och trevligt då att mina föräldrar kom och hälsade på och bjöd mig och brorsan på lunch och fika!

Veckan som nu passerat har mest handlat om plugg. Har tenta imorgon, så har suttit mest hela dagarna på biblioteket och läst. Gick ut en sväng i torsdagskväll för att ha lite kul och koppla bort alla teorier och koncept för ett tag. Va nog inte så smart då jag kännt mig lite småkrasslig under dagen, även om jag knappt drack mer än en öl där och gick hem tidigt. Efter det har jag varit halvt sängliggande och inte orkat ta tag i pluggandet alls lika mycket som jag skulle vilja. Dock tagit det lugnt och kollat på film och annat hemma. Börjar bli lite bättre idag, men har fortfarande en hes, sexig röst som Phoebe i "Vänner". Nu ska jag iallafall ta tag i saker och ting och få lite gjort! Inte det alltid det lättaste när man har haft en mansförkylning.

Babyblå is the new black!

I lördags åkte jag med David ut till IKEA för att införskaffa lite nödvändiga prylar och få riktig ordning på mitt rum igen. Sen jag senast bodde i Uppsala så har de byggt ut butiken till två våningar, vilket även den i Newcastle va. Käkade en tallrik med potatis, lingonsylt och minst 15 köttbullar, mäktigt! Sen var det bara att börja irra runt bland soffor, sängar, skåp, sidobord och allt annat. Tycker alltid man går vilse. Va inte ute efter något speciellt direkt, men hade lite idéer. Blev först och främst ett litet bord som jag ska ha framför min soffa. Ville ha ett grönt egentligen som då skulle matcha färgen på min laptop, men det har tydligen utgått, för jag har sett att det funnits tidigare. Blev ett babyblått bord istället, vilket ändå matchar (det måste det ju) min mörkblåa soffa och gardiner. Köpte två kuddar till som då matchar datorn istället för bordet, och skönt att ha när man sitter (fast oftast ligger jag ner) i soffan. Blev även lite andra småprylar till sängen, badrummet och köket. Man plockar oftast åt sig mer än man tror, men inte alls så himla dyrt som tur är. Fint blir det också! Efter totalt några timmar där så tog vi bussen tillbaka hem en snabbis, för att sen ta oss ner på stan för att kolla på Manchester City mot Arsenal på O'Leary's. David är ett ganska stort Arsenal-fan, så för att öka på spänningen och rivaliteten i matchen lite så bestämde jag mig för att lite smått hålla på Man City, (även om jag som liten grabb gillade när Limpar och Schwarz spelade för Gunners) som lite roligt nog just spelar i babyblåa matchtröjor. Matchen var riktigt underhållande på alla sätt med många mål, och lagen tryckte på i olika omgångar. Rivaliteten behövdes dock inte ökas på då den redan var på topp med Touré och Adebayor som lämnat Arsenal för Man City för säsongen. Den sistnämnde visade upp både sin genialiska sida och sin galenskap med en enorm dribbling som nästan blev mål, en stämpling i ansiktet på sin förra lagkamrat Robin van Persie, för att sedan göra ett mål och där efter rusa över hela planen och fira framför Arsenals supportrar. Inte vackert! Nu väntar avstängning för först och främst stämplingen, och även kanske det osportsliga uppträdandet som lätt kunnat lett till våldsamheter. Matchen vanns iallafall till slut klart av City med 4-2. Kanske till och med fick de stora City-fansen bröderna Gallagher att sluta tjivas och kramas igen.

Låt-lycka

Idag släpper KiD CuDi (ja, namnet ska skrivas så) sitt debut-album "Man On The Moon: The End Of Day", som redan finns på Spotify. Han har blivit rejält hypad det här året, bland annat av Kanye West (som också producerar på skivan), och står bakom en av de största hitsen med remixen av "Day n' Nite". Frågan har därför varit: Kan han leva upp till förväntningarna? Efter att ha lyssnat på hela skivan på YouTube senaste veckan måste iallafall mitt svar bli: Ja. Helt klart! Speciellt över mina egna förväntningar (som dock inte var så höga då jag brukar vara ganska skeptisk när det är en hype). Skivan följer stilen från första singeln med ett ganska alternativt, mer elektroniskt sound än annan typiskt klassisk hip-hop, vilket jag gillar mest, men jag gillar verkligen experimentlustan och att CuDi blandar mellan sång och rap. Dessutom följer skivan för det mesta något sorts tema, som bland annat följs genom Commons berättande mellan låtarna (som också gästar på andra singeln, Lady Gaga-samplade "Make Her Say"). Bästa låten, och som är en bra representation av skivan, är nyss släppta tredje singeln "Pursuit Of Happiness", som producerats av den elektroniska duon Ratatat och även gästas av MGMT på sång (och kanske gitarr? Grymt solo iallafall!). Han framförde den förra veckan på Late Show med David Letterman med både kör och stråkar, väldigt mäktigt. Jag har spelat låten om och om och om igen, och haft den i huvudet så mycket att jag gått och nynnat både för mig själv och högt, i tid och otid. En låt som verkligen gör mig lycklig nu, med tanke på titeln. Just nu ligger skivan bra till som årets bästa, iallafall helt klart inom hip-hop!

Kid Cudi - "Pursuit Of Happiness" (Live on Letterman)

Kanye gör en ODB

Va rätt trött efter fotbollsmatchen och ölen, så orkade knappast sitta uppe och se MTV Video Music Awards igår natt. Hade jag gjort det så hade jag bland annat få se det här årtusendets största ego, Kanye West, gå upp på scen när Taylor Swift tog emot pris för Bästa video av kvinnlig artist och ta mikrofonen för att säga att Beyoncé har en av de bästa videorna genom alla tider. Kanye har ju nu annars nog skaffat sig iallafall en av århundratets värsta frisyrer, bara slagen av sin egen hockeyfrilla.



Påminner mig annars mest om när Ol Dirty Bastard gick upp på grammy-galan 1998 när Erykah Badu delar ut pris för Bästa sång och protesterade mot att Puff Daddy vann pris för Bästa rap-album istället för att Wu-Tang Clan fick sin triumf, och deklarerade att "Wu-Tang is for the children". Kan inte annat än hålla med den alltför tidigt bortgångne legendariske rapparen. Ett plus även för att han gick upp och gav soul-sångerskan en kyss innan han höll sitt spontana tal (ses första sekunden i videon). Undrar om hon blev inspererad till att skriva den här låten? Händer iallafall alltid roliga och oväntade grejer på MTV:s galor.

UPDATE: Kanye har nu först bett om ursäkt på Jay Leno Show, vilket alltid stora stjärnor till slut måste göra, så det ger jag inte mycket för, även om man kan göra dumma saker utan att tänka riktigt. Samtidigt har det dock kommit ut en video där president Obama "off the record" kallar Kanye för 'jackass'. Riktigt kul och helt rätt, och visar att killen har humor och är så avslappnad och alldaglig som han verkar.

Glada dagar, kompis!!

Har inte skrivit något på över en vecka, men har inte berot på ingenting har hänt, helt tvärtom, så var ska man börja? Lördagkvällen förre helgen spenderades som tidigare nämnts hemma i Örebro med gamla grabbarna, och Leon och Pops. Blev lite bira och häng hos Tomas innan vi drog ut för att se landskampen på en sportbar. Va faktiskt riktigt dåligt drag men vi gjorde vårt bästa för att få upp stämningen. Killarna från down under hade lärt sig några svenska ramsor och levde sig klart in i matchen. När matchen var i princip över så gick jag upprört mot toaletten. Hinner bara knäppa upp gylfen då jag hör att rösterna där ute höjs, fast antar att det bara är en vanlig chans då jag hör ett rejält vrål utifrån baren, och jag rusar ut och vrålar glatt ikapp med de andra därinne över den helt otroliga vändningen, medan jag håller i jeansen som lätt hänger uppknäppta straxt nedanför höften. Sverige har en tendens att göra väldigt viktiga mål medan jag slår en drill. Så var det även när Henke Larsson kvitterade mot Nigeria i VM 2002. Är ju synd att jag missar själva stunden när det blir mål, men antar att jag får ta en för landet. Efter att ha fortsatt ut vidare efter matchen under en kväll som blev allt annat än lugn och sansad blev det en fika med några ur gänget dagen efter för att återställa sig lite och tala om gårdagen. Jag skulle senare samma eftermiddag bege mig tillbaka till Uppsala, och Leon och Pops bestämde sig spontant för att komma på besök till mig dagen efter.


Så på måndagen dök de båda upp med bussen, som nästan alltid klädda i uniformen bestående av t-shirt eller hoodie, shorts och flip-flops. Soft! Tog en lugn kväll med en hel del klädd-tvättande (hade de inte gjort på ca två månader) och en film. Dagen efter så följde de båda med mig på en av mina föreläsningar, då de ges på engelska, och satt flitigt och lyssnade och tyckte det var intressant. Kul att visa upp lite studie-relaterade grejer med. Gick sen och köpte snabbmat och satte oss nere vid ån och chillade lite. Tisdagar är ju annars då en stor kväll i Uppsala, och det jag hade lockat hit grabbarna med. Eftersom de inte har kårleg så fick jag jobba hårt på att försöka få in dom, men utan resultat då klubbansvarige var en rejält skitnödig kille som inte kunde (ville) hjälpa till. Blev iallafall lite förfest i korridorsköket med Chrille, och sen med lite hjälp och flyt var vi till slut alla inne på Bryggan på Snerikes ändå (inga rekommenderade metoder) och hade en riktigt grym och rolig kväll ihop! En kväll att minnas, eller så. Grabbarna gav sig dock dagen efter spontant, som alltid, iväg till Göteborg några dagar, vilket var lite trist men nog var lika bra då jag behövde lite lugn och ro för att kunna få lite plugg gjort.



Igår så mötte jag dock upp allihopa igen i Stockholm, för att där gå och se fotbollsmatchen mellan Örebro och Hammarby. Återigen kom vi in gratis med lite hjälp och flyt, men den här gången på helt rent vis. Tyvärr började det regna när matchen typ precis startat, men grabbarna var som vanligt på bra humör och använde sin lilla svenska på bästa sätt för att hacka på motståndarnas målvakt. Dessutom klart mer imponerade av stämningen på Söderstadion än den på O'Leary's i Örebro, och kan bara hålla med om att den är mäktig. ÖSK-klacken var pinsamt tyst som vanligt under större delen av matchen. Kom bara igång när ÖSK riktigt skönt tog ledningen med mindre än 20 minuter kvar. Grymt skönt att få till en riktig revansch från förra gången jag var och såg Svartvitt spela borta mot Bajen för två år sen, då det blev en neslig 1-0 förlust i slutminuterna, och sköna poäng i tabellen. Blev sedan återigen en kebab utanför, och sedan två kalla öl i Gamla Stan innan jag drog mig hem igen, och såg Leon och Pops för sista gången på kanske ett bra tag. Men den här veckan har visat att man alltid för eller senare stöter ihop någonstans om man vill och kan, så vem vet. Riktigt riktigt kul har det varit att kunna umgås med Leon igen efter fem år sen vi sågs innan det här, och att få träffa hans polare.

Gult, blått och rosa

Idag är jag på en snabbvisit hemma i Örebro, bara över natten. Är här för att hämta lite grejer jag behöver, och framför allt träffa lite kompisar som också kommit till stan; Jacke tillbaka från Oslo, och australiensiske Leon med kompis på besök över helgen. Blir såklart att se den viktiga fotbollsmatchen ikväll mellan Sverige och Ungern, och sen dra vidare ut någonstans för lite schysst partaj, kan blir riktigt bra!
För att komma i bra stämning så blir det att pumpa den låten jag gillar absolut mest just nu, och vars refräng har satt sig stenhårt i mitt huvud. Låten "Dominos" är fjärde singeln från brittiska electro-rock duon The Big Pinks kommande debutalbum "A Brief History of Love", och låter resten av skivan så här bra så kan det bli grymt!

The Big Pink - "Dominos"

Mammut

Igår såg jag Lukas Moodyssons senaste film, "Mammut", som jag velat se länge sedan jag hörde talas om den. Hyrde den faktiskt redan förra veckan, men när jag skulle se den så kom det andra saker emellan och jag hann bara se en halvtimme innan jag var tvungen att lämna tillbaka den. Den verkade väldigt bra så jag gick och hyrde den igen och såg klart den igår. Jag har bara sett Lukas Moodyssons två första filmer ("Tillsammans" är en riktig favorit), har hittills inte sett "Lilja 4-ever", men det känns som den här filmen liknar mest den senare. Den är lite mörkare och allvarligare, men saknar dock inte värmen som finns i de två första filmerna.
Filmen utspelar sig på tre olika platser i världen samtidigt. Dagens globalism, och de problem som kan medföras, är ett starkt tema, vilket är något jag tycker är väldigt intressant att läsa och se om. Även återigen prostitution, och dessutom moderskap.
Det här är hans första stora internationella film, och känns väldigt proffsig men samtidigt inte som någon typisk Hollywood-film. I en av rollerna ses en av mina favoritskådespelare, som jag tidigare sett i "Dagbok från en motorcykel" och Babel" och hela tiden vill se mer av, Gael Garcia Bernal, och gör det riktigt bra. I de andra rollerna ses Michelle Williams och flera andra mer okända skådespelare och barnskådespelare som är otroligt bra. Är en sådan film som verkligen berör en och stannar kvar, väldigt stark. Har läst kritik om att filmen inte riktigt tar tag i de problem den tar upp, men jag tycker det är bra att det lämnas mer öppet för den som ser den. Rekommenderas verkligen att ses!



En av låtarna som spelas i filmen, både i början och i slutet, är den mycket vackra "The Greatest" av den mycket vackra sångerskan Cat Power. Hade aldrig hört låten tidigare, eller något annat av henne mer än hennes namn, men efter att ha hört den här låten i filmen har jag lyssnat mer och gillar det verkligen.

Cat Power - "The Greatest"

P.E.A.C.E.

I måndags började jag läsa min nya kurs för den här terminen, Freds- och Konfliktkunskap A. Kände att jag ville fortsätta fördjupa och bredda mig lite inom de ramar jag har tänkt mig för framtiden, och blev därför väldigt glad när en av lärarna under introduktionen nämnde biståndsorganisationer som ett exempel där det efterfrågas personer kunniga inom ämnet, eftersom det är något sådant jag vill jobba med.

Haft tre föreläsningar så här långt. Den första hade jag direkt efter introduktionen i en av salarna på Uppsala Konsert och Kongress. Aldrig varit där inne förut, och trodde framför allt inte att jag skulle ha en lektion någon gång där. Läckert hus i alla fall, både på insidan och utsidan. Hade i tisdags en föreläsning där professorn befann sig i Notre Dame (inte det i Paris, utan i USA, och han såg mer ut som jultomten med vitt skägg än ringaren) och talade via video-länk, också det en ny upplevelse. Imorrn har jag en föreläsning i universitetshuset, där jag heller aldrig haft en föreläsning, så ännu något nytt.


Kursen känns hittills väldigt intressant och spännande, känns som den passar mig perfekt! Satt hela dagen idag efter föreläsningen och läste ikapp i boken vi ska läsa just nu, och det kändes inte jobbigt alls utan bara kul. Jag behöver ha något som verkligen intresserar mig för att bli riktigt motiverad, och ju mer jag läst detta ju mer intresserad och motiverad blir jag, så en väldigt positiv cirkel. Måste även säga att när jag går in så här i ett ämne och gillar det så känner jag mig ganska så smart. Tycker det är väldigt roligt, givande, intressant och spännande när jag känner att jag kan applicera det jag har lärt mig på verkligheten, vare sig det är olika syn på en och samma plats som i Rosengård, eller makt och nu även konflikt i Iran. Känns som jag verkligen hittat rätt riktning för vad jag tycker är intressant och vill göra efter mina studier, och det känns väldigt kul!

Kul och bra är det också att kursen ges helt på engelska. Först och främst för att jag får fortsätta hålla igång min engelska och förhoppningsvis bli ännu bättre. Sedan även för att det möjliggör för utländska studenter att läsa kursen, av vilka jag träffade några när vi bjöds in första dagen till att ses på Orvars över en öl. Blandat en tjej från Rumänien, och en annan som var född och uppvuxen i Schweiz men hade svenska föräldrar, fast hon verkade inte ha några problem med att blanda ihop länderna när jag frågade om det.

Ser med spänning och intresse fram emot resten av kursen. Vem vet, i framtiden kanske man går i en annan Uppsala-students fotspår. Man ska sikta högt.