Efter att ha konstaterat att det blir alldeles för lite umgänge ihop med kompisar på kvällarna så bestämde sig jag och David för att laga lite käk ihop och sen se en film. Brukar bli svårt att hitta en film ingen av en har sätt, men ganska otroligt nog (tycker jag) hade vi inte sett en av förra årets mest omtalade filmer, "The Wrestler". Filmen kan först och främst kort och gott beskrivas med två ord: White trash. Allting är så risigt och nergånget; huvudkaraktärerna, deras livsöden, staden där de bor och runt omkring och mestadels av människorna där i. Det mest tragiska är att det kan mycket väl absolut se ut så där i många delar av det stora landet i väst, så scenografin känns inte överdriven. Mickey Rourke är helt fantastisk i huvudrollen som brottaren Randy "The Ram" Robinson som verkligen gått från toppen till trasig botten. Marisa Tomei är även hon väldigt bra som sliten, strippande morsa. Filmen i sig är egentligen inte så speciell tycker jag, utan det är verkligen skådespelandet som lyfter den till något klart sevärt. Får en stark tre!
Matlagning är något jag bara uppskattar mer och mer just nu. Kul att testa nya saker och pröva sig lite fram. Åkte och handlade två stora kassar mat igår, vilket kanske inte är mycket för flerbarnsmamman framför mig i kön som handlade bland annat fem kartonger med havrekuddar och sex liter mjölk, men för mig är det verkligen att bunkra upp.
Blev lite av varje, så ikväll lagade jag tillsammans med en kompis sej med ris och äggsås, som blev riktigt gott och roligare att äta ihop med någon. Igår gjorde jag en av mina favoriträtter, chili con carne. Dock gjorde jag den inte som vanligt på mitt sätt med ris, utan prövade att laga bulgur för att variera och som blev minst lika gott. Väldigt enkelt recept att laga till, och väldigt gott blir det! Glöm ej att självklart tillsätta en nypa kärlek i tillagandet som i boken/filmen "Kärlek het som chili" för bäst resultat.
Chili con carne med bulgur:
Häll i olja, eller margarin, i en stekpanna och lägg i köttfärs.
Koka upp vatten med ca en matsked olja (olivolja i mitt fall) och salt i en kastrull, häll i bulgur och låt sedan koka ca 10 min.
Hacka upp lite vanlig gul lök och en röd chilifrukt och tillsätt i stekpannan och låt det fräsa ihop en stund.
Häll en burk vita bönor, och/eller andra av eget val, i stekpannan och låta det blandas ihop någon minut.
I början av september så släppte Jay-Z sitt elfte album, "The Blueprint 3". I mitt tycke så levde skivan inte alls upp till förväntningarna som fanns från framför allt första delen i albumtrilogin som kom för åtta år sen, och även efter den ganska så bra förra skivan "American Gangster". Bara två låtar som jag riktigt gillar, "Thank You" och "Empire State of Mind". Den senare har det nu spelats in en video till. Inte direkt någon jätte-speciell, men ser alltid classy ut med svartvitt och bilderna passar bra till hyllningssången om staden som aldrig sover. Dessutom är Alicia Keys, som sjunger refrängen, lika otroligt het och tight som alltid och sjönger arslet av de flesta andra!
Hade riktigt stora förväntningar på den här helgen, och kan väl säga att saker och ting inte riktigt infriades som jag hade tänkt mig. Ingen dålig helg, inte alls. Ingen fantastisk heller, bara rätt vanlig. I fredags kväll så satt jag först hemma och väntade in en kompis som skrev klart en uppsats. Kom ut relativt sent, men var peppad och på bra humör. Hamnade på ÖG nation, träffade en hel del folk man kände igen, men tände aldrigt riktigt till. Så efter de stängde vid 01 så gick jag och mötte upp några kompisar på ett kebabhak och sedan hem. Även fast det inte blev särskilt hårt och hem relativt tidigt så hamnade jag i rätt rejäl dagen-efter-dvala liggandes i min soffa på lördags eftermiddagen, och hade väldigt svårt att ta mig ur den. Till slut bestämde jag mig för att gå ner och handla lite mat och få lite frisk luft. Kilade sen bara till nästa kvarter och hem till Daniel där det var lite fest. När gänget där sen skulle vidare till en korridorsfest en bit bort så var jag riktigt sugen på att gå hem och bara läsa en bok eller se en film, men beslöt mig för att följa med dit och i alla fall checka läget. Korridoren, där Daniels amerikanska kompis Philip bor, var knökfull med folk, de flesta utklädda. De flesta såg ut att vara ett par år yngre än mig i snitt och ingen som jag såg som kändes intressant på något sätt. Nykter som jag var så kände jag också hur mycket det kan stinka i en skitig gammal korridor full med billigt vin som lätt spilldes ut på golvet, svett och unken cigarettrök. Hade dock trevligt med de jag kom dit med, men började bli lite seg så cyklade hem igen någon gång runt midnatt. Märkt att jag har svårare att tända till för någon typ av spontan-fest lika mycket som tidigare, speciellt om jag var ute kvällen innan. Känner mig inte direkt gammal alls, utan lite som Karlsson på taket - 'en vacker och genomklok (dock inte lagom tjock, håller mig som tur är fortfarande lagom smärt) man i sina bästa år'. Gillar fortfarande en riktigt bra fest eller klubbkväll med människor och musik jag tycker om och ett riktigt drag. Är nog bara att det inte är lika nytt och spännande längre. Uppsalas studentliv håller fortfarande hög klass, men åldern på de som är ute blir bara lägre och lägre, och det märks ibland verkligen. Känner mig lite mognare, som ett bra vin. Dessutom så uppskattar jag ofta nu mer en lite lugnare kväll hemma efter en lång natts partajande än att återigen gå direkt på flaskan. En av mina jämnåriga korridorsgrannar sa precis samma sak när vi diskuterade lite kring det. Kanske behöver jag bara bli bättre igen på att planera så att man inte velar så mycket över om man ska orka ta sig ut, eller så har jag förändrats lite sakta men säkert. Inte till det sämre, bara annorlunda. Känns lite som den klassiska och rätt kassa repliken vid ett förhållande-uppbrott; 'det är inte du, det är jag', men den här gången stämmer det nog lite mer. Eller som Mel Gibson säger i "Dödligt Vapen": 'I'm too old for this shit...'
Äntligen är det fredag och helg! En helg jag har verkligen sett fram emot, en helg då jag ska kunna njuta, ha kul och riktigt känna att det faktiskt är helg, något jag inte gjort på ett tag då alla dagar mer eller mindre liknat varandra. Har inte varit ute på riktigt på säkert tre veckor nu (en oändlighet i studentsammanhang)! Så ikväll så ska alla böcker, teorier, konflikter, analyser och övriga problem läggas helt åt sidan och jag ska bara släppa loss! Har bara opponering på uppsatsen kvar senare i eftermiddag, sen så är det bara att börja ladda. Det bästa sättet för mig att ladda upp för att komma iform och humör för en bra kväll ute är genom att göra mig iordning medan jag högt pumpar massa bra musik. En låt som är riktigt perfekt för sånt här, som även passar just nu rätt så mycket in på mig, och som jag brukar spela rätt ofta då är en låt av Weezer, den gamla sköna "The Good Life". Så bara att dra upp volymen, veva med luftgitarren i duschen och skråla med, för att sen skaka loss hela natten!
Shaking booty, making sweet love all the night It's time I got back to the good life It's time I got back, it's time I got back And I don't even know how I got off the track I wanna go back, yeah!
Igår kväll så gjorde jag äntligen något annat än att bara plugga eller vara hemma. Gick på bio och såg "Inglourious Basterds". Är ett stort fan av Quentin Tarantino och sett alla hans tidigare filmer, så vet inte varför det tagit mig så lång tid att se hans senaste men bättre sent än aldrig och kul att det också blev på bio. Filmen är stilistiskt i sann Tarantino-anda på många sätt. Först och främst är han kungen när det kommer till hämnd-historier, speciellt med revanschlystna och coola karaktärer, så även här. Mélanie Laurent är riktigt skön som den judiska Shoshanna, Eli Roth som Sgt Danny "The Bear Jew" Donowitz, och Brad Pitt som Lt Aldo "The Apache" Raine. Många gånger är det också otroligt snyggt filmat, och som vanligt så sitter musiken som gjutet till många scener. Tarantino har själv beskrivit filmen som en spaghetti-western som utspelar sig i det Nazi-ockuperade Frankrike, vilket jag tycker är en ganska bra beskrivning. Den som vill se en historieriktig film om andra världskriget ska inte se den, men själv tycker jag att Tarantinos berättelse är klart mycket mer underhållande. Som vanligt innehåller det väldigt mycket blod många gånger, speciellt för någon som är lite känslig som jag själv (vilket egentligen inte riktigt borde gå ihop med att vara Tarantino-fan), men ändå inget som tar över själva historien. Alltid svårt att ge en värdig bedömning av en film, men tycker nog just nu att den var väldigt bra och platsar absolut bland hans tidigare alster. Får en fyra av fem.
Efter fyra veckors läsande och skrivande har jag nu äntligen lämnat in min konfliktanalys-uppsats om den baskiska konflikten mellan den militanta nationalistiska gruppen ETA och Spanska staten. Har varit väldigt intressant att få veta mer om allt som har med konflikten att göra. Lite för intressant bara. Väldigt lätt att gå för djupt in i allt och läsa om all historia och kultur, när man istället ska egentligen fokusera mer på en mer närliggande tidsperiod. Blev till slut att jag satt uppe hela sista natten mellan måndag och tisdag med två kurskamrater. Trodde aldrig att jag skulle klara av att hålla mig vaken men lyckades med frukt, sötsaker och en hel del energidryck. Blev ganska skakig framåt småtimmarna, rekommenderas ej. Lämnade en av universtitetets byggnader klockan sex på morgonen, men gick inte och la mig förän klockan halv tio, mer än 24 timmar efter att jag gick upp. Vem fan är Jack Bauer?! Sov nu över 13 timmar den här natten. Rätt ur jängorna kan man ju lugnt säga, knappt så jag vet vilken dag det är. Nu ska jag dock försöka lägga Baskien och ETA bakom mig för ett tag och få tillbaka en normal dygnsrytm. Ska dock självklart bli väldigt intressant att följa utveckligen av konflikten, som positivt nog faktiskt blir mindre och mindre i och med att ETA har försvagats väldigt mycket senaste åren. Vore kul att åka till Baskien, eller Euskadi som det heter på baskiska, och se lite mer av det jag nu läst så mycket om.
