Going postal

I söndags natt så gick jag på mitt första nattpass på Postens paketterminal i Örebro. Har gjort ytterliggare en natt nu, och ska göra 23 till innan jag är klar för sommaren där. Ska väl inte klaga allt för mycket. Det är ett väldigt enkelt jobb, om än rätt fysiskt krävande och utmattande ibland (fast som lugnast på sommaren), så man kan koppla av hjärnan och gå dit och bara göra sitt jobb utan att fundera över utvecklingsteorier, fattigdom, medborgarskap, stater, nationer och annat jag studerat under det gångna året. Bara prata med lite folk om annat, eller lyssna på bra musik eller radio. Dessutom i dessa tider av nedskärningar och arbetslöshet så är jag väldigt glad att ha ett jobb och kunna få jobba ungefär så mycket jag vill (eller snarare lite).
Men jag tycker att jag trots allt borde få klaga lite. Det är sjätte sommaren i rad (mellan vilka jag har bland annat jobbat fast ett helt år och även några jular) som jag jobbar natt där, och inte mycket har hänt. Även fast det är en väldigt hög omsättning på arbetare så är det samma stomme av människor kvar där sen fem år tillbaka. Mestadels bittra medelålders som inte lyfter att finger mer än vad de behöver, och muttrar över att de ska sluta och göra något annat, vilket såklart inte händer (fast jag tror de allra flesta trivs ändå rätt bra med ett så okvalificerat jobb och arbetskamraterna). Baksidan av att det är ett så pass enkelt jobb är att det då blir väldigt monotont och tråkigt. Dessutom är det som tidigare nämnt rätt slitande att stå och lyfta paket efter paket som väger mellan 1 och 35 kg (snittet ligger på 3 tror jag). Arbetstiderna är mellan 22.30 och 06.15. Fördelen är att jag har mesta delen av eftermiddagen och kvällen ledig, men då jag går och lägger mig någon gång straxt innan kl sju på morgonen är jag rätt yr och trött när jag stiger upp någon gång efter kl två på eftermiddagen, speciellt nu i början.
I USA finns det ett slanguttryck, "Going postal", för då någon på en arbetsplats helt tappar fattningen och blir aggressiv och våldsam, till den gräns att de tar till en bössa och mejar ner folk, vilket tydligen hänt några gånger på Posten i staterna. Utan att vara alltför makaber eller morbid och skoja för mycket om det, så känns det inte helt långt borta alla gånger, om än kanske inte framför allt för mig, när paketen bara fortsätter att komma, och komma, och komma, och komma....!!!
Har en del rätt kända tidigare kollegor i branschen också. Al Pacino har tydligen jobbat inom yrket under hans tidiga år. Kultförfattaren Charles Bukowski jobbade där under knappt tre år och skrev sin första roman om det. Newman från Seinfeld är även han en stolt postarbetare. Sist men inte minst så har jag ju min kollega och namne som syns ovan, Postis Per! Kanske jag kan sälla mig till den skaran av kända postarbetare i framtiden, för det här blir (förhoppningsvis) min sista sommar i Postens tjänst.

Polaren Per - din postis i natten!