Mama said

Sedan jag kom hem från England för nu tre veckor sedan har jag, förutom en kort vistelse vid sommarstugan, varit likt Macaulay Culkin ensam hemma. Är ju van vid att bo och klara mig ensam såklart, men inte vid en stor lägenhet med flera rum och våningar. Har väl därför haft det lite väl stökigt emellanåt måste jag medge. Låtit mina resväskor förblivit mestadels fulla med kläder och annat, och gått in i ett rum och lagt (läs 'slängt') kläder eller andra saker där för att sen inte gå in i rummet på några dagar och glömmer bort att plocka upp det.
Nu är det dock slut på ensamboendet och de här fasonerna. Ena halvan av duon som gjort sig kända tillsammans under namnet 'mina föräldrar' återvände i fredags, den på egen hand oftast känd under täcknamnet 'mamma'. Det gjorde ju att jag blev tvungen att rycka upp mig lite och plocka iordning. Har även blivit satt i arbete såsom att klippa gräset (med en gammal rostig handjagare ska tilläggas), hjälpa till med tvätten, gå ut med hunden, och handla. Låter ju nu sjukt lat och bortskämd, vilket jag förstås inte är (iallafall inte det sista, och lat är jag med charm och stil). Kanske blivit lite van av att ha mat lagad och framme åt mig från college, men det får jag ofta nu här med så. Annars är jag som sagt van vid att klara mig själv med alla vardagliga sysslor, och faktiskt för det mesta uppskattar dom, speciellt saknat att laga min egen mat, så min klagovisa ska väl inte tas allt för seriöst. Dessutom är det skönt att ha någon annan i huset regniga dagar som dessa när man mest håller sig inne, och som sparkar ur en från sängen om man ligger och drar sig lite för länge så man kommer upp och får saker gjorda.
Hör ganska ofta från folk som bor tillfälligt hemma (under somrarna) med föräldrarna hur jobbigt det är redan efter bara några dagar. Själv tycker jag bara det är trevlig och skön variation, och går bra ihop med päronen nu när man är äldre och trots allt bestämmer allt själv, aldrig varit något riktigt problem. Men ropar mamma nu och kommer med någon "order" så har man fortfarande ändå inte mycket att säga till om...

Polaren Per - din väluppfostrade son, när det krävs!