Hår

Jag har alltid haft ganska mycket hår. På vissa ställen mer, som på armarna. Har några gånger fått frågan var från Mellanöstern jag kommer, och liknande, till och med nästan åkt på stryk. På andra ställen har jag mindre, som på mina vader, där folk tror jag rakat eller vaxat mig (vilket jag såklart inte har), men de är lena på utsidan nästan som en liten flickas. På huvudet har det dock alltid varit tjockt och rikligt. Som 4-åring var jag hos frisören och sa att jag ville ha det som pappa (låt säga att det är lite kalt där uppe), men min mamma sa snabbt emot. Nu är jag mer glad att jag har mammas hår än pappas. Dock gör mitt väldigt tjocka hår att det inte blir så bra om man låter det växa för långt, vilket jag lät det göra bland annat då jag var i Australien och man skulle ha en häftig vild surfar-frilla, men jag såg mer ut som ett australiensiskt får än cool strand-snubbe. Så har efter sådana misslyckanden insett att kort hår passar mig mycket bättre och ser snyggare ut. Dessutom känns det väldigt fräscht och är lätthanterligt. Fick en hårklippningsmaskin i födelsedagspresent nu i veckan, och som jag invigde i eftermiddags, så nu är det under 1 cm på skallen igen. Fast även om jag nu mer ser ut som en amerikansk soldat (som min pappa besviket sa när han såg lockarna falla) så är jag fortfarande på insidan mer utav en free spirit och fredlig, likt hippiesarna i musikalfilmen "Hair", som är nog en av mina favoriter och som jag lånade av en kompis nyligen för att nog se i veckan. Rekommenderas verkligen!

Polaren Per - din korthåriga hippie!