I måndags började jag läsa min nya kurs för den här terminen, Freds- och Konfliktkunskap A. Kände att jag ville fortsätta fördjupa och bredda mig lite inom de ramar jag har tänkt mig för framtiden, och blev därför väldigt glad när en av lärarna under introduktionen nämnde biståndsorganisationer som ett exempel där det efterfrågas personer kunniga inom ämnet, eftersom det är något sådant jag vill jobba med.
Haft tre föreläsningar så här långt. Den första hade jag direkt efter introduktionen i en av salarna på Uppsala Konsert och Kongress. Aldrig varit där inne förut, och trodde framför allt inte att jag skulle ha en lektion någon gång där. Läckert hus i alla fall, både på insidan och utsidan. Hade i tisdags en föreläsning där professorn befann sig i Notre Dame (inte det i Paris, utan i USA, och han såg mer ut som jultomten med vitt skägg än ringaren) och talade via video-länk, också det en ny upplevelse. Imorrn har jag en föreläsning i universitetshuset, där jag heller aldrig haft en föreläsning, så ännu något nytt.
Kursen känns hittills väldigt intressant och spännande, känns som den passar mig perfekt! Satt hela dagen idag efter föreläsningen och läste ikapp i boken vi ska läsa just nu, och det kändes inte jobbigt alls utan bara kul. Jag behöver ha något som verkligen intresserar mig för att bli riktigt motiverad, och ju mer jag läst detta ju mer intresserad och motiverad blir jag, så en väldigt positiv cirkel. Måste även säga att när jag går in så här i ett ämne och gillar det så känner jag mig ganska så smart. Tycker det är väldigt roligt, givande, intressant och spännande när jag känner att jag kan applicera det jag har lärt mig på verkligheten, vare sig det är olika syn på en och samma plats som i Rosengård, eller makt och nu även konflikt i Iran. Känns som jag verkligen hittat rätt riktning för vad jag tycker är intressant och vill göra efter mina studier, och det känns väldigt kul!
Kul och bra är det också att kursen ges helt på engelska. Först och främst för att jag får fortsätta hålla igång min engelska och förhoppningsvis bli ännu bättre. Sedan även för att det möjliggör för utländska studenter att läsa kursen, av vilka jag träffade några när vi bjöds in första dagen till att ses på Orvars över en öl. Blandat en tjej från Rumänien, och en annan som var född och uppvuxen i Schweiz men hade svenska föräldrar, fast hon verkade inte ha några problem med att blanda ihop länderna när jag frågade om det.
Ser med spänning och intresse fram emot resten av kursen. Vem vet, i framtiden kanske man går i en annan Uppsala-students fotspår. Man ska sikta högt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar