Way Out West: Fredagen

Egentligen började festival-helgen redan på torsdagen med lite grillning på Arons takterrass med utsikt över hamnen där en lyx-yacht låg och guppade. Bar sedan av ner till Götaplatsen för gratiskonsert med bob hund. Har på något sätt lyckats missa att se dom live, även fast chanserna har funnits, och nu kändes det lite för sent. De gör sin grej, jävligt bra och stabilt, men inte alls samma upplevelse som jag har sett från konserter på tv och hört inspelade. Blev en öl på en pub efter det, och sedan hem.

Fredagen började med en schysst ganska sen frukost med bland annat hembakat bröd, och sedan någon öl och promenad ner mot festivalområdet i Slottsskogen. Tog med en tetra-vinflaska i en påse och kastade i en buske för att plocka ut senare. Solen sken och humöret var på topp. Tjackade ett par falska, bruna Ray-Ban Wayfarer för en hundring. Bara att köra!

Först på schemat var att se Bon Iver i den nya större och avlånga tältscenen. Hans album var i mitt tycke ett av förra årets bästa album, och han spelade nästan alla låtar, bland annat "For Emma", "Skinny Love", "Flume" och "Creature Fear". Va bra med publik och som också var riktigt på tårna, framför allt på den avslutande allsången på "The Wolves". Stämningsfullt och mäktigt, bra start. Stark trea.
Betyg: PPP

Där efter blev det direkt vidare till en av de två större scenerna för att fortsätta med lite mer amerikansk lantis-rock från Band Of Horses denna gången. Hade sett namnet på många årsbästa-listor 2007, men inte förän nu innan festivalen jag kollat in dom och verkligen gillat vad jag hört, så var väldigt taggad inför konserten. Blev lite positivt överraskad över hur mycket de rockade. Sångaren Ben Bridwell var grymt cool i blå rutig skjorta och cowboy-hatt och gav ifrån sig små sköna "wooooh!" då och då mellan låtarna. Trummisen dunkade på bra på skinnet, och bassisten rockade på bra han med (och var väldigt lik Pål Hollender enligt David). Gitarristen överraskade sedan med att notera på göteborgska att "solen lyser ju för fan", och det visade sig att han är svensk.
Satte igång direkt med "Is There A Ghost". Gillar mycket deras lite lugnare låtar, som t.ex. "No One's Gonna Love You" som de också spelade, men de blandade bra med de lite mer ösigare och låtar från första skivan som jag inte lyssnat särskilt mycket på. Även en ny låt från kommande skivan som släpps i höst och som lät väldigt bra. Bäst var nog "The Funeral", där de får ihop det lugna och ösigare perfekt i en och samma låt. Klagats i vissa recensioner över det tama ljudet, men jag tänkte inte alls på det. Riktigt bra konsert!
Betyg: PPPP

Sedan blev det till öltältet för att släcka törsten och kyla ner sig lite medan Robyn spelade på största scenen. Hon hade själv spridit ryktet via twitter att hon skulle gästas av inga mindre än dead prez, och även andra gäster, så ville ändå hålla ett öga på konserten. Även sett henne på Arvika-festivalen förra året och vet vad hon kan.
Hon gick ut hårt från början och det stod klart tidigt att det skulle bli en speciell konsert. Hon blandade eget med lite sköna covers som "Buffalo Stance" och "Push It". Blev mer av Neneh Cherry när konsertens första gäst, Mapei, kom ut och sjöng "Manchild". Hon körde även många egna låtar såklart, som bland annat "Who's That Girl" och "Be Mine". Andra gäster som kom ut var Lykke Li som sjöng Queens "I Want To Break Free", och Röyksopp och framförde sitt samarbete "The Girl And The Robot". Men det var ingenting mot vad som väntade, för när hon återigen börjar köra en gammal 90-talsklassiker, "No Coke" så kommer the original Doc himself, Dr Alban, in på scen. Grymt! Andreas Kleerup bakom trummorna fattade ingenting! Oväntat grym konsert, med mycket överraskningar, bäst hittills! En stark fyra blir det!
Betyg: PPPP

Efter det blev det en liten paus då vi gick ut för att avnjuta ljummet men ej så bra gömt rosé-vin visade det sig då det var borta. Aron och Joel sög på varsin bira, som de mycket smart till och med hade grävt ner dem för att få behålla. Blev istället en öl på en schysst uteservering i början av Slottsparken. Inga fel det heller.

Kvällen på festivalområdet avslutades med de två banden jag mest såg fram emot. Först ut var Glasvegas. De började med inledningsspåret på sin debutskiva, "Flowers and Football Tops", för att sedan bränna av den stora hitten "Geraldine" ganska tidigt med. Deras mörka, mäktiga musik passade sig perfekt för en lite senare kvällsspelning med stor publik. Höjdpunkter var "Go Square Go", Korgis-covern och B-sidan "Everybody's Go To Learn Sometime", "Fuck You, It's Over" från jul-EP:n. Absolut bäst, störst och mäktigast blev det i avslutande "Daddy's Gone" där sångaren James Allan sitter på scenkanten, och sedan går ner på knä medan publiken sjunger refrängen helt själv med bara trummor till. Gåshud! Helt klart bästa konserten så här långt! Underbart!
Betyg: PPPPP
Sista konserten i Slottsskogen stod Arctic Monkeys för. Absolut ett av mina favoritband just nu, och lyckats lyssna in mig en hel del på deras kommande tredje album, "Humbug", innan festivalen, så såg riktigt fram emot det. Dock var jag rätt så ensam om det i mitt gäng så jag stod nästan hela konserten själv, vilket inte gjorde något då jag enklare kunde komma längre fram.
De började precis som på kommande skivan med "My Propeller", och skulle fortsätta köra större delar av nya skivans tio låtar, bland annat en av de bästa, "Potion Approaching". Ett drag som kanske inte var så smart , även om jag tyckte det var schysst, då absoluta majoriteten (som inte laddat hem skivan) inte hört dom särskilt mycket alls. Publiken tände mest till i lite rivigare gamla klassiker som "I Bet You Look Good On The Dancefloor" och "Brainstorm". Även lite lugnare låtar som "Flourescent Adolescent", "Only Ones Who Know", och avslutande mäktiga "505", funkade riktigt bra.
Låtvalet och framförandet får separat ett bra betyg, men för mycket nya låtar gör att de totalt tappade publikkontakten under stora delar av konserten, därför kan jag bara ge den en trea, och hoppas de kommer snart hit igen för en egen konsert i höst eller vinter.
Betyg: PPP

Efter lite strul med att hitta en taxi från festivalområdet tog jag, David och Chris oss till klubben Kajskjul 8, och Aron och Joel hookade senare upp, där Promoe skulle uppträda. Riktigt trist och segt ställe, men Promoe livade upp det med en riktigt bra och svängig show med sitt band Spiderdogs, och förutom att köra mycket egna låtar från nya skivan, som t.ex. "Mammas Gata", så fick han in lite sköna vibbar till Public Enemy och BDP med.
Betyg: PPP

Hem sedan efter en burgare på BK. Riktigt bra festivaldag hade det varit!!