Äntligen är det fredag och helg! En helg jag har verkligen sett fram emot, en helg då jag ska kunna njuta, ha kul och riktigt känna att det faktiskt är helg, något jag inte gjort på ett tag då alla dagar mer eller mindre liknat varandra. Har inte varit ute på riktigt på säkert tre veckor nu (en oändlighet i studentsammanhang)! Så ikväll så ska alla böcker, teorier, konflikter, analyser och övriga problem läggas helt åt sidan och jag ska bara släppa loss! Har bara opponering på uppsatsen kvar senare i eftermiddag, sen så är det bara att börja ladda. Det bästa sättet för mig att ladda upp för att komma iform och humör för en bra kväll ute är genom att göra mig iordning medan jag högt pumpar massa bra musik. En låt som är riktigt perfekt för sånt här, som även passar just nu rätt så mycket in på mig, och som jag brukar spela rätt ofta då är en låt av Weezer, den gamla sköna "The Good Life". Så bara att dra upp volymen, veva med luftgitarren i duschen och skråla med, för att sen skaka loss hela natten!
Shaking booty, making sweet love all the night It's time I got back to the good life It's time I got back, it's time I got back And I don't even know how I got off the track I wanna go back, yeah!
Igår kväll så gjorde jag äntligen något annat än att bara plugga eller vara hemma. Gick på bio och såg "Inglourious Basterds". Är ett stort fan av Quentin Tarantino och sett alla hans tidigare filmer, så vet inte varför det tagit mig så lång tid att se hans senaste men bättre sent än aldrig och kul att det också blev på bio. Filmen är stilistiskt i sann Tarantino-anda på många sätt. Först och främst är han kungen när det kommer till hämnd-historier, speciellt med revanschlystna och coola karaktärer, så även här. Mélanie Laurent är riktigt skön som den judiska Shoshanna, Eli Roth som Sgt Danny "The Bear Jew" Donowitz, och Brad Pitt som Lt Aldo "The Apache" Raine. Många gånger är det också otroligt snyggt filmat, och som vanligt så sitter musiken som gjutet till många scener. Tarantino har själv beskrivit filmen som en spaghetti-western som utspelar sig i det Nazi-ockuperade Frankrike, vilket jag tycker är en ganska bra beskrivning. Den som vill se en historieriktig film om andra världskriget ska inte se den, men själv tycker jag att Tarantinos berättelse är klart mycket mer underhållande. Som vanligt innehåller det väldigt mycket blod många gånger, speciellt för någon som är lite känslig som jag själv (vilket egentligen inte riktigt borde gå ihop med att vara Tarantino-fan), men ändå inget som tar över själva historien. Alltid svårt att ge en värdig bedömning av en film, men tycker nog just nu att den var väldigt bra och platsar absolut bland hans tidigare alster. Får en fyra av fem.
Efter fyra veckors läsande och skrivande har jag nu äntligen lämnat in min konfliktanalys-uppsats om den baskiska konflikten mellan den militanta nationalistiska gruppen ETA och Spanska staten. Har varit väldigt intressant att få veta mer om allt som har med konflikten att göra. Lite för intressant bara. Väldigt lätt att gå för djupt in i allt och läsa om all historia och kultur, när man istället ska egentligen fokusera mer på en mer närliggande tidsperiod. Blev till slut att jag satt uppe hela sista natten mellan måndag och tisdag med två kurskamrater. Trodde aldrig att jag skulle klara av att hålla mig vaken men lyckades med frukt, sötsaker och en hel del energidryck. Blev ganska skakig framåt småtimmarna, rekommenderas ej. Lämnade en av universtitetets byggnader klockan sex på morgonen, men gick inte och la mig förän klockan halv tio, mer än 24 timmar efter att jag gick upp. Vem fan är Jack Bauer?! Sov nu över 13 timmar den här natten. Rätt ur jängorna kan man ju lugnt säga, knappt så jag vet vilken dag det är. Nu ska jag dock försöka lägga Baskien och ETA bakom mig för ett tag och få tillbaka en normal dygnsrytm. Ska dock självklart bli väldigt intressant att följa utveckligen av konflikten, som positivt nog faktiskt blir mindre och mindre i och med att ETA har försvagats väldigt mycket senaste åren. Vore kul att åka till Baskien, eller Euskadi som det heter på baskiska, och se lite mer av det jag nu läst så mycket om.
En av de mest legendariska hip-hop akterna någonsin har återigen återförenats och ska nu spela i Stockholm i november. De jag pratar om är inga mindre än Pete Rock & CL Smooth, som spelade in en EP och två album första halvan av 90-talet. Deras debutalbum "Mecca and The Soul Brother" är så mycket en klassiker det bara kan bli! Pete Rock är en av de största, och enligt mig och många andra en av de bästa, producenterna och beat-makarna inom hip-hop genom tiderna. Hans beats kännetecknas ofta av sköna basslingor och framför allt även hans blås-samplingar. Han har producerat för stora rappare som Rakim, Nas, Redman, Raekwon, Ghostface, Run DMC m fl, men det är framför allt hans remixer av låtar från t ex Public Enemy, House Of Pain, Black Eyed Peas, Black Star som är några av hans största stunder. Precis som många andra duor har de haft interna problem och splittrades första gången redan 1995, och har sedan dess gjort lite låtar ihop men mest gnabbats och CL gick ut i intervjuer och sa bland annat "make my beats, faggot!" Men nu kommer de alltså stå på en scen i Sverige för första gången tillsammans, det blir inte större, och jag kommer verkligen försöka vara där! De låtarna jag ska bjuda på, och även de original-låtarna som samplats i dom, är en vardera från deras två album och kännetecknar verkligen hur de låter. Den första är "They Reminisce Over You (T.R.O.Y.)" och är en sådan där låt som alla som lyssnat på hip-hop sedan i alla fall förra decenniet känner igen från första sekunden. En av de bästa låtarna någonsin! Blåset som samplas, och kommer vid ca 1:37 in i originalet, är helt klart ett av de bästa någonsin och är så grymt och klassiskt att det får, för att citera Petter, "hip-hop kukar att stå". Den andra, "I Got a Love", är kanske inte på samma nivå, vilket är svårt, men håller ändå toppklass och får nacken att gunga automatiskt, och den vokala samplingen i refrängen är ju bara hur skön som helst. Njut och gunga med!
Pete Rock & CL Smooth - "They Reminisce Over You (T.R.O.Y.)"
Tom Scott - "Today"
Pete Rock & CL Smooth - "I Got a Love"
Ambassadors - "Ain't Got the Love (Of One Girl on My Mind)"
När jag åker tunnelbana i Stockholm så tittar jag ofta på varningsbilderna som sitter på dörrarna. Dels för att jag framför allt tycker de helt mot sin egentliga mening ser väldigt roliga ut, och för att även om jag i stort sett förstår vad de vill varna för så förstår jag dock inte dom riktigt helt ut.
För att börja med den övre bilden så förstår jag att man ska vara varsam för luckan mellan plattform och vagn, känns ganska tydligt och klart. Vad jag dock inte riktigt förstår är pilen som pekar uppåt, och då också väldigt tydligt mot personen på bildens skrev. Vad är det den exakt vill visa och varna för? Att det i luckan som uppstår kan helt plötsligt skjutas upp sylvassa träpålar likt i någon "Indiana Jones"-film som man då gärna vill undvika ska upp och spetsa ens mest heligaste? Det skrämmer mig lite. Den andra bilden är ju även den rätt tydlig till att börja med. Man kan alltså fastna med armen mellan vagnsdörrarna, inga konstigheter. Men igen, det jag finner lite underligt är personen på bildens kroppsställning. Är faran att fastna som störst när man antingen övar på sin tennissving i stil a la gamle kung Gustav V, eller kanske till och med större om man i väntan på att ens tåg ska komma står och nöter in en bra bowlingskruv? I alla fall jag skulle uppskatta kanske någon liten text för att förtydliga de här bilderna, men kanske bara jag?
I torsdags natt så sov jag då över hemma hos min syster. Hon och hennes man har en liten men väldigt fin och mysig lägenhet. Fint trägolv, stora fönster, fräsch lång köksbänk och ett schysst och lagom stort badrum. Just badrummet, och specifikt då duschen, är något jag ofta uppmärksammar när jag är där. Även om jag själv är rätt så nöjd med mitt lilla badrum så har jag bara ett vanligt litet vitt duschmunstycke som sitter på en slang, dock med ett rätt bra tryck i det så inga problem. Deras dusch är dock mycket finare, helt i metall, med en liten glasdörr som man kan svänga ut för att hålla undan vattnet från resten av rummet och golvet, och med framförallt ett duschmunstycke som heter duga. Jag måste erkänna att jag alltid är lite rädd när jag ska slå på vattnet och tittar upp mot det lätt hotfulla duschmunstycket som har säkert en diameter på 20-25 cm. Får mig varje gång att direkt tänka på Seinfeld och avsnittet "The Shower Head". Klarar mig dock alltid helskinnad ut där ifrån efter att ha fått en mycket behaglig dusch.
I torsdags eftermiddag så hoppade jag på tåget till Stockholm för att få lite miljöombyte i mitt uppsatsskrivande. Mötte upp med min kurskamrat som analyserar samma konflikt som mig för att diskutera de begrepp vi ska ha med. Tyvärr var hans gamla favorit-fik nedlagt, så istället fick vi "nöja" oss med Hotel Morningtons lobby. Skön plats att sitta, liknande nästan ett bibliotek med alla böcker, och bra kaffe med påtår kunde man få också.
Satt kvar där och skrev till en bit efter fem då jag tog mig hem till min syster för att äta och umgås lite. Fick lite skrivande gjort, men tittade även på "Mammas pojkar" på TV4. Jag har hört talas om serien, men aldrig sett den innan. Vilken smörja, men humor blev det i alla fall. Verkar som en del aldrig blir tillräckligt stor i sin mors ögon, och beteer sig som pojkar igen. Men jag skulle aldrig ställa upp på något sånt här, speciellt inte med min mamma, skulle nog blir rätt lätt irriterad med. Sov över hos syrran för att nästa morgon möta upp min kursare David igen för att fortsätta skriva. Satt på Anna Linds bibliotek på Försvarshögskolan, vilket passade sig bra för beväpnade konfliktsstudier. Bra och ljust bibliotek, och maten i restaurangen gick inte heller av för hackor, lövbiff med potatis och bearnaisesås, satt utmärkt. Åkte hem till syster igen efter en heldag där, packade mina väskor och gav mig hem till Joel istället som bor några kvarter bort. Hängde lite i hans nya lägenhet tillsammans med en av hans kompisar, och gick också ner till restaurang Lilla Capri och åt sjukt god pizza. Jag åt en med skinka, champinjoner, pesto och ruccola. När jag beställde så sa servitrisen att tyvärr var bayonneskinkan slut men frågade om det gick bra med parmaskinka istället. Jag svarade att det gjorde det självklart, då jag inte ens vet vad bayonneskinka är men höll inne med det. Dessutom, har man pesto så ska det självklart även vara italiensk skinka till. Åkte sedan hem igen till Uppsala och la mig och sov relativt tidigt. Blev rätt mycket som jag hade hoppats. Både lite mer effektivt, och mycket mer trevligare.
För övrigt, kvällens konstigaste var de sms jag fick och telefonsamtal jag sedan hade. När jag kom hem till syrran så fick jag ett sms från ett nummer jag inte kände igen där det stod "du har vari så snäll mot mig senaste veckan förlåt." Kunde inte alls fundera ut vem det skulle kunna vara ifrån, och hittade inte numret heller på nätet så lät det vara. Lite drygt två timmar senare, när jag sitter och äter på restaurangen, så får jag ett nytt sms från samma nummer där det bara kort står "Kan du svara!", och ser även att jag har ett missat samtal från samma person dessutom. Tar därför och ringer upp numret för att se vem det är och vad det handlar om. En tjej svarar med väldigt ljus och låg röst, låter nästan lite ledsen. Jag frågar vem det är jag har kommit till, och vi båda konstaterar att det hela är ett misstag och hon har helt enkelt använt fel nummer. Tur att jag inte gjorde som jag skojade om och svarade på det första sms:et med typ "fan heller, du kan dra åt helvete!". Hade kanske kunnat förstöra rätt mycket. Bara att hoppas att det löste sig för henne till slut.
