Löften 2010

Brukar väldigt sällan avge några nyårslöften, och om så knappast direkt seriöst. Nu är det dock en del saker jag tänkt att jag borde verkligen försöka göra, så kan väl lika gärna ge dom lite extra tyngd och göra dem till nyårslöften. Så med min blogg som mitt vittne så lovar jag att, utan någon som helst rangordning, försöka följande:

• Ta bättre hand om mig själv och andra - Är tyvärr alltför sällan man tar sig tid att stanna upp lite och känna efter hur man själv mår eller att höra efter med nära och kära hur de mår, både när det är riktigt bra och när det är lite sämre eller bara mittemellan. Även att umgås mer med vänner.
  

• Vara mer öppen och tydlig - Inte så lätt för andra i ens omgivning att veta hur det står till om man inte visar det på något sätt, återigen både i bra och sämre situationer. Dessutom så blir nog saker och ting även lättare för en själv om man är mer rak och ärlig.

• Få ihop teori och praktik - 1 huvud fullt av tankar och idéer + 1 ökad handlingskraft = Mer produktivitet och effektivitet. Tror jag är en väldigt lyckad kombination som kan leda till oanade framgångar.

• Odla en mustasch - Min skäggväxt är det på stora lite si och så med och för tunt på vissa ställen för att se tillräckligt bra ut, men en musche är i alla fall någonting jag känner att jag vill föda fram minst en gång i mitt liv. Tror det är nästan biologiskt inneboende hos män, lite som kvinnors modersinstinkt. Tiden känns mogen. Dessutom kan man se för jävla cool och hård ut när man sportar en.
  

• Besöka minst ett annat land, och då gärna ett där jag inte varit förut och/eller där jag har vänner att träffa - Resa och upptäcka nya länder och få ta del av lite annan kultur är något jag uppskattar mycket på många sätt. Vill också passa på att få träffa vänner jag har utomlands som jag tyvärr inte har möjlighet att se ofta alls.

• Bättra på mina språkkunskaper - Har som alla andra i skolan försökt att lära mig minst ett till språk, men det har förutom med engelskan gått sådär för min del med ibland delvis bristande motivation. Suget efter att lära sig ett till språk har dock kommit tillbaka med åren i och med att jag har rest, och vill göra mer av det, till olika länder och då märkt att jag velat kommunicera med människor på deras eget språk. Just nu kan jag mest tyvärr svordomar eller halvdana raggningsfraser på ett antal olika språk. Bäst till ligger just nu att antingen putsa upp den väldigt dammiga gymnasie-spanskan eller att öka på intresset för Iran och göra min svåger stolt och lära mig lite mer persiska.

• Fortsätta träna/motionera och äta bra - Vad vore en lista med nyårslöften utan en sådan här punkt, så tar med den med. Tycker inte att jag direkt behöver träna mer, bara hålla igång som jag har gjort under hösten. Med 'äta bra' menar jag inte direkt att äta mer men att även här mer en liten uppmaning att fortsätta äta bra och varierad mat. Har sen jag kom tillbaka till Uppsala igen uppskattat matlagning mer och mer, vilket är roligt när man prövar lite nya rätter. Försöker att äta gott utan att snåla och äta mer grönsaker och annat vegetariskt och lite mindre kött, både för mig själv och miljön.
  

Tror det får räcka så, ingen idé att ta sig vatten över huvudet. Sju ska ju dessutom vara en lyckosam siffra. Intressant att se om jag kan bocka av några av dem vid det här årets slut, tycker inte det borde vara så svårt att klara av någon åtminstone. Om det är någon annan som har några löften får ni gärna dela mer av dom, kul att få höra!

Nyår i Norge

Sitter just nu på en buss på väg till Örebro från Oslo (som lite lyxigt nog har gratis uppkoppling). Blev en spontanresa igår morrse till vårt grannlands huvudstad för att hälsa på en kompis som nu bor där och fira av det gångna året. Kändes lite roligare än att vara kvar i Örebro, och jag har faktiskt aldrig riktigt varit i Norge (kvarten över gränsen för att köpa glass någon gång på tidigt 90-tal tycker jag knappt räknas).

Efter fem timmars tågresa, i något som kändes mer som en bastu än vagn, anlände jag till Oslo S på eftermiddagen där jag möttes upp av Robert och Tomas. Hängde först ett tag i Roberts lägenhet och gjorde oss i ordning för att sen ta oss till några av hans kompisar för att börja firandet. Va där ett tag innan vi tog oss vidare till en större fest över tolvslaget och för att sen slutligen hamna på en krog innan det bar av tillbaka till lyan inpå småtimmarna. Träffade mycket riktigt kul folk, i princip bara svenskar. Även om det bara blev ca 30 timmar i stan så tycker jag det klart var värt det och väldigt lyckat!

Mitt korta intryck av Norge och Oslo är att det trots alla olje-pengar känns ganska så "outvecklat" ibland, lite samma känsla jag kan få av England. Husen ser rätt rackiga ut ibland bland annat. Sen för att vara ett land som förknippas väldigt mycket med snö och kyla så är det helt obegripligt för mig att de knappt verkar veta vad snöskottning och sandade vägar är! Trottoarerna är helt fulla med snö och is men inge sand, så vet inte hur många gånger jag var på väg att dratta i backen och få skallen spräckt och gå mot en hård och kall död. Dyrt behöver man ju knappast nämna att det är; till exempel runt en hundring (i olje-dollar) för en pizza! Man måste verkligen ha norsk inkomst för att kunna klara sig där. Vore kul hur som helst att åka dit igen i vår eller sommar, och då lite längre.

På resa genom ett vackert vintrigt Norge,
med stopp i någon håla någonstans.

Soft häng hemma hos Robert.

Oslos coolaste toalett! Kan dock bara döma från utsidan.
Den var tyvärr låst, så man fick gå runt hörnet istället.

De är varken så bra på att ploga eller sanda i vårt västra grannland.
Kul att försöka ta sig ut med den där bilen efter helgen.

För övrigt, riktigt skönt att "Småkronorna" tvålade dit finnarna rejält i JVM med 7-1! Elitserien är för mig fullkomligen iskall och har varit så i många år nu med alldeles för mycket matcher och ingen spänning, men ishockey är fortfarande en riktigt kul sport att kolla på och jag kommer nu att fortsätta följa JVM och ser fram emot OS!

Ska även lägga upp mina nyårslöften för det här nya året och decenniet, men innan jag gör det så kan ni redan nu läsa på Music Blogg vilka tjugo album som jag och Johan listat som årets bästa. Många bra tips att kolla in där!

Full rulle

Ännu en fullspäckad helg har nu helt passerat. Precis som förra helgen så startade den redan litegrann på torsdagen då jag var i Stockholm på release-fest för bandet Thyselius för att fira släppet av deras debutskiva 'Crashing Towards Daylight'. Bandet består till 2/6-delar av gamla Sörbyängare på sång och trummor, men även resten av bandet är även dem från andra delar av Örebro. Va dock inte helt enbart där för att jag är bekant med några av gruppmedlemmarna, och för att träffa en hel del annat bekant folk som även var där, utan såklart för att lyssna på dem spela lite live. De är ruskigt skickliga musiker och riktigt tajta. Musiken låter väldigt professionell men utan att för den delen inte vara svängigt, popigt och väldigt snyggt och bra helt enkelt. Rekommenderas!!

Fredagen blev lugn. Var hemma hos Daniel och Moa och såg på film. Blev den första delen i Steven Soderberghs dubbel-drama om Ernesto "Che" Guevara; 'Che - Argentinaren'. Mycket välgjord film och Benicio Del Toro är lik och väldigt bra i huvudrollen. Filmen är på gott och ont mer som en dokumentär än en spelfilm, vilket gör den väldigt detaljerad men ganska så lång och seg. Dock helt klart sevärd och jag kommer att se den andra delen med. På lördagen var jag först nere på stan på eftermiddagen och trängdes bland massa andra julklappsletare och höll på att bli helt tokig. Skönt då att efter det besöka vänner till familjen som har en tradition att varje år bjuda in på fika dagen innan andra advent. Var väldigt trevligt att få dricka lite glögg, äta bullar och kakor och prata med en hel del väldigt intressanta människor, bland annat en kvinna från Sierra Leone som gav mig sitt namn och adressuppgifter om jag någon gång skulle vilja besöka landet och jobba där. Som man ofta märker så är att skapa kontaker A och O, så alltid viktigt och kul att få chansen att prata och bli bekant med nya och spännande personer, och man vet aldrig vad det kan leda till i framtiden. Sedan på kvällen var jag på min första riktigt stora 30-årsfest då André bjöd in till partaj eftersom han snart fyller jämt. Festen var väldigt välplanerad och hölls i en större lokal där det var uppdukat med långbord och bjöds på massa god mat och smarrig efterrätt. Blev sedan uppdelade i lag för att leka lite lekar som till exempel limbo och frågesport. Festen var väldigt lyckad och det dansades och snackades långt in på natten!

På söndagen sov jag till lunch, vaknade och åt, la mig och läste en bok för att bara somna igen efter typ två sidor. Väcktes av att min pappa ringde och sa att han var på genomresa i Uppsala på väg hem till Örebro och undrade om han skulle komma förbi och äta ihop. Lite yrvaken ställde jag mig och lagade snabbt ihop renskavsgryta med champinjoner med ris till, vilket blev faktiskt riktigt gott och såklart väldigt trevligt att ha sin far på besök. Helgen avslutades med glögg och lussebullar hos Daniel och Moa tillsammans med några andra. Riktigt mysigt att sitta i deras lilla kök med tända ljus, äta och dricka gott och sitta och prata om roliga och intressanta saker.

Avslutade även denna kvällen med ytterliggare en film, den här gången blev det 'The Visitor' och som var en riktigt bra, intressant och trevlig överraskning med bra skådespelande och musik, bland annat från Fela Kuti. Ikväll så ska jag igen äta middag ihop med någon, vilket är såklart mycket trevligare än att göra det ensam, då min bror bjudit in mig till sin nya lägenhet.

Hemma

Nu är jag hemma igen. Hemma i ett hem, hemkommen från ett annat. Det blev till stor del verkligen som jag trodde att komma tillbaka till Durham igen. Väldigt underligt och konstigt, men på ett väldigt bra sätt. Kändes lite ibland som om jag aldrig åkt därifrån riktigt, eller bara varit hemma i Sverige för ett tag för att sen återvända. Det mesta är sig likt i staden, bara ett nytt stort Tesco och några nya små matställen. Jag hade en förmiddag då jag gick runt lite i staden för mig själv, och att gå runt i Durham är verkligen utan överdriva som att gå runt i ett väldigt vackert vykort. Staden har en väldigt skön och gemytlig blandning av väldigt gamla anrika byggnader och mer typiska nordengelska arbetarklass hus som jag gillar väldigt mycket.
Känner för varje gång jag är i England att jag gillar det mer och mer, verkligen växt fram, och att jag nog skulle kunna tänka mig att till och med bosätta mig där. Det finns mycket med landet som jag tycker är konstigt och som jag störde mig på under förra året, men det är mest en del av charmen med landet. Ganska ofta så känns en del saker rätt så omoderna, vilket då kan störa en lite, men när man inte längre är där och bara på besök så inser man att det är saker som känns speciella och som man saknat lite. Men trots allt så var det ju för att träffa vänner som jag var där.
Kom väldigt snabbt in i alltihop igen när Tom och Adam mötte mig på perrongen när jag kom med tåget för att visa mig vägen till deras stora lägenhet de nu delar ihop med Mina, Neal, Sophie, Nikeeta, Selina och Amy. Otroligt kul att få se allihop igen och i deras eget gemensamma hem, och jag blev fantastiskt väl omhändertagen. Fick till och med prova på att sova i olika sängar och rum alla fyra nätter på grund av olika orsaker, vilket bara var kul. Att sen träffa Felix, Bibo och Philipp var även det väldigt absurt, men helt 'amaaaaazing'! Mötte eller sprang på även massa andra gamla vänner och bekanta på stan, Studio, Aidan's bar, Fabio's och Revolver. Hann också få chansen att delta vid deras gemensamma söndagsmiddag och sedan frågesporten de anordnar i par varje söndagkväll. Gjorde att man verkligen kände sig hemma.
Tyvärr så går det ju väldigt fort när man har roligt, men det här känns som ett bevis på att det går att hålla bra kontakt med många som man har gjort sig väldigt bra vänner med och ses fastän de bor relativt väldigt långt bort. Jag kommer definitivt att åka tillbaka till Durham igen, inte alls otroligt redan under nästa år, och kommer även besöka Amsterdam, Lyon och Fribourg så snart som möjligt. Även en stor chans att några av dem kommer för eller senare dyka upp i Sverige med.

Durham baaabyyy!!

Om ganska exakt 24 timmar så befinner jag mig, troligtvis mätt och belåten, i Edinburgh och väntar på mitt tåg som ska ta mig till Durham! Laddad är bara förnamnet över hur mycket jag ser fram emot det och har gjort under en längre tid men mer och mer ju närmare det kommit. Kan dock fortfarande inte riktigt förstå att jag verkligen kommer vara där imorgon kväll och få träffa och ha roligt med alla vänner där som jag har sedan förra läsåret, men det gör det hela bara ännu mer roligt och spännande med att få komma tillbaka dit! Extra kul är det att jag, Bibo, Felix och Philipp alla lyckats fixa så vi kommer mötas upp där ifrån Sverige, Frankrike, Holland och Schweiz! Självklart kommer jag att uppdatera med både text och bild när jag kommer tillbaka efter helgen. Cheerio mates!!

Dessutom så bloggar jag dubbelt numera. Blivit inkallad till att skriva lite även på den mycket bra bloggen Music Blogg som min svågers svåger Johan har, vilket är verkligen skitkul! Gör att det kanske blir lite mindre musik här, men mer plats för annat så kika gärna in på båda sidorna och läs och kommentera!

Blixtvisit

Igår åkte jag hem till Örebro bara över natten. Mamma var i Uppsala och hjälpte brorsan flytta, så efter det så åkte jag med i bilen tillbaka. Åker knappt tillbaka till Örebro så ofta numera. Syskonen bor här i stan och i Stockholm, så mamma och pappa är här då och då ändå. Dessutom har större delen av mina kompisar också lämnat staden, fast såklart ett par kvar.
En av orsakerna till att jag åkte hem nu var att Jonas är hemma från Vancouver drygt en vecka, och i och med att jag åker bort snart ett par dagar så fanns det inte så mycket mer tid att ses än nu. Igår kväll träffade jag Tomas och Håkan snabbt över en öl, och i eftermiddags Jonas och Michelle över en kopp kaffe. Hann såklart också umgås en del med mor och far och äta gott. Blev rätt snabba träffar, men trevliga.
Är lite konstigt med kompisar och kontakter numera tycker jag. Folk flyttar runt till alla möjliga ställen, vilket såklart är kul, och man ses nästan bara vid storhelgerna och kanske någon gång på sommaren och ibland något mer. Då spelar det inte så stor roll om de bor på andra sidan klotet eller bara landet. Vissa hör man av på något sätt då och då, och när man ses så spelar det inte så stor roll när det var senast man sågs, man kommer in i det vanliga gamla tugget typ. Är ju väldigt bra och skönt, bara lite konstigt på något sätt.

D. Original - Katie Melua / Dinosaur Jr / The Cure

I onsdags var jag och hälsade på min syster i Stockholm bara över kvällen. På tåget på väg hem så satte jag på min iPod och letade efter något lugnt och avkopplande att lyssna och halvsova till nersjunken i sätet. Blev Katie Melua. Den georgie-brittiska sångaren är väldigt behaglig att både titta och lyssna på och har en väldigt vacker och ljuv stämma som passar mycket bra till hennes ofta lugna låtar, och passade perfekt att slumra lite till på tåget. Skivan jag lyssnade på är hennes andra album, "Piece By Piece", och innehåller en av mina favorit-covers, "Just Like Heaven" som först gjordes av The Cure 1987. Låten spelades även in av gruppen Dinosaur Jr. något år senare i en då mycket snabbare och tyngre version. Riktigt bra den med, men jag föredrar Meluas mer mjuka version. Hur som helst en fantastisk låt från början som sedan stöpts om till två andra pärlor.

The Cure - "Just Like Heaven"


Dinosaur Jr. - "Just Like Heaven"


Katie Melua - "Just Like Heaven"

Mr. Hasselhoff, tear down this wall!

Idag är ännu ett minnesvärt datum då det är 20 år sedan Berlinmuren föll. Jag var bara drygt 6 år gammal då, så jag minns inte direkt det konkret. Fast kommer ihåg att man märkte av att det hände saker runt om i Europa kring övergången till 90-talet och dess början, till exempel att min lärare i skolan fick förklara att Sovjet inte fanns längre. Jag var även själv i Berlin förra september och såg då bland annat Checkpoint Charlie och de delar av muren som finns kvar men nu är istället konstverk. Vem som verkligen låg bakom hela processen som slutade med att muren bit för bit revs ner har varit väldigt omtvistat. Om det var dåvarande sovjetiske presidenten Mikhail Gorbachev, tidigare amerikanske presidenten Ronald Reagan, polske fackförbundsledaren och senare presidenten Lech Walesa, eller någon annan. Jag lägger dock min röst på outsidern David Hasselhoff. Den forna "Knight Rider"- och "Baywatch"-stjärnan har flera gånger påstått att han genom sin musik influerade det (öst)tyska folket att göra motstånd och förenas, vilket ledde till att östblocket splittrades och slutet på Kalla Kriget. Självklart ska då därför det här hyllas som sig bör denna dag med en video av The Hoff vid Brandenburger Tor nyårsafton 1989 inför ett förenat Berlin iklädd en helt fantastisk blinkande jacka och sjungandes sin gamla hit "Looking For Freedom".

David Hasselhoff - "Looking For Freedom" (Live in Berlin, 31 Dec 1989)

Fransk filmfestival

För nån vecka sen så såg jag den franska filmen "L'Auberge Espagnole" (aka The Spanish Apartment), som väldigt passande nog handlar om ett gäng Erasmus-studenter från olika delar av Europa bor tillsammans i en lägenhet i Barcelona. När jag först hörde om den så tyckte jag det lät lite som någon dålig amerikansk college-komedi, men den visade sig vara mycket bättre än så med en bra historia och lite djup men fortfarande även rolig. Bra skådespelare, bland annat Audrey Tautou, och sköna karaktärer. Kände inte igen mig i allt, men absolut i att ha människor från minst ett halvt dussin länder omkring mig och som det var väldigt svårt att lämna vid årets slut och återgå till en någorlunda normal vardag. Väldigt bra och härlig film som jag rekommenderar även om man inte varit utbytesstudent. Filmen är regisserad av Cédric Klapisch och har Romain Duris i huvudrollen. Finns även en uppföljare som heter "The Russian Dolls" som jag har men ännu inte sett.

Som nästan alltid när jag ser en bra film och får se för mig nya skådespelare som jag gillar så kollar jag senare upp vad dom har gjort tidigare eller ska göra framöver. Så gjorde jag också efter att ha sett "Inglourious Basterds" och den mycket duktiga och otroligt vackra Mélanie Laurent. Blev glatt överraskad när jag då får se att hon är med i Klapischs senaste film, "Paris", som även den har Romain Duris i en av huvudrollerna. Tog därför och såg filmen igår och idag (såg första halvan på lördagen som skönt eftermiddagsfördriv, och den andra idag som skönt morgonmys). Filmen är ett drama som handlar om en handfull människors livsöden som på ett eller annat sätt vävs samman med Paris, eller en koppling till staden, som röd tråd. Jag är riktigt såld på den här typen av filmer med bra historier och rollkaraktärer som hålls ihop av ett underliggande tema, lite i samma stil som "Crash" och "Babel" om än med inte samma tema, och har ett visst djup men även en charm. Dessutom så gillar jag europeisk film väldigt mycket, som man tyvärr inte alltid får höra så mycket om eller går upp på bio här. En av de bättre filmerna jag sett i år, och den får en klar fyra i betyg!

Något som kännetecknar båda filmerna är att de har ett väldigt bra soundtrack med mycket blandad musik, och som jag tidigare sagt så är det så grymt när bra film och bra musik blir till en perfekt kombination. I båda filmerna finns det scener där Romain Duris lyssnar på musik. I "L'Auberge Espagnole" är det "Ai Du" med Ali Farka Touré som han lyssnar på, och i "Paris" så är det den mycket passande "Seize The Day" med Wax Tailor. Den senare låten spelas i bakgrunden i videon nedanför med scener från filmen. Gör att man blir verkligen sugen på att åka till Paris, där jag faktiskt aldrig varit. Otroligt vackra bilder i filmen där man ser stora delar av staden från högt upp, så det får duga tills jag får chansen att åka dit och se det med egna ögon.

"Paris" (Wax Tailor - "Seize The Day")

Tankar i tunnelbanan

När jag åker tunnelbana i Stockholm så tittar jag ofta på varningsbilderna som sitter på dörrarna. Dels för att jag framför allt tycker de helt mot sin egentliga mening ser väldigt roliga ut, och för att även om jag i stort sett förstår vad de vill varna för så förstår jag dock inte dom riktigt helt ut.


För att börja med den övre bilden så förstår jag att man ska vara varsam för luckan mellan plattform och vagn, känns ganska tydligt och klart. Vad jag dock inte riktigt förstår är pilen som pekar uppåt, och då också väldigt tydligt mot personen på bildens skrev. Vad är det den exakt vill visa och varna för? Att det i luckan som uppstår kan helt plötsligt skjutas upp sylvassa träpålar likt i någon "Indiana Jones"-film som man då gärna vill undvika ska upp och spetsa ens mest heligaste? Det skrämmer mig lite.
Den andra bilden är ju även den rätt tydlig till att börja med. Man kan alltså fastna med armen mellan vagnsdörrarna, inga konstigheter. Men igen, det jag finner lite underligt är personen på bildens kroppsställning. Är faran att fastna som störst när man antingen övar på sin tennissving i stil a la gamle kung Gustav V, eller kanske till och med större om man i väntan på att ens tåg ska komma står och nöter in en bra bowlingskruv? I alla fall jag skulle uppskatta kanske någon liten text för att förtydliga de här bilderna, men kanske bara jag?

Studier i Stockholm

I torsdags eftermiddag så hoppade jag på tåget till Stockholm för att få lite miljöombyte i mitt uppsatsskrivande. Mötte upp med min kurskamrat som analyserar samma konflikt som mig för att diskutera de begrepp vi ska ha med. Tyvärr var hans gamla favorit-fik nedlagt, så istället fick vi "nöja" oss med Hotel Morningtons lobby. Skön plats att sitta, liknande nästan ett bibliotek med alla böcker, och bra kaffe med påtår kunde man få också.


Satt kvar där och skrev till en bit efter fem då jag tog mig hem till min syster för att äta och umgås lite. Fick lite skrivande gjort, men tittade även på "Mammas pojkar" på TV4. Jag har hört talas om serien, men aldrig sett den innan. Vilken smörja, men humor blev det i alla fall. Verkar som en del aldrig blir tillräckligt stor i sin mors ögon, och beteer sig som pojkar igen. Men jag skulle aldrig ställa upp på något sånt här, speciellt inte med min mamma, skulle nog blir rätt lätt irriterad med.
Sov över hos syrran för att nästa morgon möta upp min kursare David igen för att fortsätta skriva. Satt på Anna Linds bibliotek på Försvarshögskolan, vilket passade sig bra för beväpnade konfliktsstudier. Bra och ljust bibliotek, och maten i restaurangen gick inte heller av för hackor, lövbiff med potatis och bearnaisesås, satt utmärkt. Åkte hem till syster igen efter en heldag där, packade mina väskor och gav mig hem till Joel istället som bor några kvarter bort. Hängde lite i hans nya lägenhet tillsammans med en av hans kompisar, och gick också ner till restaurang Lilla Capri och åt sjukt god pizza. Jag åt en med skinka, champinjoner, pesto och ruccola. När jag beställde så sa servitrisen att tyvärr var bayonneskinkan slut men frågade om det gick bra med parmaskinka istället. Jag svarade att det gjorde det självklart, då jag inte ens vet vad bayonneskinka är men höll inne med det. Dessutom, har man pesto så ska det självklart även vara italiensk skinka till. Åkte sedan hem igen till Uppsala och la mig och sov relativt tidigt.
Blev rätt mycket som jag hade hoppats. Både lite mer effektivt, och mycket mer trevligare.

För övrigt, kvällens konstigaste var de sms jag fick och telefonsamtal jag sedan hade. När jag kom hem till syrran så fick jag ett sms från ett nummer jag inte kände igen där det stod "du har vari så snäll mot mig senaste veckan förlåt." Kunde inte alls fundera ut vem det skulle kunna vara ifrån, och hittade inte numret heller på nätet så lät det vara. Lite drygt två timmar senare, när jag sitter och äter på restaurangen, så får jag ett nytt sms från samma nummer där det bara kort står "Kan du svara!", och ser även att jag har ett missat samtal från samma person dessutom. Tar därför och ringer upp numret för att se vem det är och vad det handlar om. En tjej svarar med väldigt ljus och låg röst, låter nästan lite ledsen. Jag frågar vem det är jag har kommit till, och vi båda konstaterar att det hela är ett misstag och hon har helt enkelt använt fel nummer. Tur att jag inte gjorde som jag skojade om och svarade på det första sms:et med typ "fan heller, du kan dra åt helvete!". Hade kanske kunnat förstöra rätt mycket. Bara att hoppas att det löste sig för henne till slut.

Tillbaka till mitt andra hem!

Örebro och Uppsala är mitt första och andra hem, vet inte i vilken ordning jag riktigt rankar dom numera, vilket som känns mest hemma. Förutom de två städerna har jag aldrig bott någonstans alls lika länge som i Durham, så det måste bli mitt tredje hem för att kanske vara lite mer rätt, och som alla platser som känns som hemma saknar jag det lite då och då. Har både kännts som väldigt länge sen och kort tid sen jag lämnade England på samma gång. Självklart har jag tänkt långt innan jag flög tillbaka till Sverige att jag skulle komma tillbaka dit i en inte alltför långt belägen framtid, men har inte tänkt när det skulle ske. Nu är det dock dags, i slutet av november smäller det! Biljetterna är bokade! Blir inte bara jag som åker dit 4 nätter utan även mina gamla kompanjoner Philipp, Felix och Bibo, vilket kommer bli ett mycket kärt återseende! Kommer även såklart ha chansen att träffa så många andra jag inte sett på ett tag nu, så kommer bli så kul! Ha en riktig festkväll på Studio på torsdagen, dricka kaffe på någon av alla de små charmiga fiken, äta fish & chips, gå runt på stan och längs med ån, va tillbaka på St Aidan's college, rocka loss på Revolver på lördagen, och massa mer. Har verkligen saknat det när jag tänker på det! Jag är så laddad som man bara kan bli!!

The Fab Four