Iran är inte så långt bort

Den här veckan har jag inte haft några lektioner men fortfarande mycket att läsa då jag håller på och skriver en uppsats där vi i par ska genom teorier förklara olika möjliga scenarion i valfri pågående konflikt i världen. Jag skriver om konflikten i Iran som har uppstått efter presidentvalet i juni som väldigt troligt inte gick rätt till. Precis som när jag tidigare skrev om den baskiska konflikten mellan spanska staten och ETA så lär man sig så mycket mer om landet man studerar. Blir lätt att man läser för mycket om historia, kultur, politik mm, vilket tyvärr kan bli negativt då man inte alltid har så mycket tid att lusläsa allt. Det positiva är att man lär sig mycket som man inte tidigare visste, och de få fördomar och missuppfattningar man fortfarande kanske har försvinner när man får mer kunskap och förståelse och saker och ting inte känns så annorlunda och långt bort. Om fler människor lärde sig bara lite mer om det som skrämmer eller upprör dem så skulle det bli mycket mindre hat och fientlighet. Du kan testa själv på Dagens Nyheters hemsida hur mycket du vet själv om Iran och dess långa historia, kultur och dess politik genom att göra deras Iran-test.

Dock har jag fortfarande ingen förståelse alls för den nuvarande presidenten i Iran, Mahmoud Ahmadinejad. Han har bland annat sagt att Förintelsen är en påhittad myt, att Israel borde utplånas, att det inte finns några homosexuella i Iran, och att kärnvapen är så 1900-tal.
De här uttalanden ledde till att han fick en sketch och sång på tv-serien Saturday Night Live. Även åt hemska saker och idiotiska människor måste man kunna skratta.

Iran So Far - Funny home videos are a click away

Phone tapped

Imorrse när jag kom ut ur duschen så hade jag ett missat samtal. Klickade fram för att se vem det varifrån, men det visade sig att det var från ett dolt nummer. Blev ju såklart lite nyfiken på vem som ringt, men mest lite irriterad över att inte kunna veta eller kolla upp. Senare på förmiddagen så ringde det igen och stod "Dolt nummer". Har tidigare haft problem med alla möjliga sorters försäljare och liknande som ringt och varit svåra att få ge upp och inte ringa mer, så efter det så svarar jag helst inte när jag inte ser vad det är för nummer. Förstår egentligen inte poängen med dolt nummer riktigt, även om jag såklart kan se vissa situationer då det behövs. Känns ju som värsta hemliga polisen eller så när man blir uppringd och inte ens kan se vad det är för nummer. Dessutom kan man ju inte ringa upp om man helt missat samtalet, vilket jag gjorde första gången. Kanske är det bara jag som är lite paranoid, men vill någon mig nåt så får de allt bekänna vem det är. Så jag skiter i om telefonen blinkar och ringer om jag inte kan se alls vem det är, och lyssnar på den här klassikern istället.

D. Original - Timbaland / Nina Simone / Jet

Timothy Mosley, mer känd som superproducenten Timbaland, är precis som Jay-Z för mig; ingen av mina största favoriter men hans storhet kan inte förnekas och han har pumpat ur sig en rejäl lista med hits och tunga låtar i snart 15 år. Han är långt ifrån en bra rappare, inte ens bland producenter på micken är han en av de bättre, men ändå har han släppt nu sex album som solo-artist eller ihop med den gamle vapendragaren Magoo.
För två år sen kom albumet "Shock Value" och nu har uppföljaren med det idérika namnet "Shock Value II" precis kommit ut. Skivorna består till största del av olika sammarbeten med artister inom hip-hop, r'n'b, pop och rock, och låtarna är oftast snyggt producerande men sträcker sig mest från att vara hyfsade till rent urusla. Dock finns det som sagt några ok låtar på båda. Ett spår vardera från syskon-skivorna som jag gillar har den gemensamma nämnaren att de båda handlar om mannen ifråga själv och har med något utav hans namn eller alias i titel och refräng genom finurliga samplingar som faktiskt blir riktigt bra.

I låten "Oh Timbaland" från första delen i "Shock Value"-serien tar han stora bitar från Nina Simones mycket mäktiga klassiker "Sinnerman" och hackar upp och kastar om så han får henne att sjunga hans namn och fråga var han ska springa. Dessutom får han fram ett rusande och hetsigt beat som gör det svårt att inte lyda hans uppmaning att studsa i början av låten. Tvivlar att han skrivit sin egen text, som är faktiskt rätt så bra, men han får fortfarande till ett riktigt skönt flyt som passar perfekt.
Samma låt samplades av Kanye West till Talib Kwelis otroligt feta moderna klassiker "Get By", men frågan är om inte Mr Mosley drar det längsta strået i den här kampen mellan de båda producent-genierna, och det säger inte lite i den här jämförelsen.

På senaste skivan så blir han mer personlig och får den australiensiska rockgruppen Jet att sjunga namnet hans mamma gav honom och fråga var han varit i låten med den logiska titeln "Timothy Where You Been", som använder sig av avslutningsspåret "Timothy" på Jets debutskiva "Get Born". En lite lugnare låt där Tim berättar om sitt liv just nu och vad han har gjort på sistone. Inte lika bra beat, sampling, text eller flyt, men fortfarande ett av de bättre spåren på uppföljaren.

Timbaland - "Oh Timbaland"


Nina Simone - "Sinnerman"


Talib Kweli - "Get By"


Timbaland - "Timothy Where You Been"


Jet - "Timothy"

Lamm är kung

Nappade på ett erbjudande och beställde tre nummer av mode- och livstilsmagasinet King för bara 99kr, och då får jag en flaska parfym på köpet. Fick mitt första nummer för en vecka sen och har bläddrat igenom det lite då och då under de senaste dagarna. Bra läsning och sköna tips, även om dom inte alltid passar bra med plånboken. En skön del i tidningen är Peder Lamms, tv-kändis och antikexpert och även chefredaktör för tidningen Connoisseur, frågespalt. I senaste numret tas följande upp:

Fråga:

Jag undrar hur man på bästa sätt hälsar på en grupp människor man aldrig träffat tidigare. Ska man säga "Hej Patrik" och ta i hand med varenda person eller räcker det med att säga det till 1 eller 2 och till dem andra bara säga hej? Hoppas du förstår vad jag menar.

Patrik

Svar:

Bra att du tar upp det! Säg för allt i världen inte "Hej Patrik", utan säg i stället "Patrik Nilsson-Gyllentofs", eller vad du nu heter. Ingen bryr sig väl om vad du heter i förnamn, säkert finns det tre Patrik till på samma tillställning. Du är väl för helvete inte tolv år utan en vuxen karl med ett jobb! Och ja - hälsa på alla - dock inte på personalen.

Peder Lamm

Amen. Störtskönt svar, så ska en slipsten dras! Riktigt jävla drygt, men har man vett och etikett så har man och ska självklart läxa upp den allmänna outbildade och fördummade pöbeln alla gånger man får chansen, eller bara tar den helt själv utan några konstigheter. Peder Lamm - We salute you!

Full rulle

Ännu en fullspäckad helg har nu helt passerat. Precis som förra helgen så startade den redan litegrann på torsdagen då jag var i Stockholm på release-fest för bandet Thyselius för att fira släppet av deras debutskiva 'Crashing Towards Daylight'. Bandet består till 2/6-delar av gamla Sörbyängare på sång och trummor, men även resten av bandet är även dem från andra delar av Örebro. Va dock inte helt enbart där för att jag är bekant med några av gruppmedlemmarna, och för att träffa en hel del annat bekant folk som även var där, utan såklart för att lyssna på dem spela lite live. De är ruskigt skickliga musiker och riktigt tajta. Musiken låter väldigt professionell men utan att för den delen inte vara svängigt, popigt och väldigt snyggt och bra helt enkelt. Rekommenderas!!

Fredagen blev lugn. Var hemma hos Daniel och Moa och såg på film. Blev den första delen i Steven Soderberghs dubbel-drama om Ernesto "Che" Guevara; 'Che - Argentinaren'. Mycket välgjord film och Benicio Del Toro är lik och väldigt bra i huvudrollen. Filmen är på gott och ont mer som en dokumentär än en spelfilm, vilket gör den väldigt detaljerad men ganska så lång och seg. Dock helt klart sevärd och jag kommer att se den andra delen med. På lördagen var jag först nere på stan på eftermiddagen och trängdes bland massa andra julklappsletare och höll på att bli helt tokig. Skönt då att efter det besöka vänner till familjen som har en tradition att varje år bjuda in på fika dagen innan andra advent. Var väldigt trevligt att få dricka lite glögg, äta bullar och kakor och prata med en hel del väldigt intressanta människor, bland annat en kvinna från Sierra Leone som gav mig sitt namn och adressuppgifter om jag någon gång skulle vilja besöka landet och jobba där. Som man ofta märker så är att skapa kontaker A och O, så alltid viktigt och kul att få chansen att prata och bli bekant med nya och spännande personer, och man vet aldrig vad det kan leda till i framtiden. Sedan på kvällen var jag på min första riktigt stora 30-årsfest då André bjöd in till partaj eftersom han snart fyller jämt. Festen var väldigt välplanerad och hölls i en större lokal där det var uppdukat med långbord och bjöds på massa god mat och smarrig efterrätt. Blev sedan uppdelade i lag för att leka lite lekar som till exempel limbo och frågesport. Festen var väldigt lyckad och det dansades och snackades långt in på natten!

På söndagen sov jag till lunch, vaknade och åt, la mig och läste en bok för att bara somna igen efter typ två sidor. Väcktes av att min pappa ringde och sa att han var på genomresa i Uppsala på väg hem till Örebro och undrade om han skulle komma förbi och äta ihop. Lite yrvaken ställde jag mig och lagade snabbt ihop renskavsgryta med champinjoner med ris till, vilket blev faktiskt riktigt gott och såklart väldigt trevligt att ha sin far på besök. Helgen avslutades med glögg och lussebullar hos Daniel och Moa tillsammans med några andra. Riktigt mysigt att sitta i deras lilla kök med tända ljus, äta och dricka gott och sitta och prata om roliga och intressanta saker.

Avslutade även denna kvällen med ytterliggare en film, den här gången blev det 'The Visitor' och som var en riktigt bra, intressant och trevlig överraskning med bra skådespelande och musik, bland annat från Fela Kuti. Ikväll så ska jag igen äta middag ihop med någon, vilket är såklart mycket trevligare än att göra det ensam, då min bror bjudit in mig till sin nya lägenhet.

Ha den äran Hova!!

Grattis på födelsedagen Jay-Z!! Idag fyller en av Brooklyn's finest jämnt, så antar att 40 är det nya 30 numera. Har aldrig varit ett superstort fan, men han har alltid varit där och släppt väldigt många otroligt bra låtar och har ett av de skönaste flyten och ofta riktigt bra texter. Dessutom går det inte, även om många vill, att ifrågasätta hans storhet just nu; han är en av de allra största artisterna, inom alla genrer, punkt slut, och han vet det själv. Äger man ett stort eget skivbolag, basketlaget New Jersey Nets, har restaurangkedjan 40/40, få uppträda på och åka med New York Yankees segerparad, bara för att sedan i princip direkt flyga till Berlin för att där uppträda tillsammans med U2 för att fira murens fall så kan man kosta på sig att vara kaxig. Lägg till att han kan få Beyoncé att fixa honom frukost på sängen så är diskussionen död. Återigen, grattis till en av de största! Sean Carter, Jigga, Jay Hova; salut!!
Firar honom genom att lägga upp i mitt tycke en av hans bästa låtar, och som också är en av de större hitsen som fick honom att slå igenom riktigt brett; "Hard Knock Life (Ghetto Anthem)" från hans tredje skiva med samma namn, som är volym två i hans första trilogi av album. Lite ironisk titel just nu, även om det var med ett hårt liv i New Yorks Marcy Projects som han började, så skulle jag snarare säga att han numera istället lever ett Hard Roc(k) Life.

Jay-Z - "Hard Knock Life (Ghetto Anthem)"

Hemma

Nu är jag hemma igen. Hemma i ett hem, hemkommen från ett annat. Det blev till stor del verkligen som jag trodde att komma tillbaka till Durham igen. Väldigt underligt och konstigt, men på ett väldigt bra sätt. Kändes lite ibland som om jag aldrig åkt därifrån riktigt, eller bara varit hemma i Sverige för ett tag för att sen återvända. Det mesta är sig likt i staden, bara ett nytt stort Tesco och några nya små matställen. Jag hade en förmiddag då jag gick runt lite i staden för mig själv, och att gå runt i Durham är verkligen utan överdriva som att gå runt i ett väldigt vackert vykort. Staden har en väldigt skön och gemytlig blandning av väldigt gamla anrika byggnader och mer typiska nordengelska arbetarklass hus som jag gillar väldigt mycket.
Känner för varje gång jag är i England att jag gillar det mer och mer, verkligen växt fram, och att jag nog skulle kunna tänka mig att till och med bosätta mig där. Det finns mycket med landet som jag tycker är konstigt och som jag störde mig på under förra året, men det är mest en del av charmen med landet. Ganska ofta så känns en del saker rätt så omoderna, vilket då kan störa en lite, men när man inte längre är där och bara på besök så inser man att det är saker som känns speciella och som man saknat lite. Men trots allt så var det ju för att träffa vänner som jag var där.
Kom väldigt snabbt in i alltihop igen när Tom och Adam mötte mig på perrongen när jag kom med tåget för att visa mig vägen till deras stora lägenhet de nu delar ihop med Mina, Neal, Sophie, Nikeeta, Selina och Amy. Otroligt kul att få se allihop igen och i deras eget gemensamma hem, och jag blev fantastiskt väl omhändertagen. Fick till och med prova på att sova i olika sängar och rum alla fyra nätter på grund av olika orsaker, vilket bara var kul. Att sen träffa Felix, Bibo och Philipp var även det väldigt absurt, men helt 'amaaaaazing'! Mötte eller sprang på även massa andra gamla vänner och bekanta på stan, Studio, Aidan's bar, Fabio's och Revolver. Hann också få chansen att delta vid deras gemensamma söndagsmiddag och sedan frågesporten de anordnar i par varje söndagkväll. Gjorde att man verkligen kände sig hemma.
Tyvärr så går det ju väldigt fort när man har roligt, men det här känns som ett bevis på att det går att hålla bra kontakt med många som man har gjort sig väldigt bra vänner med och ses fastän de bor relativt väldigt långt bort. Jag kommer definitivt att åka tillbaka till Durham igen, inte alls otroligt redan under nästa år, och kommer även besöka Amsterdam, Lyon och Fribourg så snart som möjligt. Även en stor chans att några av dem kommer för eller senare dyka upp i Sverige med.